Breddläger i Överkalix

Eftersom jag har jobbat med tränare och ledare inom BHF i några år nu, så har jag haft turen att få prova på mina vingar med spelare som tillhör Norrbottens Ishockeyförbund. Jag fick en förfrågan av BHF´s tidigare sportchef, Johan Åström, ifall jag ville köra lite grundläggande fys-träning under ett breddläger i Överkalix. Det behövdes inte många sekunder för mej att svara "ja" till det erbjudandet, eftersom jag vet att det inte är vanligt att man tar in fys-tränare till dessa läger utan fokuserar allt som oftast på dietister, sjukgymnaster eller "kända" spelare från SHL som "tidsutfyllande aktiviteter". Mitt fokus på mina pass låg på att - trots vissa koncentrationssvårigheter från delar av deltagarna - försöka ge dom saker att tänka på när dom tränar fys i respektive klubbar eller själva. Hoppas innerligt att några av spelarna fick något litet tips för att fortsätta träna på ett bra sätt framöver, för det är ett ganska stort problem med den varierande graden av fysträning bland spelarna i Norrbotten.

Som för dom flesta lagen i övriga Sverige, så är det ekonomin som styr hur pass mycket off-ice-träning spelarna får. Ambitionen är självklart att alla lag från 13-års ålder ska ha en egen fystränare, men i realiteten så är det bara Luleå och kanske nån enstaka klubb som har dom resurserna i länet. Övriga klubbar erbjuder sommar-och off-ice-träning vid 15-års ålder och det kan låta som en bagatell att bry sej om två ynkliga år, men det är extremt mycket som kan gå förlorat under dom åren.
Snälla, men okunniga, föräldrar som pratar med nån bekant med begränsade kunskaper eller You-tubar fram åsikter om träning, kan ge mer skada än nytta. Jag vill verkligen inte påstå att jag gett spelarna något otroligt eller fantastiskt framgångsrecept för deras träning, MEN jag hoppas att jag åtminstone pekat ut en ungefärlig riktning åt dom så det inte går helt åt skogen ifall dom vill göra ett seriöst och målmedvetet försök att bli hockeyspelare.
  

Allhelgona-helgen

Jag är inte direkt sentimental - om jag får avgöra det själv - men jag tycker verkligen om Allhelgona-helgen. Det har definitivt ingenting med mitt nya jobb som kyrkogårdsarbetare att göra (som jag redan nu börjat söka mej ifrån), utan mer med själva syftet med högtiden.
 

Visst, många känner sorg, saknad och sorg, tänder ett ljus och skänker en extra tanke på den, eller dom, som inte är kvar med oss längre, så på det sättet förstår jag om man ser denna tid som något negativt. Själv försöker jag tänka på det roliga och intressanta som alla bortgångna jag träffat och lärt känna, gett mej hittills. Det kan låta präktigt och äckligt positivt, men som tre exempel kan jag nämna Per Backman som försökte vidareförmedla sin syn på karate, "Greven" som fick mej att förstå att man kan påvisa att man mår som bäst, just innan du tar ditt liv. Det tredje exemplet är Bruno, kyrkogårdsarbetaren som hade sitt jobb som enda intresse och sakta tynade bort samma dag som han gick i pension och dog bara något år senare.
 

Ingen av dessa personer har nånting med varandra att göra, förutom att jag, denna helg, har skänkt
dessa tre, och många fler därtill, en extra tanke plus att dom gett mej ett djupare, mer komplext sätt att se min omgivning på. Allting är verkligen inte som det verkar på ytan.
   Det är nog detta som gör att jag kan bli lite "över-analytisk" när jag träffar på nya människor, som jag vet att jag ska tillbringa en längre tid med framöver. Dom spelare i BHF som jag haft både denna och förra sommaren, har mer än en gång fått höra frågan:
- "Hur känns det?", men inte fått komma undan med ett svar om deras fysiska form utan mer om hur det känns i både kropp och själ. Iofs så kan vissa av spelarna lärt sej vad jag vill veta och ger mej ett svar om deras "mentala status", bara för att slippa gå in mer djupgående på sina känslor, men jag tror mej iaf lärt mej känna spelarna såpass bra, att jag kan avgöra om svaret är genuint eller undflyende. Hur som helst så vill jag helst av allt att dom ska förstå att jag frågar för att jag bryr mej. Sorgligt nog så är det mer än många andra vuxna i deras omgivning, tyvärr.