"Skaderegister"

...en insida fotled...

Helgens "register" blev en biceps...

När man håller på med fullkontakts-sporter brukar man allt som oftast dra på sej skador pga dom smällar man ger och tar mellan varandra. Eftersom man vet att det är spelets regler brukar utövarna sällan beklaga sej utan det är "nåt som hör till". En baksida med detta är att man kan orsaka en smärre chock hos nya utövare som inte vet hur det "ser ut bakom scenen" efter en match mellan två fighters och inser - kanske lite för sent - att det kan göra fruktansvärt ont att matcha. Är väldigt svårt att komma upp i den intensitet och kraft som exploderar fram under match under ett träningspass, men som tur är så gör adrenalinet att den värsta smärtan försvinner för stunden.

...en utsida fotled...

...och en näve

Ett sätt som kan avdramatisera alltihopa är att nämna det under ett par tillfällen i korta ordalag vid sparring-sejourer där tex en eller flera av utövarna råkat göra sej illa genom att knäa ihop eller liknande scenario. Brukar även ta ett kort avbrott i passet och snabbt visa vad som bör göras för att minska ev. blödningar, eller liknande, om möjlighet finns. Tror detta ger en liten fingervisning för den nya fightern att allt inte är "glitter å glamour" men samtidigt inte skrämma henne eller honom, utan mer understryka att det är en del av sporten.

Ashihara VM 2012

Jag å Max utanför arenan

Resan till Serbien gick i torsdags den 25 oktober. Hade varit lite si-å-så med uppladdningen då jag både känt av förkylning och inte kunnat träna ordentligt för att få ner vikten dom sista grammen plus ett litet tillbud på jobbet då jag fastnade med en 300 kg´s vagn över mina handleder. "Korvvagns-incidenten" gick bra - inga ben blev iaf brutna.
    Vikten hade jag efter mycket krämpor fått ner till 74,3 kg så jag såg fram emot att få väga in och få i mej lite mat igen. Kan hålla på och beskriva mina upplevelser från Belgrad i spaltmeter, men håller mej till det rent sportsliga istället.

Skönt häng innan kriget börjar

På fredag var det matcher för kadetter ( 15-16 år ) och juniorer ( 17-18 år ) och Luleås representant Max Enberg, som med mycket moget fightande och snabba kick-flips, säkrade en bronsmedalj. Kommer bli lovande framtid för Max, tror jag, ifall han fortsätter ha intresset och träningsviljan för att skörda fler och definitivt större pallplatser.

På lördagen var det min och Tomas Erikssons tur att försöka åtminstone tangera Max´ bedrift. Tomas hade inte haft alltför bra uppladdning så förväntningarna var inte dom högsta, men gjorde en bra match mot en rumän som efter många om och men slutade på tredje plats i tungvikten.

För min egen del så tänker jag - för en gångs skull - klappa mej själv på axeln å säga :
 - Bra gjort!

Rejält svullen näve

 Har alltid varit extremt självkritisk och ifrågasatt allt jag gör, men i helgen gjorde jag bra ifrån mej. Visst, det ledde inte till nån medalj, men dom tre matcher jag körde gav mej mersmak istället för att ge mej en anledning för att avsluta mitt tävlande. Har kollat igenom matcherna - som sej bör - och har hittat många saker jag kan förbättra men även många saker jag gjorde bra. Nu är det bara att återhämta sej, samla ihop grejerna och välja ut ett mål lite längre bort mot horisonten.

Satans förkylningar!!!

Har försökt att påbörja, utföra och slutföra en ordentlig toppning inför VM, men blir hela tiden avbruten av förkylningar. Vill inte bryta ut helt och hållet utan ligger där och irriterar halsen, gör kroppen seg och tvingar mej att vila istället för att kunna träna och förbränna dom sista hektona som behövs för att klara vikten. Är inte så farligt ifall jag inte klarar viktgränsen på -75 kg, för jag får ställa upp i -80 kg istället, men jag har satt upp ett delmål så jag skulle gärna vilja klara det iaf så jag får en mental seger innan själva matcherna börjar. Samtidigt så känner jag inte samma panik som förut att komma under viktgränsen för jag vill inte vara totalt orkeslös på lördag - då spelar det ju ingen roll vilken vikt jag har om jag ändå inte orkar slåss - men vill hemskt gärna vara frisk så jag kan ge mina motståndare ett rent helvete.

Push/pull, enligt mej

Vet faktiskt inte om det heter nåt annat - säkert nåt mycket häftigare än det jag kallar det i såna fall - men jag kallar det jag tränar just nu för push/pull. Anledningen till namnvalet visas i det översta klippet där jag kör axelbred bänkpress och stående hantelrodd ihop.

Håller inte stenhårt på just att det ska vara antagonisten som ska tränas utan även tex kort och lång rörelse av samma muskel, eller helt enkelt motsatt rörelsemönster som tex styrkevändning och "skidåkarövning". Repsen och seten varierar jag beroende på vilken träningsperiod jag är i ( tung/grundträning eller lätt/toppning ) men försöker alltid utföra alla rörelser så explosivt som möjligt.

Det viktiga är inte tekniken utan speed, speed, speed som säkert går att se på mina lyft. Viktigt att poängtera är dock att vikterna är lätta ( 50 - 60 % ) så skaderisken är relativt låg.
 
Här under kör jag en liten annan variant, som jag tycker om att köra när jag kör mage. Utför först några korta hjulreps tillsammans med lutande korta situps på magbräda.

Som skrivet tidigare så försöker jag köra korta, lite explosiva rörelser ( inte det lättaste med mag-hjulet, ska medges ) ju närmare tävling jag kommer så det mesta ser lite slarvigt ut, men tempot och intervall-momentet ger bra fysträning mot match, tycker jag. Mag-hjulet, som är svårt att hålla tempo med, använder jag nära tävling trots hastigheten för att det ger bra båltryck och stimulerar dom tvärgående magmusklerna på ett "outstanding" sätt...TYCKER JAG.

Första tävlingen...för vissa iaf

Mycket givande tävling i Luleå

Har ett litet "tränar-avtal" med Luleå Karateklubb som säger att jag är sparringtränare en gång i veckan och ansvarar för klubbmedlemmars eventuella tävlingsdeltagande och uppladdning inför dessa. Pga att Ashihara inte är speciellt stor knockdown-stil i Sverige så är vi beroende av att kunna bli inbjudna till övriga organisationers tävlingar. Internationellt så finns det relativt många tävlingar att åka på - både Ashihara och olika Kyokushin-organisationers - men jag tycker att man åtminstone ska provat på en lite mindre, närliggande tävling innan man reser utanför Svea rikes gränser för eventuell framgång. Blev tacksamt inbjudna till Luleå Kyokushins nybörjartävling i Luleå 6 oktober. En lagom stor tävling för nybörjare och fortsättnings-tävlande att kunna delta i. Luleå Karateklubb tog samtliga pallplatser i -80 kg, brons i -70 och silver i tungvikten och +75 kg junior. Det svåra nu blir att fortsätta - inte att motivera till fortsatt tävlande utan att hitta en nationell eller internationell tävling som inte är för stor så dom avskräcker, men samtidigt ett kliv uppåt på "rutin-stegen" så att utövaren känner en viss stimulans av deltagande oberoende hur resultatet blir.

Basic skadetips

Blåfärgen får man på köpet

Dom av oss som provat på nån slags fullkontakts-sport vet om att det uppstår ganska mycket skador. Visst, dom flesta är mindre, men kan vara begränsande i det fortsatta utövandet den närmsta tiden efter själva "traumat". Fick själv alldeles nyligt en rejäl stukning på tummen och det jag kan göra, direkt vid skadetillfället är att linda hårt inom 8 minuter ( så att blod inte fortsätter tryckas in i den skadade senan/muskeln ) och ha rejält tryck i ca 15 minuter ( tills blodet koagulerat ) plus högläge. Is är inte nödvändig( enligt ny Försvarsmakts-utredning i samarbete med Winternet ) men kan dämpa eventuell smärta för tillfället. Efter dessa ca 15 minuter kan man lätta lindningen något men behålla skadeområdet lindat så länge individen känner det nödvändigt. Självklart så följde jag INTE dessa råd när mitt lilla trauma med tummen uppstod så därför har jag fortfarande rejält ont och är stel, en vecka senare.

Vätska runt knogarna är relativt vanligt

  
Kan självklart vara svårt att göra all detta under en turnering då flera matcher kommer att utföras men man kan iaf utföra kraftig lindning av tex lår och skenben, direkt efter en match där man vet att man gått vidare till ytterligare en omgång.
 
 Knogar som slås sönder är väldigt svårt att "snabb-repa" under pågående turnering. Fightern ifråga måste helt enkelt bestämma själv hur han/hon vill göra, men tejpning av den skadade delen av handen räcker långt, men kommer självklart att slås upp när ny match påbörjas. I övrigt gäller samma som för lår och skenben - stenhård lindning, högläge och omlindning efter ca en kvart.

Blå tumme upp!

 Gårdagens sparring-sejour resulterade med en härlig blåtumme! Skulle gå greppa ta i Klas´ axel men pga hans ovanligt muskulösa axelparti så vek sej tummen bakåt istället för att få tag i hans karate-gi. Kan iofs ha försökt samtidigt som han slog, men Klas blir nog gladare med "muskel-historian". Det enda som jag vet att jag kan göra just nu är att vara försiktig med vad jag gör med handen och eventuellt äta inflammationshämmande. Hade jag inte haft tävling inom tre veckor hade jag vilat och inte ens sparrat, men nu när det är såpass nära känner jag mej tvungen att iaf försöka träna. Idag, måndag, tar jag en extra dags vila. Dels pga tummen, men även för att jag under gårdagen börjat känna av mina lår och - som jag skrivit i ett tidigare inlägg - det är ett relativt säkert tecken på för mycket träning, så vilan känns som ett bra alternativ för mej idag. Ska i mitt nästa inlägg gå igenom helgens turnering och även dom skador som ofta uppstår vid fullkontakts-sporter plus enklare tips-och-trix för att korta ner rehab-tiden lite grann.

Vila eller inte - det är frågan...

Vila med lugn promenad...

...eller tokträna?

Tror det finns lika många teorier om att lägga upp den sista veckan ( eller dom två sista veckorna ) innan en tävling eller match, som det finns utövare. Har hunnit testa många och för mej funkar det bäst att bara köra på hela vägen till matchdag med en eller två dagars extra vilodag/dagar. Det har visat sej funka för mej, men säkert inte för alla. Min förra mentor, Per Backman, vilade väldigt många dagar före match och rekommenderade det för mej, så självklart provade jag det. Nackdelen med det, för mej, var att när väl matchen kom så var kroppen totalt ovan att både slå och bli slagen. När det väl var dags att slåss så gjorde allt fruktansvärt ont plus att mina lungor var ovana att topp-prestera så när jag närmade maxpuls så kändes det som lungorna skulle skjutas ut genom bröstkorgen och en rejäl torrhosta till följd av "slitna" luftrör. Måste tyvärr vara lite tråkig och skriva ner en liten klyscha i just det här ämnet - alla är unika så man måste prova sej fram till ett upplägg som funkar för var och en.

Nya övningar

Jag, och säkert många andra med mej, brukar komma på nya träningsmoment titt som tätt och i dom mest märkliga situationer där själva övningen jag kommit på, inte har ett dugg att göra med händelsen  jag befinner mej i. Brukar ofta försöka rikta in övningarna jag "kommer på" mot ett särskilt syfte eller en speciell person så att den har en viss relevans. Finns flera instruktörer som finner ett visst nöje, verkar det som iaf, att hitta på dom mest djävulska och tunga övningarna med det enda syftet att göra utövaren trött. Har aldrig trott på den linjen - självklart ska man bli trött ifall det är meningen med just det momentet. Tror att det blir lättare och roligare att utföra övningarna - som i sej kan vara extremt tunga - ifall det finns en viss liknelse med tävlingsmomentet man ska utföra. Övningen nedanför är ett exempel - skölden har jag för att kunna panga på utan att tänka på eventuella felträffar när jag börjar bli trött och den tjocka hoppmattan står jag på för att få rikligt med mjölksyra i benen så att det ska efterlikna en riktigt tung rond i slutet av en kommande match.

Kör denna övning i 3 minuter men pga den totala tröttheten bryter jag av efter ca 20 sekunder, springer på stället i ca 10 sekunder och sedan fortsätter jag. För den eller dom som har problem med knäskador kan det kanske passa med enbart slag eller, som jag gjort förut som knärehab, träna förflyttningar längs med mattkanten och när jag kommer fram till vardera sidan står en person med mits så jag får slänga iväg några slag innan jag förflyttar mej tillbaka till andra sidan.