Midsommar, Storforsen och ömmande skenben

Midsommar-tårta

Fick möjlighet att elda i kylan

Är ganska länge sen jag skrev något, men ska försöka summera och utvärdera lite vad som hänt dom senaste två veckorna i mitt lilla träningsliv. Midsommarafton kom med dunder å brak - eller kyla å blåst, om man vill skriva det istället - och jag tog mej tid att vila mycket plus träna mycket. Har skrivit lite tidigare att jag kommer att fokusera lite mer på mej själv och min egen träning nu och framöver, men det betyder inte att jag enbart kommer nöta på själv utan träna det jag själv tycker är roligt med eller utan träningskamrater. Fördelen med att vara ute hos min sambos föräldrar - där jag var midsommarhelgen - är att deras hem ligger några hundra meter från ett mindre sandtag plus att deras garage har en slät, fin cementplatta som jag kan nyttja min skivstång med bumpervikter utan att känna oro för eventuella ekonomiska eftergifter när jag avslutat ett pass.

Springa bör man...

Upplägget för den här sommaren har blivit lite mer konditionsinriktad och mindre skivstång än jag hade planerat, men det är inget jag lider av utan får försöka nyttja min kropp lite mer än mina första, ambitiösa planer inför sommarens träning. Det jag i alla fall har fortsatt fokus på är den hårda linjen av kondition och explosivitet, för jag märker av ett betydligt högre tempo och svettigare ronder på både boxningen och karate-sparringen mot dom som haft möjlighet och disciplin att kontinuerligt träna dom senaste veckorna. Kan förstå att det inte är det lättaste att motivera sej själv när närmaste tävling är nästintill fyra månader bort, men är ju heller inte fel att ta lite träningsvila så man får lite perspektiv på tränandet och eventuellt får ett sug tillbaka, förhoppningsvis.

Mäktig upplevelse

I helgen åkte jag upp till Storforsen och levde lite tillfälligt lyxliv på deras hotell och spa-anläggning.
Har aldrig gjort något sådant så jag blev positivt överraskad hur gott det gjorde för min kropp och knopp. Det var verkligen behövligt med total avkoppling och att låta alla "måsten" stanna upp ett tag. Är svårt att förstå dom otroliga kontrasterna som bildats på den platsen där den mullrande, monster-lika forsen har bildat små, sipprande bäckar som flyter bredvid varandra med endast ett stenblock eller ett rotsystem som gjort att dom skiljer sej åt. En syn som måste upplevas, kan jag rekommendera.

Får kramas lite så jag glömmer min värk

 Gjorde ett lite svagt försök att lätta lite på skydden denna vecka under sparring-passet, men åkte direkt på småskador i båda skenbenen. Brukar allt som oftast träna med dubbla benskydd för att ha möjlighet att sparka med full kraft, när jag sparrar, utan oro att skada varken mej själv eller min träningskamrat. Detta pass ifråga ville jag se om mitt nya upplägg gett "snabbare fötter" och det hade det gjort, MEN även till min sparringkollega som lyckades blocka ett antal av mina sparkar över låren så jag fick några rejäla blödningar efter några "skenben-mot-skenben-kollisioner". Jajja, för helt enkelt bli ännu snabbare, då!

6 år sen, men känns mycket närmare

Nina Segermans collage av Per

Kommer ihåg vissa detaljer bättre än andra. Vissa saker kan jag förvrängt och andra vara knivskarpa, men det starka innehållet i minnes-mappen är att Per Backman dog dagen innan midsommarafton för sex år sen. Vet faktiskt inte det exakta datumet för hans död men påminns alltid om det som inträffade den sommaren, runtomkring dessa dagar. Det var efter en relativt lång och mycket besvärlig cancer-behandling som till slut gjorde att han somnade in en varm sommardag efter månader av cellgifter, kraftiga kortison-kurer och säkert många, många fler behandlingar som jag inte vill veta av eller få utstå själv under min livstid.

   Det min bekantskap - vi var tyvärr inte nära vänner utan hade mer en vänskaplig "lärare-elev-relation" - med honom gav mej, var att han lyckades väcka min, numera, stora passion för kampsport i allmänhet och knockdown-karate i synnerhet.

Kunde ha ganska långa konversationer på telefon om läger nån av oss varit på eller en specifik match-situation som gått bra/mindre bra för nån av oss. Han tog sej tid för dom samtalen och det gav nog mej mer än vad det gav honom. Det kommer jag alltid vara tacksam för och har därför gett honom "titeln" mentor när jag brukar nämna eller referera till honom under mina träningspass där jag instruerar.  


Delade inte alla hans åsikter men gjorde som han själv lärt mej - lyssnade, utvärderade, tog åt mej av det jag ansåg vettigt och lagrade det andra lite längre bak i skallen för att eventuellt användas längre fram i tiden. Fick med mej ganska mycket från våra konversationer och möten under årens lopp. Några ledstjärnor som jag fått och utvecklat från våra samtal :

- hellre 5 ordentliga tekniker än 500 halvhjärtade
- alla har nåt att lära dej - om inte annat så iaf ger vissa mej bättre tålamod
- hårt jobb knäcker talang. Iaf på längre sikt...
- var inte så djävla naiv!!!
- var glad för dom som kommer på träning/tävling och lägg ingen tid på dom som inte dyker upp
- erase and rewind. Man kan ändra sina åsikter och medge att man gjort det. Ständig utveckling!!!

Tack för det du hann ge mej! Vila i frid, mentor Per.

Hinderbana och lokal-lösa

Besvärligt att vara kort

Riktigt bra utmaning för hela kroppen

Bestämde mej för att lägga in ett pass boxning nu under sommaren för att inte snöa in i allt för mycket fys-träning plus för att "bara" träna istället för att även lägga upp och planera passen jag senare deltar i. Tyvärr så blev inte denna idé så långlivad eftersom uppföljaren till succéfilmen"Så som i himmelen" har valt att nyttja den anläggning vi boxas i, till vissa utvalda scener. Förhoppningsvis kan kommunen leta fram en ny lokal åt verksamheten, men tyvärr så brukar stora organisationer inte vara alltför effektiva eller flexibla så tyvärr så ser det mörkt ut på den fronten.

 

50 reps gav hand-värk

Testade på hinderbanan för första gången denna vecka - var tre år sen sist - och det gav en härlig påminnelse hur jobbigt det är, men samtidigt hur exakt och bra den är för det nya upplägget med kondition/explosivitet. Kravlade mej fram tre varv runt banan och avslutade med några övningar med egen kroppsvikt(förutom hantel-ryck). Hade - som vanligt - med mej både hund och fotograf som tog en hel del kort så det blev lite fotografi-orgie i detta inlägg. 
 

Det är två veckor kvar till midsommarafton så det kan bli lite

Lite ego-fixering i bilderna

problem att hålla samma träningsmängd fram till dess - jobbet brukar tyvärr kräva lite extra övertid vid 10-15 dagar innan högtiderna. Var lite frustrerande förut men har börjat anpassa och acceptera det nu och försöker - som med så mycket annat - gå runt potentiella problem istället för att tjura ihop och beklaga mej(kanske inte alltid, men oftast iaf).

Sommarträning 2014

Långa rusher och ...

...tunga överkroppsmoment...

Smög igång redan förra veckan med årets sommarfys, men hade egentligen ingen anledning att vänta med det utan satte igång så fort vädret tillät för det, egentligen. Kommer att ändra upplägget från tidigare somrar och ska fokusera mer på explosivitet och kondition. Tidigare har jag strukturerat upp det så att man kunnat utföra relativt tunga moment under längre tid tillsammans med lättare, intervallinriktade övningar - välta däck tillsammans med att springa/gå i sandbacke, som exempel.       Tycker att fysiken efter tidigare sommarträningar, på atleterna, har blivit mycket bra - och ifall den redan var bra, ännu bättre - men samtidigt så saknar jag den där lilla udden av explosivitet när vi slåss. Jag vet att det tar lång tid att bygga explosivitet plus att det kräver en bred, stabil grundstyrka som man kan utgå ifrån. Jag anser att merparten av våra fighters har denna grundstyrka(och ibland mycket mer än så) plus den grundkondition som krävs för att orka arbeta anaerobt och explosivt under ett helt, eller stor del av ett pass. Denna ändring känns som ett avgörande för kommande framgångar och jag vill gärna att vi som grupp hittar den, försöker vrida det "mentala siktet" mot den punkten genom att lätta lite på vikterna vi använder och fokusera mer på "speed" - att röra vikt, kropp eller del av kropp så fort som möjligt mellan punkt A till B. Sen att vi ska göra detta under lång tid, men för den skull inte slita ut oss utan förfina kraften plus att få ännu bättre kondition, är en av många svårigheter, men jag tror och hoppas att jag har hittat ett koncept som kommer ta oss åt rätt håll.

...tömmer krafterna ordentligt.

   Har ingen mätutrustning eller tester för att kontrollera våra väntade framsteg, förutom att jag kommer filma atleterna dom närmaste dagarna och sen igen vid ett senare sparring-pass till hösten. Vissa skulle kunna slänga in lite kritiska åsikter till varför jag inte använder mej av redan beprövade, befintliga mätmetoder för explosivitet och snabbhet, utan istället "bara" filmar.  Skulle självklart kunna ställa upp hela träningsgänget, låta dom hoppa jämfota, springa 60 m eller hoppa så högt dom kunde, mäta deras resultat och sedan göra om hela processen till hösten. Men det kommer inte säga mej så mycket förutom att dom har förbättrat sin snabbhet och spänst(förhoppningsvis)vid optimala förutsättningar som dom eventuellt inte kan nyttja så fort vi lägger in den alltid lika obehagliga ingrediensen kondition i den fysiskt krävande grytan - såsom en rond av match/sparring.
Anledningen är helt enkelt att jag tycker dessa metoder är bra för att mäta specifika saker som inte måste kombinera både explosivitet och intervallbaserad kondition.
   Kan självklart ha totalt fel i mitt tankesätt - kommer aldrig att påstå att jag kan eller vet mest - men
jag vill gärna prova och dom fighters och atleter som jag tränar, har indirekt genom att fortsätta träna med mej, gett mej sitt godkännande att vara "labb-råttor" för kommande generationer. Blev lite väl högtravande,
men men...

Fredagsfys, karateläger och hundutställning

Rego är med, som vanligt. Glädje i kubik!

Vanligtvis brukar fredagarna vara vilodag för min del, men denna vecka blev det lite omkastningar både i privat-och träningslivet. Den helg då man graderar brukar det vara obligatoriskt läger när ändå såpass många samlas och eventuella möten utförs även dessa dagar. Detta gjorde så att jag fick flytta lördagens pass - som vi iofs ändrat till utomhusfys pga ett annat läger på BBC - till fredagen. Till råga på allt så var det en riktig dålig fredag, vädermässigt, så när vi till sist satte igång var jag stel fick ett besvärligt pump i benen när vi skulle utföra TODén vi bestämt oss för.
  Samtliga hade var sin hantel som vägde ca tolv kg - två 5-kilosvikter och ett handtag och lås på ca två kg - som gick att plocka isär till fem delar. På snabbast tid skulle var och en av oss plocka isär hanteln och springa upp med en viktskiva åt gången plus en vända med stång och lås, ca 200 meter upp i Gruvbergsbacken. Väl uppe - efter tre vändor - skulle vi bygga ihop hanteln igen, utföra 50 hantelryck med valfri arm innan vi återigen plockade isär hanteln för samma moment som tidigare fast vid startplatsen. Var extremt tungt och roligt, måste jag medge.
  Idag, lördag, tänkte jag mjuka upp kroppen inför hundutsällningen (då man ska få hunden att trava

Fick med mej två poäng, efter John men före Henrik

för att domarna ska se djurets rörelser - tack gode gud för att det var staffar och inte Grand Danois, jag skulle visa upp) efter fredagens TOD med lite jogging i samma backe - är perfekt friluftsområde för oss med hund, men träningsvärken satte P för dom tankarna relativt snabbt. Var relativt plågsamt att lätt joggande föra fram dom hundar jag visade upp på Piteås Nationella Hundutställning senare samma dag, som handler (hundförare, men tydligen är det handler man ska säga).
   Två saker har jag iaf lärt mej av denna helg:
1) fredagarna kommer - så långt som möjligt - fortsättningsvis att vara träningslediga
2) löpning två dagar efter varandra funkar inte så bra för mej.

Lite spretigt men nu känns det bättre

Träna smart och hårt har sina fördelar

Har varit många trevande och lite, mentalt, jobbiga veckor pga mina dåliga känslor för det upplägg jag kört senaste tiden. Mycket velande, hjärngympa, fingertoppskänsla och, sist men inte minst, sunt förnuft har gjort att jag äntligen "hittat rätt" med träningsupplägget. Jag tycker det är roligt att testa olika upplägg med reps, set, övningar och vila i alla de varierande varianter man kan tänka sej, men när det hela tiden är motigt att både träna och vila vet jag att något är fel med det jag gör.
   Det jag fick göra var att sätta mej ner en liten stund, slappna av och resonera lite med mej själv.

Tyvärr ingen större talang så jag får satsa på det andra

"- När har det känts bäst i kroppen under åren som gått?", var den fråga jag fick ställa mej. Svaret var ganska enkelt:
"- När jag tävlat!"

Alltså så måste jag lägga om min träning så den liknar perioden närmast tävling förutom den kost och mängdträning som innefattar den perioden. Kan verka konstigt att ändra upplägget mot tävling, men jag tror och tycker man kan ta ett steg tillbaka och försöka "observera" det man gör, som om jag var en atlet som kom till mej och bad om hjälp. Anledningen till varför jag inte håller samma diet och mängd pass/vecka som tävlingstoppning är helt enkelt att det ger onödig stress för både kropp och psyke plus att jag tänkt träna på detta vis under längre tid än en toppning, så energin får inte ta slut. SEN - när jag känner att jag har kommit i fas med min träning - kan jag eventuellt göra ändringar som jag vill testa eller för att göra träningen mer varierad så jag inte blir "uttråkad". För till syvende och sist, så vill jag kunna träna hårt och intensivt även om jag inte ska tävla mer - kanske.

Påsken - mat och träning

Libanesiska små-rätter och thailänds lax-och grönsaksröra

Brukar försöka åka och hälsa på min syster i Linköping och mina bekanta i Stockholm så ofta jobb
och plånbok tillåter, så påskhelgen blev ett perfekt tillfälle då inget extrajobb var nödvändigt. När jag åker iväg till andra städer brukar jag alltid försöka att äta på nya restauranger och träna på, för mej, nya gym eller kampsportsklubbar. Eftersom många i vårat land har påsken som träningsfri helg så blev det gymmet för min. Har ändrat lite upplägg nu när läkningen av mitt ljumskbråck blivit successivt bättre, men tyvärr inte bra. Kommer lägga in lite tyngre och explosivare pass ju närmare sommaren jag kommer, så att jag - förhoppningsvis - kommer att kunna träna med full intensitet innan juni är slut. Är ett litet del-mål som jag både tror och hoppas jag kommer nå.

Stort och luftigt på Actic Linköping 1

När jag vara i Linköping så testade jag på gym-kedjan Actics nya, fina lokaler i centrum. Dom hade
ett stort, fint gym med tydligt uppdelade sektioner för kondition, friviktsrum och maskiner plus, den numera obligatoriska för dom flesta moderna gymmen, crossfit-ytan. Var helnöjd med det gymmet valmöjligheter, men har otroligt svårt för dom skivstänger som tillhandahölls av den här och många andra stora kedjor. Dom flesta gymmen jag tränar, och tränat på tidigare, har alltid haft minst en av Eleikos IOK-godkända tävlingsstänger i frivikts-delen. Numera köps det in lite billigare varianter som även dom väger 20 kg, MEN dom är någon enstaka millimeter längre i omkrets än vad Eleiko-stängerna är och det gör en otroligt skillnad för mej som tränat in mej på dom något smalare varianten. Är otroligt liten skillnad, men det gör att det känns som jag håller en PET-flaska i handen när jag gör övningar som kräver ordentligt grepp, såsom ryck och frivändning. Självklart anpassar jag mej efter situationen, men det är lite trist när man är förberedd för en övning men måste ändra i sista stund pga en struntsak, egentligen.

Gott bröd men onödigt kaffe, tycker jag iaf

Testade även på Friskis och Svettis lokaler när jag var i Linköping och även dom imponerade med fina, stora och uppdelade utrymmen, så det enda jag behövde fokusera på var att träna hårt. Helt rätt fokus, enligt mej.

I matväg provade jag på det libanesiska köket för första gången och även på en restaurang i Stockholm som fokuserade på mycket grönsaker och kött med härlig kryddning från Thailand. Båda dessa restaurang-besök gav både mersmak och nya ideér till egna maträtter. Den enda dåliga saken jag fick i mej, var det så hyllade Bulletproof-kaffet jag provade på tillsammans med ett alldeles förträffligt mandelmjöl-och äggbröd. Kaffet bestod av - förutom kaffe - kokosolja och smör som mixades ihop till en härlig dryck och toppades med lite kanel. Inget för mej, men säkert för dom som inte gillar kolhydrater över huvudtaget.

Fint gym och ännu finare struktur på övriga utrymmen

När jag ändå var i huvudstaden fick jag möjlighet att prova på den numera "prins-titlade" Daniel Westlings  gamla gym. Även här hade ägarna satsat seriöst på både lokalerna och utrustningen. Det mesta var splitternytt och kändes väl underhållet. Det enda som kändes lite konstigt var att det var lite väl trångt mellan maskinerna, men ska inte vara alltför kinkig eftersom det inte är det billigaste att bekosta lite extra luft för sina medlemmar 100 meter från "Svampen" på Östermalm.

Om jag ska summera veckan som varit så har jag tränat lite, umgåtts med vänner plus familj mer och ätit alldeles för mycket för att min samvete ska må bra, MEN det har helt klart varit värt det, måste jag medge.

En riktig boxarhelg

Riktigt oskönt

Har försökt öka upp intensiteten i mina pass något och testat vad ljumsken klarar av. Kommer ta ganska lång tid innan jag kan max-prestera när det gäller styrka och löpning/rusher, men känns ändå skönt att kunna ta ut mej mer och mer.
   Tyvärr så slet jag bort skinnet från båda mina händer under ett av mina gym-pass. Eftersom jag inte klarar av att köra 15-20 repetitioner i fem set, så har jag fått anamma kipping-teknik(dvs ett sjuhelvetes fuskande med höft och bål för att orka så många som möjligt) vilket medför stora påfrestningar av mitt grepp så till slut ville inte huden hålla, utan slets helt sonika av. Rejält smärtsamt och tråkigt att återigen behöva anpassa min träning efter skada och inte efter nåt mer positivt, som tex en tävling eller dylikt.

   Förutom denna lilla fadäs så har det känts bra att börja sparra igen. Kan göra lite ont när nån sparring-partner råkar träffa rakt på operations-såren, men för övrigt så känns det riktigt bra. Nu gäller det bara att höja energin och trycka mej psykiskt förbi den fysiska konditionsgränsen så jag känner mej mer bekväm när hjärtat arbetar nära max-puls under längre tid. Som det är just nu så känner jag en liten panik-känsla i kroppen när jag hamnar vid hög puls vid relativt lite intensitet, men det ska jag, förhoppningsvis, ändra på inom en snar framtid.

Anthony Yigit

   Igår, lördag, gick både Nordic Fight Night(NFN) plus returmötet mellan Pacquiao och Bradley. "Pacman"-matchen såg jag fram emot bara för att se världsklass-boxning, men NFN såg jag fram emot att se Erik Skoglund. Hans match kändes säker och bröts pga teknisk överlägsenhet till Skoglunds favör, men den som imponerade på mej var den, dåtids för mej, okände Anthony Yigit från Farsta. Vilken fantastisk energi och intensitet!!! Kommer följa honom inför kommande galor för hans teknik var det som gav mej mest intresse. Oftast brukar fighters ha antingen teknik eller speed/energi. Dom som har båda attributen brukar gå väldigt långt och mr Yigit gav mej den känslan. Han kommer kanske inte bli en ny Pacman(båda är south-paw så man ska aldrig säga aldrig), men han kommer definitivt ta fler segrar, enligt mej iaf.
 
Snart är det påsk så då passar jag på att lägga ut en liten påsklilja och traditionsenlig tupp. Kommer vara relativt krävande på jobbet sista dagarna plus att det är endast två veckor innan nästa "ätar-högtid" - Valborgsmässoafton - så jag kommer för första gången lägga in extra vilo-dagar så kroppen inte ger upp pga tjurskallighet. Måste bevisa för mej själv att åldern faktiskt gjort mej lite visare och inte bara blivit nostalgisk och tänker på "gamla goda tider".

  

Veckan som gått

En liten ljusning på gång

Körde mitt första riktiga sparring-pass igår lördag. Kändes roligt och besvärligt på samma gång.
Roligt helt enkelt för det var smärtfritt - åtminstone i mage och ljumske - men besvärligt för jag knappt orkade med det tempo jag själv orsakade pga min höga ambitionsnivå. Glömde helt enkelt bort att det inte finns något som kräver så mycket av mej, och säkert alla andra, som att slåss. Även om man vet att det inte för ens liv man slåss, så ligger det hela tiden ett visst adrenalin-påslag för sinnen och kropp måste vara under total kontroll och samarbeta. Det riktigt positiva var att jag fick möjlighet att observera dom övriga deltagarna pga att vi var ojämnt antal, så en fick hela tiden vila. Gav en hel del ideér som vi kommer att arbeta vidare med framöver och även saker vi gjort bra som gav utdelning, fast inte på ett "matchavgörande" sätt utan mer att basen för våran "skolning" börjar ta form. Från idé till verklighet, om man så vill kalla det.

Stenhård man

Solar sej i vinnar-glansen

En av mina tidigare sparring-partner och medtävlande har varit och presenterat sej på mma-scenen och var såpass vänlig så han använde våran team-tröja när han så gjorde. Stort, stolt grattis till vinsten, Anton Edin. Tror det kommer gå riktigt bra för honom nu när han gått tillbaka till sitt "riktiga habitat" där hans extrema styrka och kondition kommer ännu bättre till pass.

Veckans TOD-vinnare blev Klas. Måste kännas skönt att för en gångs skull vinna utan att ha med en reps-räknare som inte tappar räkningen.

SJ39

Har uppdaterat med lite info om en atletisk och ödmjuk förebild från NFL´s komplexa värld. Inlägget ligger längst ner i Funderingar-delen till höger på start-sidan, under länken Förebilder och ovetande mentorer.