"- Det finns inget som är så jobbigt som att slåss! Spelar ingen roll att Du vet att det inte är på liv eller död, för kroppen reagerar och agerar som det gäller allt eller inget!"
Tycker det uttrycket var ganska klart och relativt ödmjukt eftersom jag provat och/eller tävlat i dom flesta sporter under mina 30 år i "branschen".
 |
| Tydligen väldigt, väldigt jobbigt |
Ärligt talat så visste jag inte vad jag skulle svara på det påståendet och vet det inte än. Vad svarar man? Vet vad jag ville svara:
"- Är du för fan dum i huvudet!? Hur jävla dålig måste man inte vara på att dansa för att få ett sånt adrenalin-påslag så att det blir en dans på liv och död!"
Självklart så sa jag inte vad jag tänkte, men just den där frågan har fastnat i min skalle. Inte själva svaret, egentligen, utan att personen ifråga inte hade nån aning om hur det känns att slåss under organiserade förutsättningar som vid en tävling. Tanken spann vidare och fick mej att inse att det är väldigt få som nånsin känt på hur kroppen reagerar före, under och efter en kampsituation. Den person som provat på detta får oftast en nästintill fysisk chockupplevelse som kan skrämma hen att fortsätta tävla oberoende hur matchen/matcherna gick. Är just det här jag ville komma till och inte såpass mycket på att gemene man eller kvinna inte tävlar i kampsport - träna så hårt med en, eller flera partners, att man simulerar matchsituation. Några reaktioner jag själv registrerat:
- torr mun, kan inte svälja
- kroppen känns stel, spänd och kraftlös
- hyperventilerar
- kalla händer och fötter. Känns som vid ett isvaks-bad då blodet rusar in och värmer torso
- svårt att lyssna och fokusera på coachen
Det rent fysiska är inte nån större svårighet att simulera. Brukar lägga ihop explosiva moment med ett lite tyngre/styrkebelastande övningar, som tex "judo-sköld". Övningen går till på detta vis:
Person 1(som ska tävla)utför valfria slag-och sparkkombinationer i 15-30 sekunder på en mits-sköld som person 2 håller. När bestämd tid vid skölden är avklarad ska person 1 och 3 köra judo/brottning i nästkommande 15-30 sekunder. Detta upprepas i 2-3 minuter, beroende på vilken längd ronderna har i den tävling som atleten ska delta i.
Som synes här nere så blir personen som kör sköld(Klas) väldigt fort trött pga dom explosiva, relativt täta kombinationer på skölden som "äter" syret i kroppen och när han vill återhämta sej så är det istället brottning/judo. Detta korta klipp är filmat ca 70 sekunder in i övningen, så mjölksyran har redan börjat byggas upp i kroppen.
Problem uppstår när dessa två delar ska läggas ihop inför en tävling. Det jag testat på, förutom att ta in tävlande från andra klubbar, är det "vanliga" som flera redan testat på - två utövare möter varandra medan samtliga får sitta ner på knä och bilda den matchyta atleterna ska nyttja. Detta kan medföra en matchliknande stress när "allas blickar" är riktade mot dom två i mitten, men ger inte riktigt den "flight-or-fight"-känsla som man vill komma åt. För några år sen testade jag att spela in publikljud från föregående årets VM och hade det spelandes i loop medan sparring-sejouren varade. Vet inte om det hjälpte, men att bryta ner alla möjliga situationer och träna på dessa är en stor del av vad kampsportsträningen består av, så ett eventuellt stressmoment kunde kanske bockas av. Det jag tror på själv är det jag nämnde tidigare - ta in tävlande från andra klubbar. Nackdelen med detta är att man kan få "fel" slags sparringpartner dvs en som är där för sin egen skull mer än att hjälpa min fighter, så det är nåt man måste tänka på. Tyvärr så är det smärtsamt få som kan tänka sej hjälpa en annan klubb eller fighter med dessa förberedelser, men ibland kan man ha tur och få den hjälpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar