Egentligen så är en operations-dag ganska lik match-dag. Mycket väntan och när det väl händer nåt så går det undan i ett jäkla tempo. Kom till Gällivare (ca 20 mil nordväst om Boden för dom som inte visste det) på onsdag eftermiddag och skrevs in på sjukhushotellet. Lastade in sakerna på rummet och tog den obligatoriska kaffekoppen innan väntandet började. Gick till ett relativt närbeläget kafé och tog ytterligare kaffe innan middag och slö-tittande på TV´n. Allt gick i ett lugnt och sakta tempo för att tiden skulle rinna på så fort som möjligt. Om jag skulle få chans att vara alltför stilla med mina tankar skulle jag stressa upp mej så det gällde att ha lite att göra hela tiden.
 |
| Mycket väntan blev det... |
Torsdagen började med att jag blev väckt av operations-sköterskan som ringde och undrade om jag kunde komma med en gång pga en annan patient som sagt ifrån sin operationstid. Nervositeten slog till på en gång, men tog mej i kragen och gjorde mej i ordning så fort jag kunde. Väl duschad, ombytt och redo var det bara att ställa sej in på mer väntan (ca en timme) innan allt tog fart igen när jag rullades in till operation efter att ha bytt brits, fått lugnande i tablettform och nervöst stressat på toa för tionde gången. Personalen var suverän och gav ett säkert intryck så jag kunde slappna av innan jag sövdes ner.
Själva operationen var tyvärr lite svårare än vad kirurgen hade hoppats på. Dels pga mitt relativt stora
ärr som jag så snyggt visade i ett tidigare inlägg, men mest för att bråcket var betydligt större än vad han hade fått det beskrivet för sej. Det var en rutinerad specialist men han var ändå osäker på att det gått såpass bra som han velat och tyckte, såhär i efterhand, att jag borde ha akutopererats för länge sen eftersom bråcket spruckit upp till den storlek det var i. Jag är mest bara glad att det är avklarat och håller tummarna för att han lyckades med sitt jobb. Nu kommer den mentalt svåraste biten - att hålla mej lugn och vila några dagar fast att jag inte är sjuk. Kan bli tungt för min respektive för nånstans måste överskottsenergin ta vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar