Ju äldre jag blivit desto mer har jag börjat fokusera och fördjupa mej tekniskt i dom rörelser jag utför i gymmet. Det har även medfört att jag ser med kritiska ögon på dom övriga gymbesökarna, men är ingenting jag kan göra nåt åt så länge dom inte ber om eventuell hjälp/assistans och nämner inget om det i offentligheten - möjligtvis här eller bland "känt folk". Självklart så är det tränande som har riktigt bra teknik i det dom utför och då måste jag nästintill stoppa mej själv från att nämna det till dom för - ärligt talat - varför skulle dom bry sej i vad jag tycker om deras teknik?!
Tror min teknikfixering främst beror på två saker( men säkert fler än så) :
1) mina år som kampsportare då det varit väldigt mycket fokus på just teknik för att kunna generera mycket kraft utan att trötta ut sej alltför mycket utan ha en liten kraftreserv om så krävs. Sen ska även tilläggas att jag inte är, eller nånsin varit, en teknisk fighter ( såsom Rosza här ovanför defintivt är ). Fysik och engagemang har varit ett större kapitel i min "kampsports-dossier", men tanken på att få bättre teknik har alltid funnits där - å det vet vi ju alla, att det är ju tanken som räknas=)
2) åldern och eventuellt insikten, har gjort att jag är medveten om mina fysiska begränsningar. Med det menar jag att glädjen över en tekniskt bra knäböj på en lägre vikt ger mej mer, än att klara en tyngre vikt med något grundläggande "fel". Visst, skulle verkligen vilja kunna prestera tekniskt bra på riktigt tunga vikter ( såsom Lu i klippet ovanför. Fyyyfan, säger jag bara! ), men då kräver det mer testosteron än vad jag har i kroppen, tyvärr. Samtidigt är det ju så att jag inte har alltför mycket tid på mej innan jag måste fokusera träningen på att bromsa det fysiska förfallet mer än öka muskelmassan. Tråkigt, men så är det ju med livet - det tar slut nån gång.
Hur MYCKET ska man "grotta ner" sej i rörelsen man vill förbättre/bemästra?
Kan man utföra momentet utan att tänka på VAD man gör, så tycker jag att man kan nöja sej med det. Tex knäböj igen - om man utför den utan att tänka på bla svanken, djupet, knänas riktning eller andningen, så räcker det gott och väl. Man kan självklart stirra sej blind på alla smådetaljer och det kanske man bör om man ska specialisera sej på ett visst moment eller känner ett starkt behov av förbättring.
Alltså - stirra dej inte blind på detaljer så att du "inte ser skogen för alla träd"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar