Lite konditionsfilosofi

Jag använder sommaren, som många andra vintersports-utövare, till att bättra på min arbetsförmåga i min sport. Försöker ha mycket kondition i mina pass, både för mej själv och dom jag tränar med, men inte i den traditionella meningen om konditions-träning. Jag anser att passen ska ligga högt i puls under så lång tid som är möjligt och inte bara ligga på en jämn, mellanhög puls som tex vid en löprunda. Självklart kräver detta att jag från början har en god grund-kondition och inte är någon nybörjare som ser träningen som ett sätt att små-träna lite för allmänhälsan.

    Jag har konditionsmoment i alla pass jag tränar. Jag använder mej av skivstång, hantlar, bil-och dumper-däck och ett tiotal andra attiraljer för att genomföra min träning. Jag gillar att blanda alltihopa till en härlig svett-mix. Istället för att bara springa rakt fram, lägger jag in anaeroba element efter vägen som höjer pulsen avsevärt och får hela kroppen att användas under ett pass. På det sättet känns det som kroppen har fått sej ett rejält pass av, det som armén kallar, fysisk fostran. Både styrka och konditionsmoment under samma pass.

     Passen blir, konditions-mässigt, ganska lika sparring eller match. En relativt hög puls som chockas upp ytterligare av en kombination, men i detta fall ett lyft eller annat styrkemoment. Vissa anser dock att om man tränar på detta sätt, så bör dom anaeroba momenten vara så lik kampsporten man utövar, så att "rätt" muskler stimuleras. Jag, och säkert några andra, vill gärna ge extra påfrestning på dom stora, syre-krävande musklerna så att det blir extra tungt. Anledningen till det är - förutom att det brukar bli fruktansvärt jobbigt - är att utövaren ska stimuleras av lite variation i träningen, plus att även kroppen brukar tendera gå sönder pga brist på samma orsak. När tävlings-perioden väl närmar sej lägger jag in mer gren-specifika övningar, men slutar inte helt med ben-och bålövningarna utan successivt trappar ner och utför dom lättare och explosivare.

     Dom långa, lågintensiva löpningarna använder jag som återhämtnings-pass tex morgonen efter sandtaget då jag känner att kroppen måste "slaggas" ur lite från all trötthet, alternativt efter skada eller efter sjukdom.
     Nu finns det säkert mera utbildade och lärda än mej som tycker jag är helt ute och cyklar, men jag har kört på detta sätt under längre tid, men med stor variation och tycker att jag har fått ut avsevärt mycket mer av min träning än många av dom som jag tränar med som kör efter den mer traditionella "inriktingen". Men ifall jag stöter på, eller testar mej fram till något ännu bättre så är det bara att revidera och fortsätta. Precis som Cardigans sjöng - "Erase and rewind"!