Göteborg, bakslag och tristess

Våren har kommit till Göteborg

Som jag tidigare skrev, så opererades jag förra veckan. Den preliminära konvalescensen var planerad till sju(!) dagar enligt kirurgen. Var banne mej förvånat imponerad över den prognosen eftersom jag hade räknat med veckor av smärta och stelhet. Känner mej ganska naiv och lättlurad just nu - tio dagar senare - när jag har provat på lättare jobb och en kort löprunda. Det var varken en skön eller uppmuntrande upplevelse att stelt kämpa sej fram på löpbandet.

 Fem dagar efter ingreppet åkte jag iväg på en, för länge sen, inplanerad kurs i Göteborg. Kan verka

Gothia-towers by night

dumdristigt att resa dit vid denna tidpunkt men jag hade sett fram emot utbildningen väldigt länge plus att efter flera återbud blev den äntligen av, så det var lite "nu eller aldrig"-känsla över hela situationen. Väl på plats i vackra Göteborg(ingen ironi - väldigt vacker stad) var det mycket teori i lektionssal och det passade mej som hand i handsken. Tyvärr så var det även praktiska moment för att bygga ihop konceptet och det var där det brast lite i min läketid. Tycker att det skulle vara mer praktiska moment, faktiskt, men för mej personligen var det förödande. Fick relativt ont i och kring ljumsken efter någon timmes vertikalt läge så att prova på lättare sparring - som kirurgen föreslagit och uppmuntrat en vecka efter operation - kändes inte aktuellt denna vecka, kan jag lova. Fick verkligen fokusera på positiva tankar för att inte panik-känslorna skulle blossa upp i skallen. Är - som många redan vet - otroligt lätt att få den negativa spiralen i rörelse när enklare bakslag infinner sej.

Inga fler hotell-frukostar, tyvärr

 Får helt "enkelt" sjukskriva mej en vecka till, smyga igång träningen lite långsammare än vad jag planerat och fokusera på att coacha istället för att träna när det gäller karaten. Ska göra ett nytt försök med löpning och styrketräning i veckan. Är trist, men är det enda mogna och logiska jag kan göra just nu. Kan vara svårt att formulera känslorna jag känner - speciellt för nån som inte har en livsstil där träning är en stor del av den - men det känns ändå skönt att kunna skriva ner lite av den frustration som bubblar i mej.