Man kan fundera lite grann på överskriften i detta inlägg, men jag lovar att den är relevant. För ca två veckor sen startade både National Fotball League(NFL) och Svenska Hockeyligan(SHL) och medierna förkovrar sej i varenda liten detalj som kan finnas där att fördjupa sej i. Förutom de uppenbara sportsliga och geografiska skillnaderna mellan dessa två ligor, så är det ganska intressant att se hur det skrivs om spelarna i respektive liga.
Visst ser armen avslappnad ut?!
Som dom flesta sett så har både Aftonbladet och Expressen haft varsin "hockeybibel" till försäljning inför SHL-premiären. I dessa tidningar kan man följa både lag, tränare och spelare plus vad dom själva, journalister och "experter" tror om kommande serie-placeringar och vinnare. Förutom de sportsligt intressanta(iaf för dom som gillar SHL)reportagen så är det även artiklar där man får följa med vissa spelare "bakom kulissen". Fritidsintressen, hem och familjeförhållanden visas upp, MEN(och det är det här jag är lite kritisk till)ingenting om själva spelaren under utrustningen. Visst, jag tycker självklart att dom som vill visa upp sitt kylskåp och garage för tidningen, ska få göra det. Det jag tycker är lite tråkigt är att det inte är något fokus på spelarens fysik - såsom styrka, kondition, rörlighet - eller hur mycket tid man måste lägga ner för att bli en professionell hockeyspelare. Inga reportage om hur många timmar som gnuggats i gymmet (om det inte är rehab från nån tidigare skada, vill säga. Då är kan man gärna lägga till en före/efter-bild och något lite snyft-betonat reportage om hur hemsk skadetiden var) eller hur många häckar som hoppats över eller rusher som sprungits, som gjort att dom är så pass snabba, explosiva och starka som dom är.
Den länslokala tidningen NSD gjorde ett reportage om två spelare (Jan Sandström och Karl Fabricius), med tillhörande foto, där ena spelaren stolt visade upp sina spända armar (självklart låtsades han inte spänna armen, utan stod "avslappnat" och höll i en klubba) och visst, det såg riktigt bra ut och tror säkert att Fabricius skulle vilja att dom fick se hur hårt han tränat för dom där armarna, men det är inget som fokuseras på - förutom kameralinsen, såklart. Det som verkar vara mest viktigt i alla dessa reportage är att visa hur "vanliga"och inte vilka "sport-maskiner" dom faktiskt är. Tycker det är synd, för det skulle ge både unga spelare och dess föräldrar en bättre och lite mer realistisk bild av hur fruktansvärt svårt och tidskrävande det kan vara att bli en professionell idrottare och vad som krävs för att hålla sej kvar på den nivån.
AP får visa lite "produkter" från sin träning
NFL - "den andra sidan av myntet". Som man presenterar spelare i NFL så framstår spelarna som allt annat än "normala" eller "vanliga". Dom som sett idrott från USA vet att dom är otroligt statistik-kåta och bryter ner allt i minsta lilla detalj. Det börjar redan vid deras uttagningar till ligan - före själva draften, så får de spelare som anses vara av lite högre intresse för lag-scouterna, utföra vissa tester, den sk Combinen. Förutom vikt, längd, räckvidd och andra fysiska tester, så har respektive lags GM (General Manager) fiktiva intervjuer med spelarna för att se hur dom reagerar och agerar vid framtida intervjuer. Om spelarna inte ger det intryck som GM´n vill ha kan spelaren hamna längre ner i draften eller så kan vissa lag avstå att värva för att fel bild av spelaren - som i förlängningen är laget - ges till massmedia.
När sedan denna Combine är klar - som självklart direktsänd fast utan "intervjuerna" som endast är till för lagägarna och deras GM´s - så kan alla jämföra deras prestationer mot varandra plus även tidigare års deltagare. Där och då fastställer lagen vilka spelare dom vill värva och i vilken turordning dom ska prioritera pga hur deras lag ser ut efter säsongen. Dom flesta lagen har redan tidigare en föraning om vem dom vill ha till sitt lag, men om den spelaren inte motsvarar deras fysiska förväntningar så är det "lätt" att fokusera på en annan spelare med liknande spelstil fast bättre fysik.
Nästa steg är efter draften då reportrarna granskar allt dessa atleter gör och lägger ut statistik på vad som utförts på "dagens träning" och hur bra eller dåligt dom presterat. Det pumpas ut information om deras göromål så ifall spelarna inte är starka nog utan själva börjar läsa och analysera vad som skrivs om dom, kan det lätt bli en onödig stress som leder till ännu sämre statistik osv - den nedåtgående spiralen är i rotation...
OM nu spelaren klarar av att ta en plats - vilket nästan aldrig sker första säsongen - så kommer alla hans göromål på planen bli statistik. Ett litet exempel :
Tar vi en spelare som Adrian Peterson (klippet ovanför) i Minnesota Vikings som i sin senaste match mot Detroit Lions sprang med bollen 165 yards (vilket är mycket bra för dom flesta) dom 39 gångerna han fick bollen. Det motsvarar ett snitt på 4.2 yards varje gång han sprang, MEN han gjorde inte någon sk touchdown på något av alla dessa 39 försök, så är det bra eller dåligt? Ärligt talat så vet inte jag vad hans tränare, ägare eller GM anser om det, men det kan indirekt spela roll för honom när det gäller en framtid i ligan.
Det här är - vad jag anser iaf - SHL´s motpol. Spelarna blir inget annat än hästar i ett lopp. Det enda som betyder något är deras prestationer för stunden och om dom inte står upp mot lagens förväntningar så får dom helt enkelt sparken. "Ut med den gamla och in med det nya"!
Skulle gärna se något mitt emellan dessa två ligors media-och statistikövervakning. Lite mer mänsklighet i NFL och lite mer prestations-reportage i SHL.
Varje höst avgörs Olympia i Las Vegas. Från att ha varit en relativt liten tävling på 70-och 80-talet med relativt få deltagare, så har det stadigt växt till ett fantastiskt stort spektakel. I och med att Arnold Schwarzenegger gjorde byggningen mer allmänt känt via filmen Pumping Iron(1977), så har kroppsbyggningen hela tiden växt i popularitet och dom senare årens har "the Fitness-lifestyle" gjort att ett omättat intresse för muskler, i alla deras former, är mer på tapeten än någonsin tidigare. Detta är självklart nåt som branschen märkt av och är inte sena att rida på den stora "kroppskultur-vågen". Initialt så var det helt enkelt ett inofficiellt VM i kroppsbyggning för män, men numera är det så otroligt många fler inriktningar så, ärligt talat, så har jag inte riktigt koll på alla olika tävlingar som arrangeras denna helg. Det enda gemensamma med dom alla, är att dom fokuserar på muskelmassan i alla dess olika mängder och former.
Förutom att utöka dom olika tävlingsgrenarna inom arrangemanget så har arrangörerna även sett kopplingen mellan andra idrotter och gymkulturen, så numera knyter dom upp nästintill alla andra individuella idrotter du kan tänka dej, till denna helg, såsom strongman, boxning, thaiboxning, bjj, brotting, tyngdlyftning och ett tiotal andra idrotter. Lägg då även till alla kosttillskottstillverkare, gymgrossister och klädföretag som vill sälja sina produkter till besökare och deltagare, så kan man förstå att spektakel är en bra summering. Syns säkert ganska tydligt på den lilla info-filmen här under att det är ett stort arrangemang att sy ihop. Tyvärr så länkas man till deras sida, men är ganska intressant att se, faktiskt.
Vem vann då den åtråvärda Mr Olympia-titeln? För femte året blev det Phil Heath som stod överst på pallen. Om man lyssnade på förhandssnacket så var det aldrig nån som tvekade på att han skulle vinna, men eftersom hans största utmanare dom senaste två åren, Kai Green, lämnade återbud så var snacket mer inriktat på vem som skulle bli tvåa plus orsaken till varför mr Green inte ställde upp.
Phil Heath och Kai Green
Man kan tycka vad man vill om bodybuilding, men hur man än vänder och vrider på det så är det ändå dessa atleter som ligger - och mest troligt kommer att ligga - i framkant när det gäller kunskap om kost och träning i alla dess former, så därför tycker jag att man ska hålla ett getöga åt deras håll. Eftersom deras huvudsakliga uppgift är att bygga såpass stora, men ändå symmetriska kroppar som möjligt, plus minimera fettprocenten, så gäller det för dessa atleter att kunna optimera nästintill allt dom företar sej. Det många inte vet är att de flesta av våra hockey-, fotbollsspelare och övriga idrottsutövare använder samma mat-och träningsupplägg som dessa byggare gjorde för tio år sen. Självklart så har våra idrottare inte samma skivstångsupplägg som "byggarna", så vi kommer inte lägga på oss samma massa som dom, MEN i övrigt gäller samma sak - få kroppen optimerad för den inriktning vi valt att tävla i med så funktionella medel - såsom mat, vila och träning - så att vi inte lägger ner för mycket tid på saker som inte ger bra resultat. Det jag kort och gott vill säga är att det finns mycket att lära av dessa "muskelmonster", för som jag skrev tidigare, så är den information och forskning vi använder oss av idag, nästintill tio år gammal i bodybuilding-världen.
Har skjutit på att skriva nåt senaste veckorna, men har egentligen inte haft nån egentlig anledning. Det är ganska mycket som händer - sakta men säkert förbättras mitt knä, NFL-säsongen har startat, sparringen har börjat om, ska iväg på tränarkurs, SHL har satt igång, Allsvenskan är i slutskedet, Olympia avgörs i helgen, BHF har gått på is och mina egna små planer med träningen har ändrats ganska rejält pga ny inriktning.
Problemet har egentligen varit att jag inte tycker mej hitta nån intressant eller rolig vinkling på dessa små och stora händelser så jag har helt enkelt struntat i att skriva ner nåt. Kan bero på att många andra småsaker hela tiden kommer i vägen, så lite för mycket stress gör att jag inte kan slappna av.
Kommer bli ändring på detta så snart jag bara fått lite tid att sitta ner en lite längre stund...
