I ett blogginlägg nämnde jag, lite i förbifarten, att jag har haft tur som haft så många duktiga tränare under min aktiva tid inom olika idrotter jag provat på och fördjupat mej i. Många av dom föreläsningar, träningsläger och instruktionsfilmer jag varit på eller sett har självklart gett mej mycket, men det finns vissa människor som verkligen fångat mitt fulla intresse och gör att jag "studerat" vad dom har för åsikter, funderingar, tekniker eller teorier i vissa ämnen, träningsupplägg eller idrotter. Eftersom jag hela tiden anser att jag inte kan bli fullärd så kommer självklart under årens lopp listan förlängas och byggas på, men såhär långt är det denna blandade skara av människor som gett mej min passion för att träna som jag gör. Vissa har jag aldrig träffat utan bara studerat och andra har jag haft det stora nöjet att bli personligt tränad av.
Niklas Wikegård
När jag var 15, 16 år var jag fortfarande aktiv inom hockey och Bodens IK hade lyckats värva en "supertränare" vid namn Niklas Wikegård. Det han gjorde för mej, och hela BIK, var att introducera oss för skivstångsträning i försäsongsträningen. Det kunde egentligen vem som helst med lite internationell erfarenhet ha gjort, men han introducerade oss även i vilken mentalitet man borde ha när man ska nyttja stången. Det det handlade om var att inte hålla på å fin-lira så jävla mycket. Ta tag i stången, spänn bålen, böj på knäna och utför momentet med jävlar-anamma, kort å gott! Självklart så var det många timmars teknik-träning innan dom tunga lyften utfördes, men allt tänk om strandmuskler och liknande lämnades utanför och det viktiga var att styrkan syntes på isen och inte i spegeln. Ett sjuhelvetes humör, men en otrolig kunskapskälla och långt före sin tid kunskapsmässigt.
Per Backman
 |
| Brons i Belgiska Öppna |
Ganska snart efter jag börjat träna Ashihara Karate började jag tävla, med ganska bra resultat, så när jag fick möjlighet att träna med, och tränas av, Per var detta en ny aha-upplevelse i livet. Den stora skillnaden från mej själv var att han verkligen levde knock-down karate. Allt han gjorde, åt och tänkte på var för sin egen utveckling på mattan. Förutom det, så hade Per växt upp från tonåren med att träna och tävla inom Ashihara, och det märktes på den självklarhet som han instruerade, för oss, nya tekniker och taktik-tänk. Den första "uppenbarelsen" var att han fick oss förstå hur hög intensiteten måste vara under ALLA pass inför tävlingen. Det är från honom jag fått min inställning till kvalité framför kvantitet. Innan mitt första VM som jag tävlade hade jag ingen klubb att träna i, utan fick träna med folk var och när jag kunde. En dag i veckan tränade jag brottning, men Per var ganska kritisk till det eftersom han ansåg att tempot var för lågt. Med sitt vanliga direkt-på-sätt att förklara saker, sa han till mej :
- För helvete Sveder, du kan ju inte toppa träningen med brottning! Knock-down karate är ju Formel 1, inte monster-truck! 
Förstod inte riktigt vad han menade föränn efter första matchen, som jag förlorade efter dom-slut, då han kom fram lite små-skrattande :- Nu fattar du vad jag menar med Formel 1, eller...!
Den andra "uppenbarelsen" var hans sätt att hela tiden försöka hitta det positiva i alla stilar. Att nyttja och se vad som var bra och lägga till det i sitt eget register. Många är tyvärr alldeles för måna om att värna om sin egen stil eller organisation, men Per förespråkade hela tiden ett ständigt utbyte.
Tror verkligen han hade kunnat uträtta otroligt mycket om han bara fått lite mer tid på våran jord.
