En vägbeskrivning

Tänk er att denna sketch utspelar sej framför er i ett litet kvarter i den fingerade staden Staden:

"Evert står och krattar i trädgården när en förbipasserande främling kommer fram till honom och frågar om vägbeskrivning till Stadsgatan 1. Evert, som bott i Staden i närmare 25 år, har både promenerat och cyklat omkring ganska mycket i sin stadsdel så han känner sej säker på vägen till Stadsgatan 1, som han ger beskrivning till. Man kan ta sej till adressen gåendes både på höger och vänster sida av gatan, med cykel och med bil, så det går att ta sej dit relativt enkelt fastän det är ganska långt till målet. När Evert avslutat sin beskrivning så tackar främlingen honom, men lägger till att han har hört av en vän att man kan ta sej till Stadsgatan 1 både snabbare och en annan väg än den Evert nyss beskrivit. Därefter händer något mycket underligt och häpnadsväckande framför Everts ögon: främlingen börjar springa tvärtemot den riktning han velat ha adressen till. Han tvärstannar, sätter sej ner och vilar en kort stund innan han ålar sej mitt ut på den trafikerade bilvägen. Väl där sliter han upp ett hopprep ur fickan och leker cowboy som försöker fånga "hästar"(vettskrämda cyklister)skrikandes massa marinkårsinfluerade one-liners tills han blir abrupt avbruten av en bil som inte kunnat väja utan råkar köra på "cowboyens" fot. Vilt skrikande över smärta och irritation över bilförarens inkompetens(ej sin egen olämpliga placering på vägbanan)att föra fram sitt fordon, fortsätter han nerför gatan med Evert förvånande stirrandes tills dess att han är utanför hör-och synhåll.
    Med en ljudlig suck fortsätter Evert kratta sin gräsmatta tills han abrupt blir avbruten, tio minuter senare, av samma främling som med hög röst, näsblod och haltandes mot Evert, ifrågasätter hur han kunde påstå sej kunna vägen till Stadsgatan 1, för det var definitivt inte där hans färd hade slutat. Evert såg undrande på den skadade mannen framför sej och försökte febrilt formulera ett svar till denna, för honom, underliga fråga. Han tyckte att hans vägbeskrivning - som han gett många andra i sin bekantskapskrets med samma slutmål - hade varit tydlig. Det han sen sett främlingen göra var något helt annat, men han hade ändå gett Evert skulden för sitt egendomliga agerande.
   Tre alternativ bildades i Everts huvud:
1) Ge främlingen samma vägbeskrivning med den lilla ändringen att han talade lite saktare och artikulerade sej tydligare, med risk att han irriterade mannen för att känna sej fördummad.
2) Hänvisa personen till en granne eller en närboende bekant som ger en, mest troligt liknande, vägbeskrivning.
3) Schasa iväg galningen från din gräsmatta, låta honom hitta till adressen bäst fan han vill med risk för egen och andras säkerhet, men samtidigt slippa en eventuell ny besvärlig situation med denna pellejöns!"

Vilket/vilka alternativ hade du valt?

Kanske verkar konstigt att jag mitt i allt lägger upp en liten historia, men denna anekdot är vad jag har träffat på ganska mycket av under mina år med träning. Om jag ska skriva det i klartext så går det till ungefär såhär:
En person ska börja träna och ber om hjälp. Jag frågar vad målet med träningen är, hur mycket tid som kan läggas ner på träningen och hur mycket entusiasm personen ifråga tänkt lägga ner på träningen(halverar oftast det dom säger, så får man fram den egentliga entusiasmen). Jag skriver ner ett basic program med rörelser, set och repsantal plus att jag gärna tränar tillsammans med personen några pass för att kunna se hans rörelsemönster och eventuellt skador så att programmet justeras efter dom förutsättningar som finns. Oftast här - dom första gemensamma passen - kommer dom första frågorna om mirakelprogrammen, tips-och trixs för bästa resultat, superkosten, specialrörelserna och eventuella artiklar i byggar-och fitnesstidningar som personen antingen har läst eller, i värsta fall, "hört av en kompis". Jag brukar svara ganska diplomatiskt att det är ett maraton och ingen sprinttävling, eller något liknande/passande till frågorna som kommer upp och försöker få personen att se dom små framstegen istället för att drömma om orealistiskt, stora framsteg innan han ens börjat träna kontinuerligt. Det är oftast här nånstans jag s a s "tappar" personen. Det jag säger till honom är inte speciellt lockande utan ganska tråkigt - bra kost, regelbunden träning och vila, rätt rörelser och våga ta i så man blir trött. REPETERA!
   Med största sannolikhet kommer han glömma merparten av vad jag sagt, träna på lite grann för egen maskin, bli less pga uteblivna(drömlika)resultat, testa merparten av olika träningsupplägg - oftast byta ca varannan vecka - samtidigt använda en massa dyra, högkaloririka kosttillskott som ändå adderar mer energi än vad som surt förbränts i gymmet. I värsta fall provar han på något system som tangerar maxvikter flera gånger i veckan innan han vant sina leder, eller har en bra teknik för det, skadar sej och kommer aldrig mer att träna. Det tråkiga för mej är att den här personen, mest troligt, har nämnt till sina bekanta i början av träningsivern, att jag "hjälper" honom. Tänk er vad mitt rykte kommer bli om han får allvarliga men eller helt enkelt bara har en helt värdelös teknik när han, sporadiskt, fortsätter sitt gymmande och hänvisar sina "kunskaper" eller bannor till mej.

Det här är en av anledningarna till varför jag inte alltid "hjälper" dom som vill ha mina åsikter i gymmet. Jag brukar försöka skaffa mej en uppfattning relativt fort av vad det är för människa jag har framför mej. Visst, ibland kan jag ha fel, men med åren kommer visheten och rutinen, så nu kan jag avgöra relativt snabbt åt vilket håll det barkar och då behöver varken jag eller den "nödställde"känna sej lurade.

Ursäkta till alla som har svårt att läsa mycket text, men ibland måste jag bara få skriva av mej!

400 meter grodhopp - check!

Lite krut kvar i gammelbenen

Förutom att försöka gymma lite oftare och med mer (tvingad) entusiasm, så tänkte jag bocka av lite saker jag funderat lite på när det gäller fysiska ansträngningar. Är inga såna där ovanligt stora och världsomspännande saker såsom att bestiga höga berg, simma i hav eller äta konstiga saker, utan lite mer snabba funderingar och infall som jag ibland kan få eller fundera över. En av dessa funderingar har varit hur jobbigt det är att hoppa grodhopp ett helt varv på Björknäs löparbanor? Eftersom jag har lite vana av att hoppa ganska mycket grodhopp när vi tidigare hade måndagsfys, kändes det inte som en alltför udda fundering. Mitt intresse är att träna så lördagarna brukar jag tillägna två pass åt, så istället för att ta på mej skorna och sticka ut på en löprunda, svängde jag förbi friidrottsbanorna och gjorde ett litet försök. 269 hopp blev det! Vet inte hur lång tid det tog, men fick en rejäl pump i låren och efterkommande träningsvärk som fortfarande(tisdag)hindrar mej från vissa rörelser. Känns ändå ganska roligt så nu är det bara att börja bocka av andra små funderingar jag haft såsom att hoppa grodhopp för skidbacken i Pagla, 1000 meter grodhopp, springa upp för störtloppsbacken i Storklinten och några andra gamla, plus nya, funderingar. Vet att alla kommer bli jobbiga, men är ganska nyfiken på HUR jobbigt och HUR det kommer att kännas? Känslan är viktigt, som min sambo brukar säga( men det kanske inte är dessa sammanhang hon syftar på?!).

Nu blir det biceps, ett tag framöver!

Fyller snart 38 och tänkte passa på att gymma lite ett år framöver och se vad som kan åstadkommas. Kommer fortsätta att instruera, coacha och sparra, men fokus kommer ligga på träning. Blir inte bara gym utan all slags träning, men ska försöka att träna skivstång kontinuerligt och med disciplin. Har haft väldigt svårt att motivera mej för armträning, men nu är det bara att bita ihop och pumpa på!!!

Crossfit Games 2014

Rich Froning

Återigen stod Rick Froning högst upp på prispallen när Reeboks flaggskepp Crossfit Games avslutades för några veckor sen. En imponerande prestation att vinna såpass många gånger (4 st) fastän att tävlingsformen har exploderat och antal deltagare som försöker kvala in har ökat lavinartat, vilket medför att kvalitén på tävlingarna stadigt ökat. Kan vara vist att gå över att tävla i lag-momentet när han är obesegrad istället för att vara "den jagade" i dom individuella tävlingarna, till den dagen han blir besegrad. Best of-länk här nedanför.
https://www.youtube.com/watch?v=nv6DvmpajKk

Lukas Högberg

En svensk stjärna tändes även under detta års tävling - Lukas Högberg. Har säkert varit välkänd länge inom crossfit-världen men för mej - som enbart kollar in då och då i deras nästan sekt-lika bubbla - var denna atlet ett mycket positivt inslag med mycket bra teknik(säkert inte om man frågar coacher från tyngdlyftning eller gymnastikförbunden, men mej som lekman iaf) och mer "normalbyggd" fysik som verkar ha tränats upp med ändamålsenligt träning utan bicepscurls och bänkpress, kanske. Har ju faktiskt ingen aning om detta stämmer, men klart är då att man med blotta ögat kan man se våra europeiska atleter ha en betydligt mindre bröstparti och armar än dom nordamerikanska dito. Kan självklart vara en tillfällighet, men är ganska intressant när man tänker efter.

Sockersug

Nyttigt vs Flottbomb

1 kg´s chokladboll

Ett stort problem jag har är mitt omättliga sockersug. Vet att det är många, förutom jag, som har det och är inget unikt för just mej. Det jobbiga är att ju äldre jag blivit, desto större sug har jag utvecklat. Kan ibland få löjligt stora proportioner när jag närmast till inhalerar socker- och vetemjöls-baserade produkter. Det är inte så att jag går och tänker på godis, kakor eller rostat bröd hela dagarna, utan det funkar som ett damm som brister - när jag väl tar någon sötsak, eller liknande, rasar hela muren och allt kommer på en gång. Det positiva med åldern är att jag utvecklat lite bättre disciplin när det gäller att hålla mej ifrån "det söta". Brukar ha lördagar som den dag jag får och kan äta onyttigt, men ibland är det svårt att säga nej när man blir erbjuden på annan veckodag. Funkar relativt bra, men dom dagar det inte fungerar så har jag ett litet knep som stavas KNÄCKEBRÖD. Många brukar säga att det bara är att bita ihop, eller nån annan löjlig klyscha, men kan inte motivera mej alltid med just dessa "tips".
Ibland, helt enkelt, orkar jag inte bita ihop utan vill helt enkelt ha en ryvita, wasa eller annat knäckebröd på kvällskvisten. Vissa tycker att det inte är en sån stor grej att käka lite hårdbröd, medan andra tycker det är "skam på torra land", som gammelfolket brukar säga. Hursomhelst så kan det lätta suget såpass mycket att jag inser det jag redan vet - socker är inte speciellt bra.
  

Ibland måste även jag unna mej glass - trots laktoskänslighet

Nu ska jag medge att jag visst äter socker på mina "ätardagar", men försöker undvika det så mycket jag kan övrig tid under veckan. Går nog aldrig att undvika det helt och hållet men man kan iaf försöka undvika det in i det längsta. Som dom flesta vet, så är det otroligt många problem som uppstår när vi trycker i oss den onödigt stora mängden socker som många av oss gör. Nya, seriösa studier har fått fram fakta att det numera är bevisat att sockret även ger liknande problem på hjärta och kärl som man trodde var fettets "uppgift". Så försök iaf att unna dej lite mindre ofta framöver.

Semester

Har fyra veckors ledigt från jobbet och tagit en semester-resa söderut för att träffa syster med familj, så därför har uppdaterandet inte varit det bästa.

Kombinera nytta med nöje

   Jag tycker om och irriterar mej nästan lika mycket av att ha semester. Det positiva är att jag får ägna mer tid med mina nära och kära, vila upp mej och bara reflektera i största allmänhet. Det negativa är att mina rutiner ruckas ganska ordentligt - både mat- och träningsrutiner. Är ganska "enkelt" att hålla ett jämnt flöde av mat när man vet att det är rast varannan, var tredje timme under en arbetsdag.

Lätt att falla i fällan

Under denna semester ville jag försöka behålla detta intervall för att inte hamna i ett alltför ojämnt okynnes-ätande så tog jag och ställde min timer på telefonen att ringa var tredje timme, varje dag i veckan. Stiger upp ungefär samma tid varje dag så behöver sällan ställa om klockan utan det jag behöver ägna ca 10 minuter av varje kväll innan jag lägger mej, är att öppna kyl och frys, se vad som finns och därefter mentalt ungefär bestämma vad som ska inmundigas under nästa dag. Kan verka enkelt, men ifall man tycker det känns svårt kan man iaf planera upp första och andra målet mat så man har en bra start för att sen kunna komplettera med inköp för resterande dagen.
  

Fast en glass kan man unna sej

Träningsmässigt blev det Friskis&Svettis som blev mitt tillhåll under Linköpings-vistelsen. Hade första tänkt hälsa på bekanta på andra klubbar och kampsporter å tränat
med dom, men det blir en massa planerande och måste passa in med övriga, så det fick bli gym för hela slanten denna gång. Har bestämt mej för att ägna mer tid åt min egen träning framöver(olympiska lyft och egen kroppsvikt-baserade övningar)så att jag mer helhjärtat kan coacha dom fighters som vill tävla. Var i valet och kvalet att eventuellt göra ett "sista ryck" med att tävla i knock-down, men jag känner att suget att tävla inte är lika stort som det varit, utan mitt stora intresse har alltid varit själva träningen så det är det jag satsar min tid och ork på. Sen kan jag eventuellt tävla ändå, men kan vara i allt från löpning till crossfit eller en mindre karate-tävling. Det viktiga är att jag måste känna att det är roligt.

Filmtema-torsdag

Som jag nämnde i förra inlägget så har jag börjat ha lite filmtema på fyspassen i sandtag eller annan plats som vi numera förlägger träningen på. Egentligen inte nå speciellt med filmtänket mer än att jag ger dom som eventuellt kommer på torsdagspassen en liten föraning om vad som kommer att utföras. Plus att det är en liten avslappnad, rolig grej så man inte tar alltför allvarligt på fysen. En liten förklaring kan vara på sin plats för förenklad förståelse :

Tungt pass men det gick

SEVEN - börja med att springa, jogga eller gå uppför sandväggen och väl uppe utför man valfri övning á 7 repetitioner. Därefter är det bara att gå ner för sandväggen och börja om ytterligare sex ggr till.

300 - hör man kanske på namnet, men hursomhelst så sprang vi även denna gång uppför sandväggen, utförde valfri övning maximalt antal ggr. Därefter började man om nerifrån igen, tog sej upp och plussade på det nya antalet reps man utförde och fortsatte på det sättet tills man hade gjort 300 repetitioner.

Var nära att lägga av efter tredje varvet

FREDAGEN DEN 13 - utförde vi i Pagla och gick till så att vi sprang uppför pulkbacken, utförde 13 axelstötar med hantlar och fortsatte därefter längs spåret vid backens topp ca 150 meter i sida. Väl där - efter ca 150 m - började spåret gå ner mot starten igen så då utfördes 13 thrusters med skivstång innan nerjoggen. Detta gjorde vi på tid, ca 20 minuter, pga värmen.

8 MILE - åtta vändor uppför liftspåret i Paglas andrabacke och på toppen utföra åtta reps av valfri skivstångsövning.

Inte många pallade med 300

DE 12 APORNAS ARMÉ - två skivstänger med den ena stången i början av en ca 100 m lång, lutande grusväg och den andra vid det tänkta slutet av övningen. Första personen kör 12 reps av valfri övning, rushar - om möjligt - upp till nästa stång och utför 12 nya reps och går därefter ner för att repetera 11 ggr till.

Som jag skrev tidigare så var det inte alltför allvarligt med filmtema. Är ett ganska enkelt upplägg med löpningar och anaeroba övningar med egen kropp eller lätta vikter. Kan ibland vara så "enkelt" när man vill bli vältränad - behöver inte vara massa med flashiga kläder, maskiner eller program. Kunde egentligen tagit vad som helst som tema för passen - färger, bestick eller bilmodeller - men nu blev det filmer pga att jag trodde det kunde bli en rolig funderare, helt enkelt.

I nästa inlägg blir det lite summering av sommarträningen - lite tidigare än väntat men fick reda på närmsta tävlingen så vi går in i "tävlings-mode" redan om tio dagar.

Finbesök och uteträning

Lilla Vera var på besök

300 meter löpning...

Har haft sån tur att vi fick vara hundvakter åt en tik av samma ras som våran egen. Lite otur att hon löpte när hon var här, men hennes ägare var i stort behov av hundpassning och vi vill verkligen inte säga nej till ett sånt trevligt avbräck i vardagen. Var ganska stor frustration från våran egen, testosteronfyllda hane, men det gick bra till slut iaf.

För egen del så trummar jag vidare med mycket kondition plus explosiva
moment i en ohelig blandning. Brukar säga att dom två - explosivt och kondition - är en motsägelse att träna pga att explosivitets-träningen kräver fräscha, laddade muskler och konditionen mjölkar ut kroppen på just dessa "ingredienser", men iofs så är det just det som gör kampsporten så intressant ur ett tränarperspektiv - svårt att veta exakt av vilka moment man ska träna till varje individ.

...plus lite stötar för

överkropp och bål.

Blev två resor till skidanläggningen Pagla i veckan. Torsdagen sprang/joggade/gick man upp i liftspåret till toppen och väl där utfördes valfri skivstång-eller hantelövning innan den branta promenaden ner påbörjades. Lördagen var jag där själv med hund plus sambo och sprang 300-meterslöpningar med hängstötar med hantlar efter varje varv. Ganska lik torsdagens pass men sprang plant istället för uppåt pga ordentlig utmattning i ben plus vader från
förra passet.

Snabb, liten rackare

Värmen har hållit i sej så det blev som jag - halvt om halvt iaf - förutspådde! En andra simtur denna sommar så nu blir det jobbigt somrarna framöver om jag ska försöka återupprepa, eller knäcka, detta års badkvot. Återigen lite bildbevis för den som eventuellt skulle tvivla.

Just det - vi kör filmtema på våra torsdagsträningar, men det tar jag nog upp i nästa inlägg. 

Ännu ett ärr på listan

Börjar bli några streck i nunan!

Brukar skämtsamt slänga ur mej att "jag är varken smart eller vacker, så du kan lägga in slagen mot huvudet för värre kan det inte bli!", när jag boxas. Igår så fick jag ytterligare ett litet datum i protokollet då jag skulle, för en gångs skull på nästan två år, köra lite lutande hantelpress. När jag i andra eller tredje setet skulle pressa upp så fick sprinten i bänken för sej att hoppa ut, men tur i oturen så lyckades jag på något ungt och explosivt sätt, skjuta hantlarna över mitt huvud och ner på golvet. Bakre delen av vänsterhanteln lyckades göra ett kortare stopp högt upp i pannan, men annars klarade jag mej med lite lokal värk där den träffade och ingen hjärnskakning.

Gymmet jag tränar på har behövligt bytt ägare för några veckor sen så jag hoppas verkligen att det lilla problemet med en glappande fjädersprint kommer vara åtgärdad inom snar framtid.

Högsommarvärme till frukost, lunch och middag

Dom veckor som passerat efter midsommarens svala överraskning har helt förbytts till pressande värme. Temperaturen har legat mellan 22 och 29 grader(fastän SMHI envisas påstå att det är 18-20 grader stup i kvarten - lite märkligt måste jag skriva) hela tiden så det har varit lite tungt med vilan när nattsömnen inte är den bästa med fuktiga lakan. Ska dock inte klaga - har aldrig haft problem att träna pga värme - i Sverige, ska jag tillägga. Känns skönt att kunna träna lite när jag vill och vad jag vill när väder inte är något problem - är det runt 30 grader så blir det ett lite kortare och svalare längre.

   Fick tyvärr lite tråkiga besked av en annan organisations tävlingsarrangör att dom ska ta ett

Goodluck kiss!?

sabbatsår och inte hålla tävling i år. Tydligen är det mesta uppstyrt av en individ som, helt förståeligt, anser att arbetsbördan blivit lite för mycket och avlastning från klubbkompisar för liten. Har vi lite tur så kommer Luleå Karate Klubb ta över arrangemanget detta år så att mina träningskompisar får en lagom stor tävling att sparka igång det nya karate-året med.

Skönt avbrott i lyften

  Min egen träning trummar på relativt stabilt. Har, som jag skrev i förra inlägget (tror jag), omedvetet ändrat mot att träna mindre med skivstång och mer kondition/snabbhet med egen kropp. Mina tidigare skador märks mindre av och jag känner mej explosivare plus konditionsstarkare än nånsin så nåt positivt har min "kompass-ändring" gett. Det som gjort den mesta skillnaden, tror jag, förutom min ändring av träning, är att mina sparring-partners börjat "kötta" på lite bättre när vi slåss. Inte lika snälla och artiga under ronderna utan vågar ta för sej mera, chansa på nya, svårare tekniker och även vilja sänka den person står framför dom. Det medför att jag måste ta mej ännu ett steg högre på "stegen" eller helt enkelt bli dominerad. Iofs - kommer inte att kunna utvecklas så mycket mer så några av mina sparring-partners har redan fått börja hålla igen lite. 40 år närmar sej och flera av dom jag tränar med är nästan hälften så gamla som jag och har mycket mer explosivitet i sina kroppar, men jag tänker inte sluta sparra för det - måste inte vara bäst på det jag gör, men så länge jag tycker det är roligt så kommer jag fortsätta träna hårt.

Kallt, kallt, kallt!!!

   Förresten så tog jag - Daniel Sveder aka världens största badkruka - en liten simtur i veckan. Tror
jag inte doppat mej utomhus på säkert tio år, men nu tog jag mej äntligen ut i kall-vattnet och simmade lite grann. Var inte ett dugg varmare än jag trott men Rego gör jag det mesta för och hans leder behöver "smörjas" genom att simma, så simma blev det. Bildbevis fick jag oxå, så det här kan jag nog leva på i tio år till. Hoppas jag iaf för det var verkligen inte skönt. Men iofs så har värmen fortsatt ytterligare fem dagar sen den här bilden togs så kanske, kanske...