"Bucketlist"

Såg lite enklare ut än det var...

Skrev ner några saker som jag tänkt göra under året innan det tar slut. En av dessa punkter var att ta mej uppför Storklintens stora backe och det lyckades jag - med mycket möda och stort besvär. Vissa delar av backen var så brant att jag var nästintill tvungen att krypa för att ta mej uppåt.

Vissa delar av denna "bucketlist" kommer jag inte att kunna genomföra pga av min knäskada. Att gå ner i split och att hoppa 1 km grodhopp kan jag stryka från listan för det kommer inte kunna utföra, men att göra 150% av kroppsvikt i frivändning/stöt kommer jag att försöka mej på. Det kommer bli fantastiskt svårt, men eftersom jag måste hålla igång med skivstångsträning, även om jag är skadad, så kan jag rent teoretiskt klara av den punkten. Jag kommer även att försöka hoppa grodhopp uppför samtliga skidbackar i Pagla-området pga att lutningen i backarna gör att jag inte belastar knät lika kraftigt som vid horisontala hopp. Tror jag i ett svagt ögonblick gav mej själv som mål att göra en muscle-up, men inser nu att det kommer bli svårt med min helt värdelösa teknik i ringarna.
Jaja, allt ska inte vara lätt här i världen...

Crossfit Games 2015

Ben Smith under 2014 års Games

För några veckor sen avslutades Crossfit Games i Carson, Kalifornien. Eftersom senaste årens segrare, Rich Froning, beslutat att endast delta i grupptävlingar hädanefter, så var det ingen överraskning att herrklassen skulle få kora en ny mästare. Däremot så var nog många lite överraskad hur pass mycket dom två översta deltagarna poängmässigt drog ifrån dom övriga deltagarna. Matt Fraser och Ben Smith, som segrade, hade en egen duell dom sista fyra deltävlingarna och det gjorde det lite tråkigt för oss som hade mer europeiska intressen att se efter. Självklart måste man imponeras av isländska Björgvin Gudmundsson och hans prestation, men han kom igång lite för sent med att plocka poäng så han var aldrig riktigt i närheten av ledarduon.

Stabil position innan hon reser sej

På damsidan däremot var det desto roligare att vara europe och i synnerhet om man var islänning. Tanja Davidsdottir segrade och Sara Sigmundsdottir kom på tredje plats med australienskan Tia-Clair Toomey endast sju poäng framför sej. Kan bli en riktigt intressant framtid efter detta, då lilla Island lyckades såpass bra och det här kan vara den boost som sparkar igång den redan kraftsportsintresserade ön i norr.

För Lukas Högberg slutade det med en 30e plats efter diverse problem(som han säkert kommer att gå djupare in på under intervjun på http://tyngre.se/podcasts/ när denna kommer, så håll ögonen öppna) och Jonne Koski fick nöja sej med en 10e plats, vilket iofs verkligen inte är dåligt. Tror dock att båda två räknat med lite högre placeringar efter förra årets bedrifter. Det svåra för dessa två herrar kommer nog vara - tror jag - att inte ge upp och börja satsa på annat. I Koskis fall är jag inte så orolig, men när det gäller Lukas så är jag inte lika säker. Eftersom jag inte känner Högberg personligen så får han gärna överraska mej, men tror det kan bli svårt att vända skutan. Det han i såna fall bör göra, enligt mej, är att byta team och börja om från ny kula. Kan självklart behålla sina kamrater och träningslokal, men tror han skulle behöva ett helt nytt upplägg OM han ens fortsätter.