Övertränad eller inte? Det är frågan...

Det har tagit ganska lång tid, men dom senaste åren har jag slutat att tjura alldeles för mycket och börjat lyssna på vad kroppen säger - och ibland skriker - åt mej. Det svåra är dock att tro på det man "hör" och våga göra det rätta - iaf när det gäller att träna för mycket - och vila. Eftersom jag snart fyller 36 så har jag haft ett antal år på mej att lära mej lyssna och, så långt det är möjligt, våga vila när jag känner av specifika vibbar kroppen ger mej. Finns säkert flera signaler som jag inte registrerat ännu, men två som jag säkert kan tolka är :
1)  Mina lår blir helt orkeslösa efter bara någon minuts uppvärmning. Spelar inte någon roll om jag dubblerar det successiva tempot, kör kortare eller på något annat sätt ändrar mitt upplägg på uppvärmningen - fortsätter jag träna lika mycket ( dvs fem dgr/vecka och vissa dagar dubbla pass ) blir jag förkyld, magsjuk eller något annat som hindrar att jag kan fortsätta lika mycket.
2) Fruktansvärd hunger! Kan nästan känna en panik-känsla om jag inte får kasta i mej mat. Spelar ingen roll om det är knäckebröd, stek eller fil - allt måste ätas och helst avrunda med en hel påse nötter. Oftast när jag känner såhär har jag ignorerat första punkten och fortsatt träna fem dagar i veckan istället för att ta en extradags vila.

   Har tyvärr märkt att flera av mina träningskamrater ( oftast yngre ) kan känna likadant som mej, men drar sin tolkning åt ett helt annat håll. Dvs att dom anser att deras orkeslöshet redan under uppvärmningen, beror på att dom är för otränade och istället ökar träningsmängden så att dom, relativt fort brakar in i övertränings-väggen. Tyvärr finns inte vett/mod att vila, utan man börjar träna medan sjukdomen, dom själv mest troligt orsakat, ligger kvar i kroppen. Två saker sker, tyvärr, då:
 1) passen blir sämre pga att orken inte finns där, för kroppen koncentrerar sej på att bli frisk och inte att träna.
2) sjukdomen förlängs, för hur mycket man än vänder och vrider på sej är röven bakåt, så kroppen måste få möjlighet att ta dom där extradagarna av vila.
   Nu finns det säkert dom som tycker min gräns för överträning är lite för lågt lagd, men jag menar att när man tränar såpass hårt/fel/annorlunda så att kroppen inte orkar fungera normalt, lägger man sej vid "övertränings-kanten" och den anser jag vara en vy man ska hålla sej på säkert avstånd ifrån så man inte ramlar ner.