Pga skadan i handen så blir min träning extremt begränsad. Såna här gånger anser jag att det finns två kategorier av människor :
1) när skadan har inträffat ser personen till att total-vila. Ingen träning eller annan fysisk aktivitet utan horisontalläge i soffan - allt som oftast - och gärna en rejäl dos med flott-å-gott för att tröstäta lite
2) Nr 2 fortsätter träna men anpassar träningen efter skadan så gott det går.
Det finns säkert tio olika kategorier av människor vid en skaderehab, men jag tycker den ena eller andra brukar täcka merparten av tränande.
Blir mycket knän och sparkar så för att variera mej kör jag ibland sparkar i hög frekvens eller få och tunga - som i det här klippet - OCH med en fäst gummislang runt midjan, som är fäst i väggen bakom, så att jag ordentligt använder höften när jag sparkar och behåller trycket framåt hela tiden.
Kissen bestämde sej för att min hand var lämplig att trycka in sin ena klo i. Blev lite smärtsamt och svullet så jag blev tvungen att ta en stelkramps-spruta med tillhörande antibiotika-kur till.
Skenet bedrar
Tyvärr så verkar hon ha haft nåt rejält otrevligt på sin klo för jag fick "uppgradera" antibiotikan när den inte bet på infektionen överhuvudtaget. Har rejäla problem att röra lill-och ring-fingersenorna så det blir lättare och anpassad träning den närmsta tiden, tyvärr.
Kan iofs vara bra för jag har planerat att lägga mer fokus på ben den närmsta tiden - både sparkar och generella tyngdlyftar-övningarna.
Närmsta veckorna kommer jag dra ned på antal pass/vecka till fyra och öka på maten lite grann. Har tränat några veckor med högre repetitioner och generellt lägre tempo för att kroppen ska få återhämta sej men ändå inte så att jag vilat helt och hållet.
Julen är i antågande så på charkuteriet betyder det extra långa dagar och ibland även extradagar i tjänst. Är under en kortare tid så då känns det naturligt att dra ner antal pass så att inte jag är orkeslös pga att jag försöker trycka in träning mellan allt jobbande. Tycker det är extremt viktigt att ha kontinuitet i träningen men att man anpassar sej efter situationen och livet utanför träningslokalen ( om man inte är proffs, vill säga ) och då antingen kortar ner passen man tränar eller stryker vissa pass. Det viktiga, tycker jag, är att man inte lägger träningen "på hyllan" under den lite mer krävande perioden utan har ett minimum på tre pass i veckan för att inte förlora den styrka, teknik och kondition man förtjänat.
Efter att jag varit iväg och coachat på både stora och små evenemang har jag, efter noga övervägande och bollande med mina "bollplank", kommit fram till att jag ska ändra upplägget för mej och alla andra ashihara-fighters som tränar med och av mej. Har insett att jag fokuserat alltför mycket på rörelsen i fightingen och för lite på själva slag/knä/spark-momenten. Kommer under ca tio månaders tid fokusera mer på detta och utvärdera i slutet av september 2013 och se hur ändringen förbättrat oss som fighters. Självklart kommer jag avbryta om jag märker att det verkar gå åt helt fel håll. Dom övningar som vi tränat på tidigare som passar in i denna nya riktning kommer jag behålla, men dom övriga lägger jag i arkiven tills vidare.
Den här övningen kommer jag definitivt behålla!
Tror stenhårt på det här sättet att lägga upp träningen på. För att jag och alla andra ska kunna utvecklas som utövare så måste man revidera systemet lite grann då och då. Man måste, tror jag, vara ödmjuk och våga medge att man inte är fullärd och har alla svaren. Självklart ska man inte svälja allt man ser och hör med hull-å-hår men hittar man, eller inser är kanske bättre uttryck, att någonting är bra bör man, efter noga övervägande, anamma det nya...tycker jag, som sagt.
Fick blandade, serbiska, traditionella ( tror jag iaf ) charkuteri-rätter som en del av middagen på förra helgens sayonara-middag. Tyvärr så verkade min mage inte tycka om dessa så den bestämde sej för att helt enkelt lägga ner verksamheten och jag blev dyng-sjuk. I båda bemärkelserna. Hade jag bara orkat så skulle jag vägt mej när jag var som "tommast" på vätska och energi, men ivern att äntligen få i mej vätska och föda tog överhanden när väl illamåendet var över.
...och slutade i sängen med tre lager täcken och två lager kläder.
För många år sen läste jag att Gunde Svan alltid tog med sej sin egen mat - då mest bestående av gröt, gröt och gröt - på tävlingar för han ville ha kontroll på allt han stoppade i sej. Kan förstå varför han gjorde det, nu när jag haft den här "härliga" upplevelsen.
Det "roliga" är att när Gunde började med detta - på 80-talet nån gång - så skrattade dom flesta åt honom och kallade honom excentrisk, men nu för tiden har alla skidlandslag sina egna kockar som gör specifika maträtter för varje individ. Kanske skulle kallat honom för "före sin tid" istället...?
Efter en tävling eller ett liknande evenemang som kräver maxprestation ( tex gradering ) brukar jag ta några dagars vilodagar för att kroppen ska få återhämta sej och läka såren. Har ignorerat detta några gånger och dragit på mej både skador och rejäla sjukdomar som "tack" från kroppen. Nu när jag startar om med träningen kommer jag lägga repetitionsantalet runt 20, förlänga intervallerna på ronderna och dra ner på mjölksyra-övningarna. Kommer även utföra längre rörelser som tex istället för enbens-hopp så utför jag grodhopp och istället för hoppande kålmaskar blir det upphöjda pushups för mer djup. Kör på detta sätt in ca tre-fyra veckor innan jag blandar in mer mjölksyra, kortare ronder och explosivare rörelser.
