tisdag 31 mars 2015

Att vara lite kritiskt granskande

Ganska ofta, tyvärr, när jag är på gymmet så ser jag personer som gör att jag frågar mej "VARFÖR?"
Det gäller inte smink, klädsel eller kroppsform utan mera frågan:
- "Vad fan håller hen på med?"
Jag vet att det anses fult, eller åtminstone olämpligt, att smygtitta på andra gym-tränande, men vissa saker går inte att undvika att titta på. Ungefär som när man inte kan bortse från en matbit som fastnat i ansiktet på en kompis, fastän samtalsämnet är det som egentligen bör vara i fokus.

  Kan förstå att övningar som man fått från en sjukgymnast eller en tränare från annan idrott kan te sej lite konstig, men då brukar man iaf kunna se funktionen med rörelsen. När man däremot ser att personen ifråga inte riktigt förstått vad dom håller på med, så blir jag rejält fundersam. Det tråkiga är att personen ifråga mest troligt inte skulle kunna ge mej ett bra svar OM jag, för nyfikenhets skull, ställde frågan.
 
Dom flesta yngre människor ( för det är oftast den ålderskategorin som ramlar in i dessa fallgropar ) har allt som oftast gjort som dom förstått att en mer erfaren, eller äldre tränande, sagt hur dom ska utföra en specifik rörelse, alternativt sett hur en mer erfaren atlet utför rörelsen och försöker efterlikna så gott dom kan. Det hen oftast inte förstår är, att bara för att den person dom lyssnat/sett på är större och mer vältränad än dom själv, betyder inte det att dom automatiskt har bra teknik eller arbetar på ett funktionellt sätt som inte gör mer skada än nytta under ett längre perspektiv.

 Jag utvecklar lite mer vad jag menar med ovanstående stycke:
Klippet nedanför är med mångfaldige vinnaren av Mr Olympia Phil Heath när han och en annan kollega i proffscirkusen tränar bröstmuskulaturen. Inget konstigt med det, men om man nu ska titta in i detalj på deras rörelsemönster så är det ganska mycket man kan önska. Dom kör korta rörelser, ganska höga repetitioner och relativt lång vila med avslappnat snack och skämtande emellan seten. Varför tränar dom på detta sätt?

Dessa två herrar har nog ett eget, personligt upplägg, men generellt så tränar byggare med principen att trycka in så mycket blod som möjligt i musklerna genom ett visst antal repetitioner (reps) varje set. Samtidigt kan dom inte köra för många reps eftersom dom då skulle passera gränser för muskeluppbyggnad ( hypertrofi ) utan istället träna sin muskelkondition, så det generella repsantalet brukar ligga mellan 6-12 under varierande antal set. För dessa två - speciellt Phil - så är deras hantlar och viktplattor runt medeltunga, men för gemene man är dom en obehaglig belastning.
Detta motbevisar tydligt argumentet att en bodybuilder bara har uppumpade muskler, men den diskussionen kan man ta en annan gång. Det man kan se - speciellt i den sittande pressövningen - är att dom klart och tydligt inte utför en fullgod rörelse, vilket gör att dom närmast ser ut att gunga med vikterna istället för att träna med dom. Varför? Jo, för att kontakten/trycket i musklerna blir mycket påtagligt( sk pump ) när man hela tiden ligger och arbetar innanför muskelns ytterlägen, och det är vad många anser att bodybuilding handlar om - pumpa musklerna fulla med blod.
Är då detta hälsosamt? Nej, men det är effektivt för vissa - inte alla - och känslan av att få ordentlig pump räcker långt för många. Sidoeffekten kan vara att senor blir mycket hårt belastade och långa, permanenta inflammationer i muskelfästen är en liten mindre rolig sak för framtiden.

Vart vill jag då komma med detta långa förklarande?

Det är dessa klipp många yngre ser när de söker inspiration och motivation. Problemet är att dom sedan, i gymmet, härmar det dom sett utan att förstå vad det är dom gör. Resultatet brukar allt som oftast bli att dom imponeras av atletens muskler, vill bli som dom och helt okritiskt tränar på samma sätt utan att ha samma grundträning eller know-how som sin förebild, vilket leder till dåligt rörelsemönster på för tunga vikter. Detta kommer i slutändan att vara en skada som bara väntar på att inträffa med lång vila eller kompromissande till följd. Istället borde dom följa ett lite tråkigare och mindre flashigt uttryck som sas av Lee Haney:
- Halva rörelser, halva muskler!
I alla fall för oss som inte är proffs!

Inga kommentarer: