Fredag = soffa eller sandtagsfys

Äntligen fredag! Alternativ ett - Glida ner i soffan, trycka ner en härligt kladdig efterrätt som håller nere kräkreflexerna efter att ha tvingat i sej en alltför stor pizza med sockerstinn, bubblande halvliters-cola innan man slocknar framför tv´n eller datorn.
Äntligen fredag! Alternativ två - byta om, stressa in hund och sambo i bilen och åka ut till sandtaget där man kör ett rejält fys-pass så låren svider och lungorna krampar efter mer luft än dom kan pressa ut i musklerna. SEN åker jag hem å trycker i mej pizza, läsk å annat sött!
   Idag körde jag alternativ två (förutom mat-och sötsaks-biten ) och det kändes fruktansvärt jobbigt samtidigt blev jag lite euforisk, som Loreen skulle sjungit, för jag sprang för första gången på månader. Visst, det var uppför sandtaget, så "lunkade" är nog ett mer korrekt ord och jag vet inte än hur mina fötter och hälsenor kommer att reagera, men ändå...

Längre än det ser ut

Undra vad förbipasserande tänker

     Dagens pass bestod av slägga och däckvält nedanför backen innan den skulle bestigas.
     Väl däruppe hade vi ytterligare ett däck, vattentunnor att bära, stenar att lyftas eller bara återhämta sej.

PT alá terrier

    Sen var det bara ner igen å börja om, men tur som jag hade så var Rego med å stressade på med att hela tiden ligga före alternativt efter och naffsa mej i byxorna.



Återstår att se hur det känns imorgon, men just nu känns det mycket skönt att fått pressa kroppen ordentligt iaf.

Första försöket genomfört

Igår, onsdag, fick jag chans att för första gången på många veckor köra ett riktigt mits-pass. Visst, eftersom det är jag som lägger upp passen, så kan jag styra upplägget så att jag inte behöver hoppa och studsa som jag gjorde innan skadan. Var hyfsat nervös när jag skulle stiga upp idag, men till min förvåning så hade jag inte alls mer ont än tidigare, utan snarare lite mindre. Det svåra kommer bli att inte stressa iväg och börja, med alltför ivrig lusta, successivt öka träningsdos och intensitet tills skadan är ännu värre än tidigare, utan skynda extremt långsamt med lite, lite mera rörelse varje pass. Som tur är så har ZUF börjat med sommarupplägget så vi kör endast två ashihara-pass i veckan så det är inget eventuellt hopp och studs förrän på söndag. Ytterligare en inspirationsfilm...

Kan verka som jag driver när jag kallar det här klippet en inspirationsfilm, men faktum är att det är såna här, och liknande, som gör att jag hela tiden fortsätter med den träning jag gör. Passen som vi kör ihop är oftast mycket tunga och fulla av onda muskler och leder, men att mitt i, i slutet eller efter passen få se en sån här ogenerad uppvisning tillhör, tro det eller ej, inte ovanligheterna. Spannet mellan total, brutal träning till att bryta ut i hejdlöst skratt gör det så härligt att vara med dessa människorna som vi sinsemellan kallar ZUF.

Lite inspiration inför sommaren

Har själv spelat football i några säsonger, men det är när man ser klipp som dessa som jag förstår att det verkligen gäller att kunna dedikera sitt liv till sporten om man ska bli proffs i NFL - och att dom få som blir just professionella spelare måste vara något alldeles speciellt. Varsågod - inspiration på ett silverfat!

Sent om sider kommer sommaren

Allergiker känner nog inte samma entusiasm som jag gör för denna bild

Det har tagit ganska länge, men nu ( anser jag iaf ) att sommaren är här och därmed så börjar jag och alla andra ZUFáre med sommarträning med strongman-inspirerat upplägg i sandtag plus lite mindre karate än den kalla delen av året. Kommer att hålla igång med två pass sandtag i veckan - om foten godkänner det, vill säga - och två-tre kondititons-/gym-pass när jag orkar, vill och kan. Ska erkänna att jag brukar - tvärtemot dom flesta andra i bekantskapskretsen - gå upp i vikt under sommaren pga mer vila och gymträning, men tycker det är helt ok eftersom jag nästintill aldrig häckar på badplatser eller är på andra ställen då klädseln är lite mindre än vanligt. Tycker kroppen kan få några viloveckor efter all stryk den får utstå under resten av året.
   Har fortfarande rejäla problem med hälsporre och fett-kuddarna under båda fötterna, så sakta men säkert kommer jag försöka öka den stående/springande träningsdosen, så att jag vid midsommar kanske kan jogga lite lätt eller göra ett ordentligt försök att springa uppför sandväggen under ett "gris-pass". Det svåra är att inte öka på träningsdosen alltför fort ifall det känns bra, men jag tror att det är där den så omtalade rutinen kommer in och, förhoppningsvis, guidar mej rätt.

Minskad tristess = ökad variation

Dom tillfällen - som tex just nu - då man vet att man kommer vara borta ett längre tag från ordinarie träning brukar jag lägga upp ett schema som gör att jag kan "träna runt" skadan. Problem med motivationen brukar dock komma smygande efter några veckor pga att jag aldrig räknar med att vara borta så länge som jag alltid är - optimist ( vissa kallar det naivt ) som jag är. Är extremt viktigt att försöka hitta små, eller stora, variationer och eventuella mindre mål med, och i, träningen för att behålla gnistan. I mitt fall testar jag olika push-ups varianter, som synes här nedanför.

Mycket fys

Blir mycket fysövningar nu när jag inte kan vara med och sparra eller träna kombinationer med dom andra och eftersom jag ändå är i lokalen och instruerar så passar jag på att testa lite olika övningar eller köra egna fysronder. Som tur så finns dom flesta sakerna i utrustningsväg i lokalen så det enda som hindrar mej från att få ut fullt är, tyvärr, fötterna och hälsenorna. Annars kunde man bli riktigt vältränad utan kampsporten, kanske...

Rodd för hela slanten!

Har sakta men säkert fått inse att jag inte kommer att köra stående fighting den närmsta månaderna, så jag får helt enkelt hitta på allt möjligt för att inte helt och hållet tappa all den kondition som jag skaffat. Visst, bjj´n ger till viss del underhålls-träning, men musklerna och pulsen får arbeta lite "fel". Hittar oftast ett högt lägsta-tempo och ligger där så länge som möjligt, men den där allra högsta maxpulsen - den där som gör så man nästan får panik pga andnöd - infinner sej inte på samma sätt som när jag kör stående, tyvärr.
         Det svåra, tror jag, är att hitta nåt som kan trigga igång kroppen att ta ut sej maximalt, fast utan att förvärra skadan och det är svårt, måste jag medge - oavsett vilken del av kroppen som är skadad - så jag gör just nu ett litet försök med roddmaskin ( och inte en fin båt som den här bredvid ). Har kollat in några youtube-klipp på olika fighters fysträning med roddmaskin och vikter, men tycker dom krånglar till det ganska så rejält, dessutom. Det många, om inte dom flesta t o m, gör är att lägga in ett stort antal stationer med övningar före och efter rodd-momentet, men det tycker jag blir "vila" för jag vill att rodden ska vara själva kärnan till konditionsträningen och inte vara en utfyllnad, så jag lägger bara till en övning och den i sej självt är ett tungt, anaerobt moment. Idag blev det hängstöt med hantlar, så jag rodde 400 meter maxhastighet och sen körde jag fem hängstötar, rodde, hängstötar osv... i tio minuter. Duger gott som ett test iaf, för trött blev jag.

Sandtaget börjar tina fram...

Har fortsatt med tung gymträning hela veckan. Kämpar på men vill verkligen att hälsenorna ska bli bra så fort som möjligt så jag iaf kan utföra sommarträningen med ZUF. Var förbi sandtaget för att se hur mycket som tinat bort och det jag såg var trevligt. Lite kvar och det går undan...
   En liten intressant observation är att jag för första gången på många månader körde smal bänkpress ( eller tricepspress ) och jag har tillnärmelsevis inte tappat någonting kring maxstyrkan fastän jag enbart kört lätt och explosivt hela vintern.
Blev fyra femmor och en fyra på 90 kg tillsammans med högreps frenchpress. Körde relativt kort vila mellan seten och hade en mycket bra återhämtning. Kan vara att kroppen reagerar så bra pga "nyhetens behag" men man vet aldrig...

Den tunga träningen börjar...

I måndags körde jag första passet med lite tyngre vikter, men även blandat med lätt högreps-övningar. La ihop frivändning med utfallsgång så att jag både får den tunga biten och ett litet intervall-moment efteråt, så jag håller igång förbränningen fastän mina hälsenor fortfarande spökar. Försöker lägga in en magövning varje pass - speciellt när jag kör ben eller rygg - så att mitt gamla diskbråck inte går upp. Kallar den här övningen på filmen, här nedan, för kvasten. Försöker "låsa" kroppen i varje delmoment så man får en ordentlig anspänning.

Sakta, sakta smyger jag igång...

Har försökt att inte stressa igång med kampsportsträningen, men är hela tiden och nosar på gränsen för vad skadan klarar av. Är otroligt svårt att inte bara fortsätta att utföra mer och mer tekniker eller öka tempot när det känns bra precis för stunden. Måste tyvärr vara sådär jobbigt vuxen och övertyga mej själv att ta det lugnt så det inte kommer vara sämre imorgon än den dag jag tränar. Det enda positiva jag kan känna är att jag får försöka fokusera på att utföra dom få tekniker som inte stressar hälsenorna, så bra som möjligt. Här nere på klippet fokuserar jag på att använda höften bättre vid korta slag-tekniker. Ett litet tips man kan tänka på är, ifall man har dräkt och bälte på sej, att bältes-knuten rör sej när man slår. Ett säkert tecken på att höften rör sej.

Imorgon börjar min tunga träning i gymmet. Kommer köra 3-5 reps plus högreps-set i några veckor å ser hur kroppen reagerar.