Inte pyramidspel, men...

Ska testa att köra pyramidupplägg ett tag framöver. Kommer ändra lite i pyramiden pga att jag eftersträvar styrka mer än volym så jag använder första setet på 75% som uppvärmning och när jag är på väg ner så stannar jag på 80-85% med en eller två sexa/sexor och går inte hela vägen tillbaka till 70% utan lägger krutet på dom tunga seten istället. Det svåra blir att hitta rätt vikter och att våga lägga på vikter även när man är ensam utan passning. Fokuserar på dom olympiska lyften eller varianter på dom men kommer även köra vanliga press/dragövningar för att variera.

Varför gör jag nu denna plötsliga ändring? Det enkla svaret är att jag har kört fast. Tror kroppen har börjat "lära sej" att jag brukar köra push/pull eller tungt/lätt efter varandra men nu kastar jag in lite annat för att bryta mönstret. Har stark tro att det här är rätt melodi, men om en månad får jag se om jag har rätt...

Andra året betyder tradtition!?

För andra året i rad så hade vi i ZUF julaftonstävling. Är egentligen ett lite mer avslappnat sätt att kunna träna på julaftonen men eftersom tävlingsgrenarna består av maxreps är det lite prestige med det likväl. Tyvärr så var väderguden ( Tor? ) inte speciellt vänligt sinnad utan gav oss härligt låga 30 minusgrader så viss förståelse för det låga deltagandet måste jag ge. Årets vinnare, med relativt god marginal, blev Klas ca 30 repetitioner före Anders.

Har tagit mej lite tid att gå igenom ett nytt träningsupplägg eftersom allt runt omkring mej gör att jag inte klarar av mitt senaste. Tror det skulle funkat bra ifall jag haft lite mer tid och lite lättare jobb som inte tar så pass mycket ork. Tar upp mitt nya upplägg i nästa inlägg. Nu är det vila och mat som gäller!

Det går troll i kroppen

Kan säkert bero på allting som skulle göras inför julen, men min träning känns obekväm för mej just nu. När jag tex körde gårdagens sparringpass så fanns inte nån energi eller "intresse" i kroppen. La mej på en bekväm nivå och höll mej där genom hela passet. När jag körde dom mer fysiska momenten var pulsen hög, men bara sådär lagom hög så att jag tyckte det var jobbigt och inget mer än så. Är väldigt länge sen, om nånsin, som jag känt såhär frustrerad över att nånting är fel, men att jag inte kan förstå riktigt vad det är som inte stämmer. När nån del av konditionen, styrkan eller explosiviteten har felat, så är det ALLTID någon av dom andra två som är i topp, men inte denna gång. Kommer ta mej en rejäl funderare över juldagarna för jag gillar inte att tappa kontrollen över min egen kropp. Är ju faktiskt det enda som verkligen är mitt här i livet.

Julstress

Mycket på jobb och utanför så jag försöker "koppla av" med att träna och vila om vartannat så mycket jag kan.

Nu när "säsongen" har ett litet uppehåll så ändrar jag karateupplägget mot att köra tunga, muskel-konditionskrävande övningar istället för explosiva och mjölksyra-övningar. Självklart har jag mjölksyra och explosiva moment och övningar under träningarna men fokus läggs mer på att orka "kötta" under längre och specifika moment. Här under har jag klippt ihop två defensiva övningar då jag i den första sekvensen har sköldhållaren nära hela tiden och i den andra  tar avstånd, möter upp och försöker vara oregelbunden för att förstöra den andres press.

Snart är det julafton och då är det inofficiellt VM i fys - en tävling som först var till för att stilla ångesten av all julmat jag proppade i mej, men nu ( förhoppningsvis iaf ) kommer bli en tradition. Det enda man vinner - förutom äran - är att få bli fotad med Tomas Edströms tomtemössa och julslips. Alltid nåt...

Vikten smyger uppåt

Eftersom jag bestämt mej att försöka ha en matchvikt strax under 80 kg istället för 75, så har jag lagt in både mer mat och gym. Iofs så är det bara dom närmaste veckorna, men är lite skönt att få inte behöva tänka alltför mycket på vilken mat jag stoppar i mej -  dock inget socker eller mjöl, förstås!

Förutom att jag blivit lite svagare så har jag, tyvärr, fått en lite sämre teknik i dom olympiska momenten. Speciellt när det gäller stöten - eller mer exakt själva frivändningen, som jag kör på filmen här under. Vågar inte riktigt "dyka under" stången i själva vändningen utan lägger upp stången lite väl högt i knäböjen och bromsar ner vikten till maxdjupet, innan jag reser mej upp med stången. Vet om problemet så nu gäller det att fixa till det innan jag lägger på mej en felaktig rörelse. Handlar nog ganska mycket om att våga. I det här fallet att våga slinka in under stången så fort jag kan, fastän jag vet att jag kan misslyckas och få allt över mej när jag ev. tappar balansen.

Imorgon blir det löpning i röret och gnugga yx-sparkar. Kan bli en riktigt rolig måndag...

Äntligen ihopläkt

Handen har, efter många om och men, läkt ihop och jag kan börja träna ordentligt igen. Har ändrat gymschemat så jag kör tungt tillsammans med lätta explosiva som liknar varandra. Har tyvärr inte hittat nån tävling som ligger bra i tiden, men jag hoppas på lite tur och att mina träningskompisar har bättre kontaktnät än vad jag har. Här ovanför kör jag bänkpress och smala pushups. Bänkpressen kör jag, just nu, med cykelslangar för att motståndet ska öka ju längre jag pressar i rörelsen. Känns helt ok, men kommer nog köpa kedjor som jag ska hänga på skivstången istället för det var alldeles för svårt att hitta ett jämnt drag på båda sidorna av stången.

Mycket sparkar blir det...

Pga skadan i handen så blir min träning extremt begränsad. Såna här gånger anser jag att det finns två kategorier av människor :
1) när skadan har inträffat ser personen till att total-vila. Ingen träning eller annan fysisk aktivitet utan horisontalläge i soffan - allt som oftast - och gärna en rejäl dos med flott-å-gott för att tröstäta lite
2) Nr 2 fortsätter träna men anpassar träningen efter skadan så gott det går.

Det finns säkert tio olika kategorier av människor vid en skaderehab, men jag tycker den ena eller andra brukar täcka merparten av tränande.

Blir mycket knän och sparkar så för att variera mej kör jag ibland sparkar i hög frekvens eller få och tunga - som i det här klippet - OCH med en fäst gummislang runt midjan, som är fäst i väggen bakom, så att jag ordentligt använder höften när jag sparkar och behåller trycket framåt hela tiden.

EBBA - DANIEL 1 - 0

Gissa vilken som blev klöst

Kissen bestämde sej för att min hand var lämplig att trycka in sin ena klo i. Blev lite smärtsamt och svullet så jag blev tvungen att ta en stelkramps-spruta med tillhörande antibiotika-kur till.

Skenet bedrar

Tyvärr så verkar hon ha haft nåt rejält otrevligt på sin klo för jag fick "uppgradera" antibiotikan när den inte bet på infektionen överhuvudtaget. Har rejäla problem att röra lill-och ring-fingersenorna så det blir lättare och anpassad träning den närmsta tiden, tyvärr.

Kan iofs vara bra för jag har planerat att lägga mer fokus på ben den närmsta tiden - både sparkar och generella tyngdlyftar-övningarna.

Dax att bulka lite!

Sej och torsk är utbytt mot härlig lax

Närmsta veckorna kommer jag dra ned på antal pass/vecka till fyra och öka på maten lite grann. Har tränat några veckor med högre repetitioner och generellt lägre tempo för att kroppen ska få återhämta sej men ändå inte så att jag vilat helt och hållet.

Julen är i antågande så på charkuteriet betyder det extra långa dagar och ibland även extradagar i tjänst. Är under en kortare tid så då känns det naturligt att dra ner antal pass så att inte jag är orkeslös pga att jag försöker trycka in träning mellan allt jobbande. Tycker det är extremt viktigt att ha kontinuitet i träningen men att man anpassar sej efter situationen och livet utanför träningslokalen ( om man inte är proffs, vill säga ) och då antingen kortar ner passen man tränar eller stryker vissa pass. Det viktiga, tycker jag, är att man inte lägger träningen "på hyllan" under den lite mer krävande perioden utan har ett minimum på tre pass i veckan för att inte förlora den styrka, teknik och kondition man förtjänat.

Som sagt - "erase and rewind"!

Efter att jag varit iväg och coachat på både stora och små evenemang har jag, efter noga övervägande och bollande med mina "bollplank", kommit fram till att jag ska ändra upplägget för mej och alla andra ashihara-fighters som tränar med och av mej. Har insett att jag fokuserat alltför mycket på rörelsen i fightingen och för lite på själva slag/knä/spark-momenten. Kommer under ca tio månaders tid fokusera mer på detta och utvärdera i slutet av september 2013 och se hur ändringen förbättrat oss som fighters. Självklart kommer jag avbryta om jag märker att det verkar gå åt helt fel håll. Dom övningar som vi tränat på tidigare som passar in i denna nya riktning kommer jag behålla, men dom övriga lägger jag i arkiven tills vidare.

                                          Den här övningen kommer jag definitivt behålla!

Tror stenhårt på det här sättet att lägga upp träningen på. För att jag och alla andra ska kunna utvecklas som utövare så måste man revidera systemet lite grann då och då. Man måste, tror jag, vara ödmjuk och våga medge att man inte är fullärd och har alla svaren. Självklart ska man inte svälja allt man ser och hör med hull-å-hår men hittar man, eller inser är kanske bättre uttryck, att någonting är bra bör man, efter noga övervägande, anamma det nya...tycker jag, som sagt.

Magsjuka

Såg helt ok ut, tyckte jag, så...

...jag bad min bordsbön...

Fick blandade, serbiska, traditionella ( tror jag iaf ) charkuteri-rätter som en del av middagen på förra helgens sayonara-middag. Tyvärr så verkade min mage inte tycka om dessa så den bestämde sej för att helt enkelt lägga ner verksamheten och jag blev dyng-sjuk. I båda bemärkelserna. Hade jag bara orkat så skulle jag vägt mej när jag var som "tommast" på vätska och energi, men ivern att äntligen få i mej vätska och föda tog överhanden när väl illamåendet var över.

...och slutade i sängen med tre lager täcken och två lager kläder.

   För många år sen läste jag att Gunde Svan alltid tog med sej sin egen mat - då mest bestående av gröt, gröt och gröt - på tävlingar för han ville ha kontroll på allt han stoppade i sej. Kan förstå varför han gjorde det, nu när jag haft den här "härliga" upplevelsen.
     Det "roliga" är att när Gunde började med detta - på 80-talet nån gång - så skrattade dom flesta åt honom och kallade honom excentrisk, men nu för tiden har alla skidlandslag sina egna kockar som gör specifika maträtter för varje individ. Kanske skulle kallat honom för "före sin tid" istället...?

Om från början

Efter en tävling eller ett liknande evenemang som kräver maxprestation ( tex gradering ) brukar jag ta några dagars vilodagar för att kroppen ska få återhämta sej och läka såren. Har ignorerat detta några gånger och dragit på mej både skador och rejäla sjukdomar som "tack" från kroppen. Nu när jag startar om med träningen kommer jag lägga repetitionsantalet runt 20, förlänga intervallerna på ronderna och dra ner på mjölksyra-övningarna. Kommer även utföra längre rörelser som tex istället för enbens-hopp så utför jag grodhopp och istället för hoppande kålmaskar blir det upphöjda pushups för mer djup. Kör på detta sätt in ca tre-fyra veckor innan jag blandar in mer mjölksyra, kortare ronder och explosivare rörelser.

"Skaderegister"

...en insida fotled...

Helgens "register" blev en biceps...

När man håller på med fullkontakts-sporter brukar man allt som oftast dra på sej skador pga dom smällar man ger och tar mellan varandra. Eftersom man vet att det är spelets regler brukar utövarna sällan beklaga sej utan det är "nåt som hör till". En baksida med detta är att man kan orsaka en smärre chock hos nya utövare som inte vet hur det "ser ut bakom scenen" efter en match mellan två fighters och inser - kanske lite för sent - att det kan göra fruktansvärt ont att matcha. Är väldigt svårt att komma upp i den intensitet och kraft som exploderar fram under match under ett träningspass, men som tur är så gör adrenalinet att den värsta smärtan försvinner för stunden.

...en utsida fotled...

...och en näve

Ett sätt som kan avdramatisera alltihopa är att nämna det under ett par tillfällen i korta ordalag vid sparring-sejourer där tex en eller flera av utövarna råkat göra sej illa genom att knäa ihop eller liknande scenario. Brukar även ta ett kort avbrott i passet och snabbt visa vad som bör göras för att minska ev. blödningar, eller liknande, om möjlighet finns. Tror detta ger en liten fingervisning för den nya fightern att allt inte är "glitter å glamour" men samtidigt inte skrämma henne eller honom, utan mer understryka att det är en del av sporten.

Ashihara VM 2012

Jag å Max utanför arenan

Resan till Serbien gick i torsdags den 25 oktober. Hade varit lite si-å-så med uppladdningen då jag både känt av förkylning och inte kunnat träna ordentligt för att få ner vikten dom sista grammen plus ett litet tillbud på jobbet då jag fastnade med en 300 kg´s vagn över mina handleder. "Korvvagns-incidenten" gick bra - inga ben blev iaf brutna.
    Vikten hade jag efter mycket krämpor fått ner till 74,3 kg så jag såg fram emot att få väga in och få i mej lite mat igen. Kan hålla på och beskriva mina upplevelser från Belgrad i spaltmeter, men håller mej till det rent sportsliga istället.

Skönt häng innan kriget börjar

På fredag var det matcher för kadetter ( 15-16 år ) och juniorer ( 17-18 år ) och Luleås representant Max Enberg, som med mycket moget fightande och snabba kick-flips, säkrade en bronsmedalj. Kommer bli lovande framtid för Max, tror jag, ifall han fortsätter ha intresset och träningsviljan för att skörda fler och definitivt större pallplatser.

På lördagen var det min och Tomas Erikssons tur att försöka åtminstone tangera Max´ bedrift. Tomas hade inte haft alltför bra uppladdning så förväntningarna var inte dom högsta, men gjorde en bra match mot en rumän som efter många om och men slutade på tredje plats i tungvikten.

För min egen del så tänker jag - för en gångs skull - klappa mej själv på axeln å säga :
 - Bra gjort!

Rejält svullen näve

 Har alltid varit extremt självkritisk och ifrågasatt allt jag gör, men i helgen gjorde jag bra ifrån mej. Visst, det ledde inte till nån medalj, men dom tre matcher jag körde gav mej mersmak istället för att ge mej en anledning för att avsluta mitt tävlande. Har kollat igenom matcherna - som sej bör - och har hittat många saker jag kan förbättra men även många saker jag gjorde bra. Nu är det bara att återhämta sej, samla ihop grejerna och välja ut ett mål lite längre bort mot horisonten.

Satans förkylningar!!!

Har försökt att påbörja, utföra och slutföra en ordentlig toppning inför VM, men blir hela tiden avbruten av förkylningar. Vill inte bryta ut helt och hållet utan ligger där och irriterar halsen, gör kroppen seg och tvingar mej att vila istället för att kunna träna och förbränna dom sista hektona som behövs för att klara vikten. Är inte så farligt ifall jag inte klarar viktgränsen på -75 kg, för jag får ställa upp i -80 kg istället, men jag har satt upp ett delmål så jag skulle gärna vilja klara det iaf så jag får en mental seger innan själva matcherna börjar. Samtidigt så känner jag inte samma panik som förut att komma under viktgränsen för jag vill inte vara totalt orkeslös på lördag - då spelar det ju ingen roll vilken vikt jag har om jag ändå inte orkar slåss - men vill hemskt gärna vara frisk så jag kan ge mina motståndare ett rent helvete.

Push/pull, enligt mej

Vet faktiskt inte om det heter nåt annat - säkert nåt mycket häftigare än det jag kallar det i såna fall - men jag kallar det jag tränar just nu för push/pull. Anledningen till namnvalet visas i det översta klippet där jag kör axelbred bänkpress och stående hantelrodd ihop.

Håller inte stenhårt på just att det ska vara antagonisten som ska tränas utan även tex kort och lång rörelse av samma muskel, eller helt enkelt motsatt rörelsemönster som tex styrkevändning och "skidåkarövning". Repsen och seten varierar jag beroende på vilken träningsperiod jag är i ( tung/grundträning eller lätt/toppning ) men försöker alltid utföra alla rörelser så explosivt som möjligt.

Det viktiga är inte tekniken utan speed, speed, speed som säkert går att se på mina lyft. Viktigt att poängtera är dock att vikterna är lätta ( 50 - 60 % ) så skaderisken är relativt låg.
 
Här under kör jag en liten annan variant, som jag tycker om att köra när jag kör mage. Utför först några korta hjulreps tillsammans med lutande korta situps på magbräda.

Som skrivet tidigare så försöker jag köra korta, lite explosiva rörelser ( inte det lättaste med mag-hjulet, ska medges ) ju närmare tävling jag kommer så det mesta ser lite slarvigt ut, men tempot och intervall-momentet ger bra fysträning mot match, tycker jag. Mag-hjulet, som är svårt att hålla tempo med, använder jag nära tävling trots hastigheten för att det ger bra båltryck och stimulerar dom tvärgående magmusklerna på ett "outstanding" sätt...TYCKER JAG.

Första tävlingen...för vissa iaf

Mycket givande tävling i Luleå

Har ett litet "tränar-avtal" med Luleå Karateklubb som säger att jag är sparringtränare en gång i veckan och ansvarar för klubbmedlemmars eventuella tävlingsdeltagande och uppladdning inför dessa. Pga att Ashihara inte är speciellt stor knockdown-stil i Sverige så är vi beroende av att kunna bli inbjudna till övriga organisationers tävlingar. Internationellt så finns det relativt många tävlingar att åka på - både Ashihara och olika Kyokushin-organisationers - men jag tycker att man åtminstone ska provat på en lite mindre, närliggande tävling innan man reser utanför Svea rikes gränser för eventuell framgång. Blev tacksamt inbjudna till Luleå Kyokushins nybörjartävling i Luleå 6 oktober. En lagom stor tävling för nybörjare och fortsättnings-tävlande att kunna delta i. Luleå Karateklubb tog samtliga pallplatser i -80 kg, brons i -70 och silver i tungvikten och +75 kg junior. Det svåra nu blir att fortsätta - inte att motivera till fortsatt tävlande utan att hitta en nationell eller internationell tävling som inte är för stor så dom avskräcker, men samtidigt ett kliv uppåt på "rutin-stegen" så att utövaren känner en viss stimulans av deltagande oberoende hur resultatet blir.

Basic skadetips

Blåfärgen får man på köpet

Dom av oss som provat på nån slags fullkontakts-sport vet om att det uppstår ganska mycket skador. Visst, dom flesta är mindre, men kan vara begränsande i det fortsatta utövandet den närmsta tiden efter själva "traumat". Fick själv alldeles nyligt en rejäl stukning på tummen och det jag kan göra, direkt vid skadetillfället är att linda hårt inom 8 minuter ( så att blod inte fortsätter tryckas in i den skadade senan/muskeln ) och ha rejält tryck i ca 15 minuter ( tills blodet koagulerat ) plus högläge. Is är inte nödvändig( enligt ny Försvarsmakts-utredning i samarbete med Winternet ) men kan dämpa eventuell smärta för tillfället. Efter dessa ca 15 minuter kan man lätta lindningen något men behålla skadeområdet lindat så länge individen känner det nödvändigt. Självklart så följde jag INTE dessa råd när mitt lilla trauma med tummen uppstod så därför har jag fortfarande rejält ont och är stel, en vecka senare.

Vätska runt knogarna är relativt vanligt

  
Kan självklart vara svårt att göra all detta under en turnering då flera matcher kommer att utföras men man kan iaf utföra kraftig lindning av tex lår och skenben, direkt efter en match där man vet att man gått vidare till ytterligare en omgång.
 
 Knogar som slås sönder är väldigt svårt att "snabb-repa" under pågående turnering. Fightern ifråga måste helt enkelt bestämma själv hur han/hon vill göra, men tejpning av den skadade delen av handen räcker långt, men kommer självklart att slås upp när ny match påbörjas. I övrigt gäller samma som för lår och skenben - stenhård lindning, högläge och omlindning efter ca en kvart.

Blå tumme upp!

 Gårdagens sparring-sejour resulterade med en härlig blåtumme! Skulle gå greppa ta i Klas´ axel men pga hans ovanligt muskulösa axelparti så vek sej tummen bakåt istället för att få tag i hans karate-gi. Kan iofs ha försökt samtidigt som han slog, men Klas blir nog gladare med "muskel-historian". Det enda som jag vet att jag kan göra just nu är att vara försiktig med vad jag gör med handen och eventuellt äta inflammationshämmande. Hade jag inte haft tävling inom tre veckor hade jag vilat och inte ens sparrat, men nu när det är såpass nära känner jag mej tvungen att iaf försöka träna. Idag, måndag, tar jag en extra dags vila. Dels pga tummen, men även för att jag under gårdagen börjat känna av mina lår och - som jag skrivit i ett tidigare inlägg - det är ett relativt säkert tecken på för mycket träning, så vilan känns som ett bra alternativ för mej idag. Ska i mitt nästa inlägg gå igenom helgens turnering och även dom skador som ofta uppstår vid fullkontakts-sporter plus enklare tips-och-trix för att korta ner rehab-tiden lite grann.

Vila eller inte - det är frågan...

Vila med lugn promenad...

...eller tokträna?

Tror det finns lika många teorier om att lägga upp den sista veckan ( eller dom två sista veckorna ) innan en tävling eller match, som det finns utövare. Har hunnit testa många och för mej funkar det bäst att bara köra på hela vägen till matchdag med en eller två dagars extra vilodag/dagar. Det har visat sej funka för mej, men säkert inte för alla. Min förra mentor, Per Backman, vilade väldigt många dagar före match och rekommenderade det för mej, så självklart provade jag det. Nackdelen med det, för mej, var att när väl matchen kom så var kroppen totalt ovan att både slå och bli slagen. När det väl var dags att slåss så gjorde allt fruktansvärt ont plus att mina lungor var ovana att topp-prestera så när jag närmade maxpuls så kändes det som lungorna skulle skjutas ut genom bröstkorgen och en rejäl torrhosta till följd av "slitna" luftrör. Måste tyvärr vara lite tråkig och skriva ner en liten klyscha i just det här ämnet - alla är unika så man måste prova sej fram till ett upplägg som funkar för var och en.

Nya övningar

Jag, och säkert många andra med mej, brukar komma på nya träningsmoment titt som tätt och i dom mest märkliga situationer där själva övningen jag kommit på, inte har ett dugg att göra med händelsen  jag befinner mej i. Brukar ofta försöka rikta in övningarna jag "kommer på" mot ett särskilt syfte eller en speciell person så att den har en viss relevans. Finns flera instruktörer som finner ett visst nöje, verkar det som iaf, att hitta på dom mest djävulska och tunga övningarna med det enda syftet att göra utövaren trött. Har aldrig trott på den linjen - självklart ska man bli trött ifall det är meningen med just det momentet. Tror att det blir lättare och roligare att utföra övningarna - som i sej kan vara extremt tunga - ifall det finns en viss liknelse med tävlingsmomentet man ska utföra. Övningen nedanför är ett exempel - skölden har jag för att kunna panga på utan att tänka på eventuella felträffar när jag börjar bli trött och den tjocka hoppmattan står jag på för att få rikligt med mjölksyra i benen så att det ska efterlikna en riktigt tung rond i slutet av en kommande match.

Kör denna övning i 3 minuter men pga den totala tröttheten bryter jag av efter ca 20 sekunder, springer på stället i ca 10 sekunder och sedan fortsätter jag. För den eller dom som har problem med knäskador kan det kanske passa med enbart slag eller, som jag gjort förut som knärehab, träna förflyttningar längs med mattkanten och när jag kommer fram till vardera sidan står en person med mits så jag får slänga iväg några slag innan jag förflyttar mej tillbaka till andra sidan.

Favoritövning alá explosivitet

Har några få övningar jag gärna utför och återkommer till när jag toppar inför tävlingar. Ska lägga ut några av dom för nu har Pulle Panter hjälp mej - den datahandikappade jönsen - att kunna lägga ut filmade övningar igen.

Kallar den här för hoppande kålmask och lägger in den mellan övningar. Kör alltid maxantal av den så att man får lite kombinerad explosivitet å anaerobt. Försöker köra den som en två-stegs-raket då jag både skjuter iväg med höften och sen förlänger skuttet med armarna. Kör den på knogarna så att handlederna får extra träning så eventuella stukningar förebyggs.

Fortsätt trampa...

Nyttig burgare

Jag har gjort som jag själv lär ut - var stolt att jag "vågade" ställa mej på mattan och slagits ( mer än många utövare vågar, tyvärr ), accepterat min förlust, valt ut vad som var bra och dåligt plus sist, men verkligen inte minst, fortsätta mot nästa mål utan att älta eller gräma mej för vad som varit. Ska medge att det är svårt ibland, men har fått en otrolig revanschlust.

Definitivt onyttig chokladmacka

   Den här veckan har jag tränat lite försiktigare och känt efter hur min hjärnskakning blivit bättre. Så fort jag känt att det blivit lite tryck eller lättare huvudvärk så har jag avbrutit passet och varvat ner. Har bara blivit en gång, som tur är, så imorgon måndag så börjar jag köra för fullt igen och riktar in mej mot VM i slutet av oktober. Tyvärr så är det lite oklart med vilken dag som invägningen är, så har jag otur så lägger dom invägningen på torsdag, av någon outgrundlig anledning, och då får jag inte ledigt från jobbet, tyvärr. Hoppas verkligen jag missförstått inbjudan, men är lite i limbo just nu. Matmässigt  så har jag passat på att fylla magen med mer mat än innan så även mina energidepåer är fulla inför vad som komma skall. Testade det mest anti-nyttiga jag nånsin ätit i mitt liv (tror jag iaf) dagen efter match - rostfralla med ett tjockt lager chokladkräm på. Kan förstå varför varenda unge numera har diabetes, ADHD-diagnoser av allt socker och är ständigt trött efter sockerfall, om dom börjar sina liv med såna där söta kolhydratbomber.
     Förhoppningsvis så kommer jag överfund med youtube och deras nya uppladdnings-sida så att jag kan lägga upp dom filmer jag inte kunnat ladda upp.

Tävlingsdagen

Tyvärr så hade våran rumsgranne på vandrarhemmet fått för sej att han skulle knacka på våran dörr kl fem på morgonen, så sömnen mot dagen D var inte den bästa. Å andra sidan brukar jag stiga upp vid den tiden under arbetsveckorna så jag blev inte så märkbart påverkad.

Härlig sallad

   Min diet under veckorna fram till tävlingen var relativt strikt, men inte snål. Jag fokuserade på att skippa allt socker och vetemjöl plus att jag försökte äta mer protein och fett istället. Lite LCHF-light, kan man kalla det. Sista dagen åt jag en omelett med keso till frukost och till lunch en härlig avokado-och kyckling-sallad med cous-cous, så det gick ingen nöd på mej, som läses. Vägde in på prick 76 kg så jag var en god bit under 80-strecket.

Eftertänksam

     Kändes mycket bra inför min match på förmiddagspasset - skulle möta en välmeriterad dansk och fick en bra uppvärmning med Tomas innan jag skulle upp på podiet. Hade min taktik klar och var helt klar med vad jag skulle göra, MEN när allt satte igång så var allting borta. Efter ca 30 sekunder fick min motståndare in en mycket välplacerad kick-flip som landade bakom örat. Blev rejält groggy, men vägrade självklart visa nånting så matchen fortsatte. När en andra kick-flip träffade mej - utan att jag överhuvudtaget sett den - så fattade jag att nåt var fel. Backade utanför matchytan och domaren tillkallade läkaren som tyckte matchen skulle brytas. Kände mej ganska mesig som gett upp, men nu fyra dagar senare och med fortsatt huvudvärk pga hjärnskakning så var det nog rätt ändå.   
    Känns surt att inte fått en riktigt bra värdemätare när matchen blev så kort, men struntar i det - efter någon dags funderande - och kommer fortsätta min satsning mot VM i Serbien. Fick med mej bra lärdomar i övrigt kring matchen, så jag tänker förvalta dom väl och vända nederlaget till något mycket bättre. Måste leva som jag lär - lär av gårdagen så blir framtiden bättre.

Mitt upplägg inför SO 2012

Skador händer så lätt

I grund och botten har jag, från det att jag fick reda på att jag skulle delta i tävlingen, riktat in mej på att försöka maximera min intervallkondition och mjölksyra-tålighet genom grenspecifika övningar under kontrollerade former för att minimera eventuella skador. Låter ganka flashigt, va!? Det jag egentligen har gjort är att köra mycket mits, kort sagt, med olika "scenarior" då jag fått backa och slagit/sparkat, attackerat med tryck eller avvaktande dansat runt för att avbryta den andres attack med egna tekniker osv, osv...
Har försökt köra så mycket sparring som möjligt men det är svårt att veta exakt hur mycket eller hur hårt, för risken för skador finns alltid med i beräkningarna, men samtidigt kan för lite eller för mjuk sparring leda till ett felaktigt inlärningsmönster så matchen blir lidande. Plus att sparring är ju ett ypperligt tillfälle att prova eventuell taktik eller någon specifik teknik eller kombination. Mycket att tänka på, alltså.

Lugnet före stormen

Det jag säkert visste, ca tre veckor innan tävlingen, var att jag var nog konditions-stark för att tävla så mitt fokus la jag på att kunna hålla så hög frekvens under ronderna, så intervallerna kortades ner och intensiteten inom intervallerna maximerades så gott det gick. Mjölksyra-övningar las in i slutet av två pass varje vecka och en extra vilodag las in för att dels inte överträna och dels avstyra en eventuell överträningskänsla jag hade i kroppen. Kortare rusher ( 40 - 50 m ) och explosiva push-pull-övningar tränade jag förutom sparring- och mits-passen både för att öka min teknikhastighet, men även för att variera den anaeroba träningen. Många vilar sista veckan innan match/tävling, men jag vill gärna träna på ända "in i kaklet" för jag vill inte avbryta toppningen. Min kropp ligger ganska exakt på gränsen till maxträning beträffande vad den fysiskt klarar av - vad jag vet och har kunskap om iaf - så om jag skulle ta en vilovecka bruka min kropp se det som en signal att hamna i "viloläge". Är svårt för mej att förklara hur det är men "viloläget" brukar allt som oftast resultera i förkylning eller liknande sjukdom så det enda jag brukar göra är att vila ytterligare en dag under tävlingsveckan, så sista veckan såg såhär :
   Måndag, tisdag - vila
   Onsdag - mits och kombos upp till maxpuls, mycket explosiva tekniker
   Torsdag - vila
   Fredag - invägning plus lättare explosivt pass med kropp alt. explosiva mitskombos
   Lördag - match
   Söndag - vila

Hur det formen var på tävlingsdagen, resultatet av dieten och själva turneringen i nästa inlägg.

En liten ursäkt...

Måste börja detta inlägg med en ursäkt till dom få, men trogna läsare, som inte fått någon uppdatering dom senaste veckorna. Det ärliga svaret till det är att jag inte vetat vad jag ska skriva utan har hela tiden känt mej lite stressad över min toppning och - som jag skrev i det tidigare inlägget - försökt fokusera mej på den riktning jag valt och trott ska vara den rätta för att kunna prestera bra på tävlingen. För mej - som är min egen tränare, kostrådgivare och mentala/fys-coach - så har den här stressen gjort det lite besvärligt att fortsätta engagera mej i dom övriga uppgifterna jag åtagit mej, som tex tränare åt LKK och ZUF. Hoppas det inte påverkat kvalitèn på träningarna, men säker kan jag ju inte vara. Summerar mitt upplägg och tankarna runt det plus tävlingen i dom två nästkommande inläggen.

Våga behålla fokus!

Fokuserad dogge

Det börjar närma sej tävling och för mej som både är utövare och min egen tränare är det här den del av ens tävlingsliv, som är bland det svåraste. Förutom press och stress från själva tävlingen så tillkommer mina egna tvivel och ifrågasättanden av dom uppläggs-teorier jag tränar efter. Börjar själv att tvivla lite nu när det är såpass nära och att det ändå inte känns 100-procentigt bra, men måste våga behålla fokus och fortsätta på min övertygelse att jag gör och tränar rätt. Kommer aldrig att påstå att mitt upplägg nånsin är det bästa, men jag tror att det är bra. Hade jag varit lite yngre, haft mindre rutin och haft en alltför stort intresse på annat - då skulle jag, med stor sannolikhet - bytt upplägg eller gjort nåt annat som jag säkert skulle ångrat, men alltför sent. Det tar ett visst antal veckor för kroppen att anpassa sej efter ändringar, så nu hade det nog gjort mer skada än nytta. Efter morgondagens pass vet jag lite mer, men jag anar faktiskt att jag, återigen, är på rätt spår mot formtopp!

Lite grus i maskineriet

Fick en rejäl spark över låret förra helgen. Gjorde väldigt ont, men tänkte inte speciellt mycket mer på det just då utan bad dom jag sparrade med ta det lite lugnt på det benet. Veckans fys-pass gick inte speciellt bra då det var problem att böja benet, men jag hade inte en tanke på att titta ner å se vad problemet var förrän nån påpekade lårets utseende när jag bytte om innan gårdagens sparring. Kan förstå varför det stramade när jag försökte köra grodhopp. Kan bara hoppas att det hinner läka nog mycket innan jag ska tävla. Blir så tråkigt ifall jag ska behöva ändra taktik pga skada.

Jakten förstör...

Rego vet hur man slappnar av

Två veckor kvar till Swedish Open i Göteborg, men läget kunde vara bättre. Alla dessa jägare som vill ha med sej mat i skogen gör att det sprutar ut produkter från charkuteriet och jag jobbar övertid. Har gått ner till fyra-dagars träningsveckor, men kroppen återhämtar sej inte efter passen då jag jobbar upp till 12 timmar i "gruvan". Märker tyvärr att jag blir fruktansvärt trött när jag tempoväxlar i kombinationerna - på samma sätt som jag blev trött förra året, men då pga mitt mycket tyngre träningsupplägg - så jag måste "vila" mej i form så jag inte står där med en jätteförkylning och får sitta på sidan om istället för att medverka.

Gnugga mits

Semestern är slut och det märks, verkligen, på kroppen. Känns som hela maskineriet fått sej en chock och jag känner mej totalt slut efter varje arbetsdag. Gör inte saken bättre att jag fått jobba över mellan en till två timmar varje dag, men som tur är har jag haft nog ork att träna iaf. Försöker köra ganska mycket mits och kombinationer, som vanligt, men har lagt in lite extra mitsövningar lite här-och-där under passen. Försöker att lägga in lite skivstång under veckorna för att inte tappa den styrka jag lagt på mej för, som sagt tidigare, det är inte nu i september jag ska vara som bäst, utan i oktober. Hoppas verkligen det stämmer överens med mina "kalkyler". Nedanför har jag lagt ut en, för stunden, favorit-övning när det gäller att retirera samtidigt som det ska kosta för motståndaren att anfalla. Svider skönt i axlarna efter några vändor, kan jag lova...

Imorgon blir det boxning för första gången på många månader. Får hoppas föttena håller för allt skuttande!

Fredagsfys och lördagsmys?

Körde lite sandtagsfys, som vanligt, igår, men har fortfarande ont i ena lårbicepsmuskeln så jag roade mej med att välta däck och hoppa maxreps uppför sandväggen. Blev tolv set av det så helt inaktiv var jag inte iaf. Eftersom jag haft lite "överträningskänningar" i kroppen så åkte jag förbi familjehuset imorse och vila mej i solen samtidigt som blodet skulle tunnas ut med kaffe, men icke det! Två st stenfundament a`100 kg skulle flyttas ca 500 meter och golvet i bakluckan tillät inte den vikten så det var bara att använda gamla, hederliga skottkärran. Var ganska roligt så fast att underarmarna skrek rejält ett par gånger så blev det en riktigt trevlig vilodag. Imorgon blir det iaf hårt - sparring och sen ett kortare mjölksyra-pass med hockeygrabbarna. Kan bli intressant...

Längden har definitvt betydelse

Har börjat lätta upp styrkepassen och kör mer explosivt en tid framöver. Blev antagen till Swedish Open i Göteborg så jag måste börja toppa formen lite innan dess. Har bara en månad på mej så det blir kanske inte ideala förberedelser, men den här tävlingen ska jag köra enbart för att kunna slappna av mentalt inför VM. Brukar ha en ordentlig förmåga att spänna mej när det väl gäller så en stenhård "uppmjuknings-tävling" borde ge mej lite avtrubbning inför vad som komma skall.
   Körde ett ordentligt mits-pass med ZUF igår. Parade ihop mej med Pulle Panter bara för att jag vet att han uppskattar riktigt hård träning. Har börjat lätta lite grann i låren ( angående det förra inlägget ) men känns fortfarande tyngre än jag hoppas, och vill, att det ska kännas. Men får fortsätta med färre pass/vecka även denna vecka å se om det blir bättre. Som synes på bilden så ser man ganska tydligt att Pantern är närmare 30 cm längre än mej. Skulle vara roligt att få känna på den längdskillnaden nån gång, men med min längd skulle jag få slåss med ett barn, möjligtvis.

Övertränad eller inte? Det är frågan...

Det har tagit ganska lång tid, men dom senaste åren har jag slutat att tjura alldeles för mycket och börjat lyssna på vad kroppen säger - och ibland skriker - åt mej. Det svåra är dock att tro på det man "hör" och våga göra det rätta - iaf när det gäller att träna för mycket - och vila. Eftersom jag snart fyller 36 så har jag haft ett antal år på mej att lära mej lyssna och, så långt det är möjligt, våga vila när jag känner av specifika vibbar kroppen ger mej. Finns säkert flera signaler som jag inte registrerat ännu, men två som jag säkert kan tolka är :
1)  Mina lår blir helt orkeslösa efter bara någon minuts uppvärmning. Spelar inte någon roll om jag dubblerar det successiva tempot, kör kortare eller på något annat sätt ändrar mitt upplägg på uppvärmningen - fortsätter jag träna lika mycket ( dvs fem dgr/vecka och vissa dagar dubbla pass ) blir jag förkyld, magsjuk eller något annat som hindrar att jag kan fortsätta lika mycket.
2) Fruktansvärd hunger! Kan nästan känna en panik-känsla om jag inte får kasta i mej mat. Spelar ingen roll om det är knäckebröd, stek eller fil - allt måste ätas och helst avrunda med en hel påse nötter. Oftast när jag känner såhär har jag ignorerat första punkten och fortsatt träna fem dagar i veckan istället för att ta en extradags vila.

   Har tyvärr märkt att flera av mina träningskamrater ( oftast yngre ) kan känna likadant som mej, men drar sin tolkning åt ett helt annat håll. Dvs att dom anser att deras orkeslöshet redan under uppvärmningen, beror på att dom är för otränade och istället ökar träningsmängden så att dom, relativt fort brakar in i övertränings-väggen. Tyvärr finns inte vett/mod att vila, utan man börjar träna medan sjukdomen, dom själv mest troligt orsakat, ligger kvar i kroppen. Två saker sker, tyvärr, då:
 1) passen blir sämre pga att orken inte finns där, för kroppen koncentrerar sej på att bli frisk och inte att träna.
2) sjukdomen förlängs, för hur mycket man än vänder och vrider på sej är röven bakåt, så kroppen måste få möjlighet att ta dom där extradagarna av vila.
   Nu finns det säkert dom som tycker min gräns för överträning är lite för lågt lagd, men jag menar att när man tränar såpass hårt/fel/annorlunda så att kroppen inte orkar fungera normalt, lägger man sej vid "övertränings-kanten" och den anser jag vara en vy man ska hålla sej på säkert avstånd ifrån så man inte ramlar ner.

Tierp-sejour att minnas

Är, och kommer alltid, vara Tierp Ashiharaklubb tacksam för det vänliga bemötandet jag ständigt får av dom. När jag var klubblös fick jag dom som min klubb att tävla för och det var det som gjorde att jag överhuvudtaget fortsatte med kampsport och inte la det på hyllan.

   Tack till Martin och Talle som drog ihop folk så att jag kunde få köra ett pass och avbryta stillasittandet i bilen på min 120 mil långa resa hem - var mycket lättare när man hade ro att sitta stilla. Passet var varierande och gav några ideér på annorlunda övningar som jag själv kommer att sno rakt av från Martin Mattsson. Speciellt en, som jag visar här ovanför, gav fruktansvärd mjölksyra i benen för enda gången blodet hade chans att rusa in i musklerna, stod jag en kort sekvens på mina händer, innan jag kröp ihop och tryckte ut allt blod återigen. Mycket "skön" känsla i låren och jag var tacksam att det var den avslutande övningen! Ser inte så speciell ut men för mej var det plågsamt.

Fick även köra några lite lättare sparring-ronder så att jag fick mjuka upp benen innan söndags-sparringen. Var ett helt klart "djur-tema" på avslutningsfysen då vi skulle hoppa som schimpanser, smyga som geparder (vänstra bilden), röra oss som gorillor, gå som krabbor och ett flertal andra varinter på gång-arter. Kan verka lite barnsligt, men tycker det är ett bra sätt när man leder en träning, speciellt med blandade åldrar, som gör att man "lurar" dom yngre deltagarna att delta i fysen utan att dom ens tänker på det som just fys.
Återigen, tusen tack tack för att jag fick vara med, Tierp!

"Kommunsponsrad" träning

Åkte några dagar till Stockholm å "vilade" mej med att träna på, ett av flera, utegym som Stockholms stad byggt lite varstans inom sina gränser. Var lite skeptisk först ( måste medge det Per ) men blev glatt överraskad när jag såg gymmet i närheten av Eriksdalsbadet. Som synes här nere, så var det inte extremt tungt, men det fanns iaf en lättare och en tyngre variant av varje station. För att pressa mej själv lite så la jag upp en liten runda på ca 200 meter som jag först rushade och därefter utförde jag ett set a´tio repetitioner av en av tre förvalda moment. Detta gjorde jag tre varv innan jag tog lite vila.
Ex. 200 m rush plus tio axelstötar, 200 m rush plus tio styrkevändningar och 200 m rush plus tio hopp på plint = ett set.

Var faktiskt så varierande och roligt så jag återkom dagen efter å körde några set till, bara för rent nöjes skull. Som synes på bilderna så hade dom många stationer att välja på.

 Efter dessa pass var det tillbaka till Linköping och sedan vidare till Tierp en ny minnesvärd träning av den alltid lika ordviga Martin Mattsson. Mer om det i det tredje och sista semesterinlägget...

Semestertider = träningstider?

Har inte skrivit ner och uppdaterat mina träningspass dom senaste veckorna pga att jag varit på resande fot under två veckor. Tillgång till dator har, till viss del, varit begränsad så jag kommer att skriva ner dom här veckorna i två, tre inlägg så jag inte glömmer allt som varit.
   På våran väg ner till Linköping stannade vi och övernattade i Hudiksvall. Efter ca 75 mils sittande så kändes behovet berättigat för att springa några backryck och köra treminuters-ronder av lite övningar såsom skuggboxning med sprawl var 20 sekund ( svårt att göra försiktigt när jag inte ville störa övriga hotellgäster ), axelsnurrningar och pushup-mage.

   När jag väl kom till Linköping så var tanken att jag skulle försöka ta det lite lugnt å motionsträna lite, men jag måste erkänna att jag fick "feeling" när jag var ledig, kroppen kändes bra och gymmet som jag gäst-tränade på hade en bra utrustning, så jag körde några dagar med rusher och backlöpningar på morgonen plus gymträning på eftermiddagen. Tyvärr så tog "feelingen" överhand och skadan kom som ett brev på posten. Slet mej i ena av lårbiceps-musklerna så jag har haft ordentliga problem med att springa, men, som vanligt, har jag anpassat träningen så gott det går. Vet inte om det är bra, eller om jag egentligen borde vilat, men jag testade på en riktigt rolig träningsform i Stockholm. Mer i nästa inlägg...