Mer än 20 år av skivstångsträning

VARNING! Långt inlägg, så avbryt nu ifall du har nåt viktigt att göra.

Lite mer hår på skallen på den tiden

På bilden är jag 15-16 år, finnig, glad och naiv dvs en ganska typisk person i yngre tonåren. Min träningserfarenhet och kunskaper inom träning är lite mer än dom flesta i mitt umgänge, men inte något märkbart. Det jag hade som kunskapsbank var det min farbror hade visat och berättat, blandat med det jag läst i diverse byggartidningar som jag kommit över på den tiden. Till det ska jag även påpeka att jag var - som jag skrev tidigare - en vanlig tonåring, så det mesta som min farbror försökte lära mej säkert passerade mina öron "olyssnat". Jag gissar, såhär i efterhand, att det han sa om ben och bålträning aldrig riktigt nuddade mitt inneröra, men varenda liten detalj om armar och bröst tog ordentlig plats i hela hörselapparaten. Synd som fan, men i och med att jag spelade hockey i Bodens IK och deras nya tränare hette Niklas Wikegård(NW), så hann min bristfälliga uppmärksamhet inte göra alltför stor skada på mitt synsätt om prioritering av muskelgrupperna.
  

Tränar fortfarande

Det NW införde, som en av många nya och moderna regler inom svensk ishockey, var att samtliga juniorer(16-20 år)och seniorer ska skivstångsträna 2-4 pass/vecka under försäsongsträningen plus underhållsträna 1-2 pass/vecka under säsongen för att bibehålla tidigare uppbyggd styrka. Samtliga spelare fick en grundläggande skivstångsutbildning, ett generellt grundprogram att följa och en nybyggd skivstångshall till sitt förfogande. Många säger att a-lagstruppen fick mycket mer än så, eftersom dom fysiska framstegen inte hade varit så stora någonsin under klubbens historia, som efter NW's övertagande. "Tung gröt" var ett uttryck som myntades under dessa år, men ingen åkte fast i dopingtesterna i alla fall så tvivlarna har inget att konkret bevisa sina misstankar med.
 
 Det jag fick med mej från dessa år av skivstångsträningen har grundat och följt med mej genom alla kommande år. Allt var inte så genomtänkt, men mycket av det som stod i mina dåvarande program, är vad jag ser nu 20 år senare i dom flesta upplägg runt om på nätet och i fysisk form. Fokus låg på knäböj, styrkevändning och bänkpress med lite olika varianter, men var inte mycket mer än så.
 
Tyvärr så var det en specifik punkt som NW inte var nog tydlig med(och ärligt talat så hade jag kanske inte förstått det även om han skulle poängterat det) - styrka och att vara stor är INTE samma sak. Det var något som jag inte förstod eller riktigt kopplade ihop med varandra och det är en otroligt viktig sak som jag tror att många runt om i detta avlånga land inte förstår heller. I alla fall inte under sina yngre år.

    Detta ledde mej till det som ses på dom andra bilderna av mej. Har skickat runt dom lite bland bekanta och många har haft lite svårt att tro att det är så jag sett ut för 14-15 år sen. Den övre bilden vägde jag ca 75 kg, medan på dessa som är 6-7 år senare, ligger min vikt på ca 105 kg. Med blotta ögat kan nog gemene man se att det inte är enbart muskler som lagts på under dessa år. Problemet är att jag inte förstår vad jag ser i spegeln, om man så säger! Allt man fokuserar på är vilka vikter som är på stången man lyfter och inte åt vilket håll  den egna, fysiska vikten är på väg.
 Om jag ser på mej själv så är det uppenbart, även för mej, att jag är tung, men jag är ovillig att göra nåt åt saken för mina vikter i gymmet är ännu tyngre. Det är det här som är många unga, ivriga gymråttors stora problem - man blir VIKTKÅT! Allt fokus riktas mot skivstången.
Dom resultat jag kommer ihåg såhär på rak arm är dessa:
- 3 reps på 160 i bänkpress(med stopp i bottenläget)
- 130 kg i axelstöt
- 6 reps/ben på 130 kg i utfall
- 3 reps på 180 kg i djupa knäböj
- 5 reps på 560 kg i benpress
- 220 kg i marklyft

Systersonen för 14 år sen

Visst, det är rejäla vikter, men om man istället för att stirra sej blind på kg skulle ändra till "procent av kroppsvikt", så är det inte så speciellt. Det är säkert mer än dom flesta i samma ålder, men inte något överdrivet imponerande om man även räknar in den tid jag la ner på att träna. Ett litet exempel:
- 3 reps på 160% av min nuvarande kroppsvikt skulle vara mellan 125-130 kg.
Det är många kilon, men inte så otroligt imponerande för den som tillbringar 5-6 gympass i veckan.

Den stora ändringen kom när jag insåg hur viktigt kondition är. Kan verka lite trögt att inte "inse det" innan, men när jag för första gången provade på att sparra i knockdown-karate så fick jag den där "aha-upplevelsen" som så många nämner och hyllar. Spelade inte nån roll hur stark jag var om jag ändå inte orkade slåss eller ens försvara mej i dom grundläggande tre minuterna av en tänkt match.

Den stora förändringen jag gjorde var att se över mina matvanor och fokusera mina pass mer mot intensitet istället för tunga lyft, i grova drag. Skivstångsträningen har alltid gått parallellt med all annan träning under årens lopp, men har den senaste tiden anpassats och fokuserats på "varför" jag gör vissa övningar istället för "hur mycket" jag klarar av att lyfta. Skivstångsträningen har gett mej otroligt mycket under årens lopp, men det jag saknade var att någon fick mej att förstå skillnaden på procentuell och viktfokuserad styrka. Min innersta önskan är att jag kan vara den personen för andra som får dom förstå detta.