Tankar om Starting Strength

En liten sammanfattning om Starting Strength och dess "uppfinnare" Mark Ripptoe för den, eller dom, som inte vet vad och vem det är:

Mark Ripptoe är en amerikansk fd styrkelyftare och numera fyscoach(var det enda ord jag kunde komma på att summera hans jobb med)som skrivit ett antal böcker och många artiklar om styrketräning. Han har ett stort, genuint intresse för skivstångsträning och dom senaste 25 åren har han nyttjat sin egen träningsanläggning för att utveckla ett program som ska optimera styrkeökningar i dom klassiska styrkelyftarövningarna(knäböj, bänkpress och marklyft). Det koncept som till slut togs fram döptes till Starting Strength och nyttjas nu världen över och ser ut som följer:
Pass 1
Knäböj 3*5 reps
Bänkpress 3*5 reps
Marklyft 1*5 reps
Pass 2
Knäböj 3*5 reps
Stående press 3*5 reps
Styrkevändningar 5*3 reps
(Chins 3*maxreps istället för styrkevändningar)

Dessa pass tränar du med minst en dags vila mellan passen. När du klarat 5 reps i alla seten så ökar du med 2,5 kg till nästa pass och där fortsätter du med samma förfarande. När du väl kommit till en platå så ska man lätta vikterna och "börja om" för fortsatt ökning. OBS! detta är väldigt förenklat, men jag hoppas det är relativt förståeligt.

Vi kan kalla person X för Per

Kom i kontakt med detta konceptet för några år sen via en bekant som vi kan kalla Per. Det intressanta var att jag redan vid läsningen av programmet ansåg att det skulle bli problem med axlarna för dom som slaviskt tränade efter det och det är det som är lite av problemet - Ripptoe poängterar att man måste följa programmet för lyckas. Jag tycker att den lilla delen styrka som tränas för övre baksida av kroppen är alltför liten för den stora mängd på framsidan, så det kommer att ge felbalans i kroppen.

Lite fel prioritering, kanske...

Det problem som många bänkpress-kåta tonåringar och även andra "strandraggare" fått känna på, är smärta i axlarna när allt för mycket fokus läggs på pressövningar för mer utvecklade bröstmuskler("man måste ju kunna pressa tresiffrigt i alla fall")och baksidan av kroppen nästintill "glöms bort". Kan ses ganska tydligt eftersom personen i fråga ofta har rejält utvecklade, nästan framåtroterade, axlar istället för en stolt, ståtligt hållning. Säger inte att atleten med stolt ställning inte kan ha axelproblem, men jag tror min tes förstås.

Det finns, enligt mej, en sak som det här programmet kan användas till och det är toppning inför tävling. Visst, Ripptoe anser att det ska användas året runt, men vem som helst med några års erfarenhet kan nog se att det är alltför enformigt, så skadorna "väntar runt hörnet". Däremot om man tex ska tävla i styreklyft och behöver fokusera under några veckor på just denna tävling så är nog programmet suveränt. Dessa atleter kör redan målinriktat men även dom kan behöva fokusera och ändra lite i deras koncept för variation.

Just det - efter några veckor fick Per ont i axlarna och kunde inte fortsätta med konceptet. Han mår, efter omständigheterna, bra och lever ett lite mer varierat träningsliv med både yoga och gymträning i den stora staden Stockholm, men säger, tyvärr, till en säker källa att "läser han bara en övertygande, amerikansk artikel om nåt nytt koncept, så hoppar han på den trenden oxå!"