GGG

Ser ganska alldaglig och "snäll" ut på sidan av ringen

Gennady Gennadyevich Golovkin, eller GGG, är en kazakstansk mellanvikts-boxare som numera är titelhållare i fyra olika organisationer (WBA, WBC, IBF och IBO). Som lite kuriosa och allmän Wikipedia-fakta kan nämna att han vid åtta års ålder började boxas duktigt påhejad av sina två äldre bröder i den dåvarande Sovjetiska, numera kazakstanska gruvstaden Karagandy. Nåt mer fakta-baserat om den tiden kan man egentligen inte få fram eftersom Sovjet var slutet för oss västerlänningar på den tiden, plus att GGG inte är speciellt pratglad när frågor om hans uppväxt dyker upp i intervjuer. Han är alltid trevlig, artig och tillmötesgående - men inte nån ordbajsare, direkt.

Det som man får utgå från är dom resultat som är offentliga och officiella. Det som imponerar mest på mej - förutom hans absurda mängd matcher han gick (350 st, 345-5) med endast fem förluster - är att han fortsatte att kämpa på som amatör längre än dom flesta andra skulle ha disciplin till. Iofs så förstår jag om han ville få möjligheten att ta OS-guld 2004 (blev dock silver efter att ha förlorat mot en ryss i finalen), men med dom internationella titlar han tog under sina ungdomsår så kan jag gissa att han hade väldigt många stall som drog i honom och ville ha hans uppmärksamhet och signatur långt innan hans 20-årsdag. Måste ha varit svårt att inte falla för frestelsen när dom lite mer lukrativa erbjudandena erbjöds till honom.

2006 gick han sin första proffsmatch och efter den snabba vinsten (1.28 i första ronden) har han radat upp ytterligare 36 segrar - 32 av dom på knock.

Senaste veckorna har jag suttit och sett igenom ett flertal av GGGs matcher och förundrats av hans otroligt intressanta stil. Det uppenbara är hans stryktåliga haka (aldrig blivit knockad eller tagit räkning under hela sin karriär) och hårda, tunga slag. Han är en typisk "pressure-fighter", som amerikanarna kallar det, och ligger väldigt när sina motståndare, men precis utanför deras räckvidd så att dom måste utföra ett litet steg eller annan rörelse för att kunna nå honom. Den lilla rörelsen som krävs för att träffa honom, gör att han får en bråkdel av en sekund att undvika, kontra, avbryta eller förflytta sej innan eventuell kontakt.
 Fördelen med denna stil är att man stressar motståndaren och inte låter honom få nån egentlig vila, utan att man hela tiden står framför - som en spegel. Kraven för att klara av detta är många, men man måste framför allt ha ett fruktansvärt psyke för även om motståndaren lyckas få in några träffar, eller serier, så får man inte vika ner sej en tum. Börjar man vackla det minsta så kan det bli svårt att återta initiativet i matchen igen.
Nackdelen - förutom det jag avslutade förra mening med - är den stora mängden stryk man måste vara beredd att ta. Utöver det så måste man ha en toppfysik - i en idrott som redan har ett brutalt högt fyskrav i grunden - som gör att man hela tiden måste ha en lätt anspänning i kroppen så man är beredd att slå när lägena infinner sej.

Det jobbiga för GGG framöver, enligt mej iaf, blir att kunna hitta en logisk utveckling i sin boxning. Iofs så vet jag inte hur länge till han tänker matcha, men hans stil är inte omöjlig att överlista - dock väldigt besvärlig - så ifall han vill fortsätta och eventuellt gå mot mexikanska Canelo Álvarez, kan detta bli ett måste. Det som talar för GGG är hans otroliga rutin och mentala lugn efter alla matcher. Emot är det kanske hans lite "enkla" stil och kan ibland kännas tung på fötterna, men jag tror nog att han har ett par ess i ärmen, som vanligt.