Att träna själv eller i grupp? Det är frågan...

Ärligt talat...

Som det är just nu så gymar jag själv(oftast) och tränar kampsport i grupp(som tränare eller med dom andra). Tycker det funkar relativt bra på detta sätt eftersom jag då kan lägga mina egna gymtider då det passar in med privatliv och även styra inriktningen på kampsports-passen mot ett specifikt mål eller fokusera på nåt man sett tidigare under passen som behöver mer fokusering.
   Nu efter operationen har jag istället börjat luta mej mer åt att försöka hitta en, eller flera, träningspartner/s för mina gympass och eventuellt träna "under" någon annan för att slippa lite ansvar och "bara" träna. Kan ibland vara lite motigt, som nu tex, när man inte känner sej alltför pigg och träningssugen pga både smärta i operationssår och stelhet i merparten av kroppen när jag inte har möjlighet att stretcha, av samma orsak. Det enda som funkar relativt bra just nu är lättare löpning så det är egentligen det jag kan göra utan någon annans översikt(ifall bråcket skulle gå upp igen behöver jag relativt snabbt assistans).
   Det andra som gör att jag funderar på att bryta mej ifrån ZUFàrna ett tag är den irritation som ibland infinner sej hos mej när man ständigt och jämt blir tagen för givet. Brukar, förutom planera träningar, även nu-och-då försöka samla ihop oss och göra något annat än att bara träna, såsom bjuda

...kan det vara skönt att bara bry sej i sej själv, ibland.

på någon lättare lunch eller fika, ha enklare tävlingar eller gå ut å äta på närliggande restaurang. Det som ger lite tand-gnissel för min del är att det aldrig är nån annan som tar initiativet till liknande arrangemang, så det kan vara skönt att komma ifrån ett tag och bara tänka på sej själv - speciellt nu i konvalescenstider. Kommer köra på som hittills terminen ut, men sen måste jag nog få lite "semester" och träna lite själv, tror jag.