En riktig boxarhelg

Riktigt oskönt

Har försökt öka upp intensiteten i mina pass något och testat vad ljumsken klarar av. Kommer ta ganska lång tid innan jag kan max-prestera när det gäller styrka och löpning/rusher, men känns ändå skönt att kunna ta ut mej mer och mer.
   Tyvärr så slet jag bort skinnet från båda mina händer under ett av mina gym-pass. Eftersom jag inte klarar av att köra 15-20 repetitioner i fem set, så har jag fått anamma kipping-teknik(dvs ett sjuhelvetes fuskande med höft och bål för att orka så många som möjligt) vilket medför stora påfrestningar av mitt grepp så till slut ville inte huden hålla, utan slets helt sonika av. Rejält smärtsamt och tråkigt att återigen behöva anpassa min träning efter skada och inte efter nåt mer positivt, som tex en tävling eller dylikt.

   Förutom denna lilla fadäs så har det känts bra att börja sparra igen. Kan göra lite ont när nån sparring-partner råkar träffa rakt på operations-såren, men för övrigt så känns det riktigt bra. Nu gäller det bara att höja energin och trycka mej psykiskt förbi den fysiska konditionsgränsen så jag känner mej mer bekväm när hjärtat arbetar nära max-puls under längre tid. Som det är just nu så känner jag en liten panik-känsla i kroppen när jag hamnar vid hög puls vid relativt lite intensitet, men det ska jag, förhoppningsvis, ändra på inom en snar framtid.

Anthony Yigit

   Igår, lördag, gick både Nordic Fight Night(NFN) plus returmötet mellan Pacquiao och Bradley. "Pacman"-matchen såg jag fram emot bara för att se världsklass-boxning, men NFN såg jag fram emot att se Erik Skoglund. Hans match kändes säker och bröts pga teknisk överlägsenhet till Skoglunds favör, men den som imponerade på mej var den, dåtids för mej, okände Anthony Yigit från Farsta. Vilken fantastisk energi och intensitet!!! Kommer följa honom inför kommande galor för hans teknik var det som gav mej mest intresse. Oftast brukar fighters ha antingen teknik eller speed/energi. Dom som har båda attributen brukar gå väldigt långt och mr Yigit gav mej den känslan. Han kommer kanske inte bli en ny Pacman(båda är south-paw så man ska aldrig säga aldrig), men han kommer definitivt ta fler segrar, enligt mej iaf.
 
Snart är det påsk så då passar jag på att lägga ut en liten påsklilja och traditionsenlig tupp. Kommer vara relativt krävande på jobbet sista dagarna plus att det är endast två veckor innan nästa "ätar-högtid" - Valborgsmässoafton - så jag kommer för första gången lägga in extra vilo-dagar så kroppen inte ger upp pga tjurskallighet. Måste bevisa för mej själv att åldern faktiskt gjort mej lite visare och inte bara blivit nostalgisk och tänker på "gamla goda tider".