Nina Segermans collage av Per |
Det min bekantskap - vi var tyvärr inte nära vänner utan hade mer en vänskaplig "lärare-elev-relation" - med honom gav mej, var att han lyckades väcka min, numera, stora passion för kampsport i allmänhet och knockdown-karate i synnerhet.
Kunde ha ganska långa konversationer på telefon om läger nån av oss varit på eller en specifik match-situation som gått bra/mindre bra för nån av oss. Han tog sej tid för dom samtalen och det gav nog mej mer än vad det gav honom. Det kommer jag alltid vara tacksam för och har därför gett honom "titeln" mentor när jag brukar nämna eller referera till honom under mina träningspass där jag instruerar.
Delade inte alla hans åsikter men gjorde som han själv lärt mej - lyssnade, utvärderade, tog åt mej av det jag ansåg vettigt och lagrade det andra lite längre bak i skallen för att eventuellt användas längre fram i tiden. Fick med mej ganska mycket från våra konversationer och möten under årens lopp. Några ledstjärnor som jag fått och utvecklat från våra samtal :
- hellre 5 ordentliga tekniker än 500 halvhjärtade
- alla har nåt att lära dej - om inte annat så iaf ger vissa mej bättre tålamod
- hårt jobb knäcker talang. Iaf på längre sikt...
- var inte så djävla naiv!!!
- var glad för dom som kommer på träning/tävling och lägg ingen tid på dom som inte dyker upp
- erase and rewind. Man kan ändra sina åsikter och medge att man gjort det. Ständig utveckling!!!
Tack för det du hann ge mej! Vila i frid, mentor Per.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar