Jakten förstör...

Rego vet hur man slappnar av

Två veckor kvar till Swedish Open i Göteborg, men läget kunde vara bättre. Alla dessa jägare som vill ha med sej mat i skogen gör att det sprutar ut produkter från charkuteriet och jag jobbar övertid. Har gått ner till fyra-dagars träningsveckor, men kroppen återhämtar sej inte efter passen då jag jobbar upp till 12 timmar i "gruvan". Märker tyvärr att jag blir fruktansvärt trött när jag tempoväxlar i kombinationerna - på samma sätt som jag blev trött förra året, men då pga mitt mycket tyngre träningsupplägg - så jag måste "vila" mej i form så jag inte står där med en jätteförkylning och får sitta på sidan om istället för att medverka.

Gnugga mits

Semestern är slut och det märks, verkligen, på kroppen. Känns som hela maskineriet fått sej en chock och jag känner mej totalt slut efter varje arbetsdag. Gör inte saken bättre att jag fått jobba över mellan en till två timmar varje dag, men som tur är har jag haft nog ork att träna iaf. Försöker köra ganska mycket mits och kombinationer, som vanligt, men har lagt in lite extra mitsövningar lite här-och-där under passen. Försöker att lägga in lite skivstång under veckorna för att inte tappa den styrka jag lagt på mej för, som sagt tidigare, det är inte nu i september jag ska vara som bäst, utan i oktober. Hoppas verkligen det stämmer överens med mina "kalkyler". Nedanför har jag lagt ut en, för stunden, favorit-övning när det gäller att retirera samtidigt som det ska kosta för motståndaren att anfalla. Svider skönt i axlarna efter några vändor, kan jag lova...

Imorgon blir det boxning för första gången på många månader. Får hoppas föttena håller för allt skuttande!

Fredagsfys och lördagsmys?

Körde lite sandtagsfys, som vanligt, igår, men har fortfarande ont i ena lårbicepsmuskeln så jag roade mej med att välta däck och hoppa maxreps uppför sandväggen. Blev tolv set av det så helt inaktiv var jag inte iaf. Eftersom jag haft lite "överträningskänningar" i kroppen så åkte jag förbi familjehuset imorse och vila mej i solen samtidigt som blodet skulle tunnas ut med kaffe, men icke det! Två st stenfundament a`100 kg skulle flyttas ca 500 meter och golvet i bakluckan tillät inte den vikten så det var bara att använda gamla, hederliga skottkärran. Var ganska roligt så fast att underarmarna skrek rejält ett par gånger så blev det en riktigt trevlig vilodag. Imorgon blir det iaf hårt - sparring och sen ett kortare mjölksyra-pass med hockeygrabbarna. Kan bli intressant...

Längden har definitvt betydelse

Har börjat lätta upp styrkepassen och kör mer explosivt en tid framöver. Blev antagen till Swedish Open i Göteborg så jag måste börja toppa formen lite innan dess. Har bara en månad på mej så det blir kanske inte ideala förberedelser, men den här tävlingen ska jag köra enbart för att kunna slappna av mentalt inför VM. Brukar ha en ordentlig förmåga att spänna mej när det väl gäller så en stenhård "uppmjuknings-tävling" borde ge mej lite avtrubbning inför vad som komma skall.
   Körde ett ordentligt mits-pass med ZUF igår. Parade ihop mej med Pulle Panter bara för att jag vet att han uppskattar riktigt hård träning. Har börjat lätta lite grann i låren ( angående det förra inlägget ) men känns fortfarande tyngre än jag hoppas, och vill, att det ska kännas. Men får fortsätta med färre pass/vecka även denna vecka å se om det blir bättre. Som synes på bilden så ser man ganska tydligt att Pantern är närmare 30 cm längre än mej. Skulle vara roligt att få känna på den längdskillnaden nån gång, men med min längd skulle jag få slåss med ett barn, möjligtvis.

Övertränad eller inte? Det är frågan...

Det har tagit ganska lång tid, men dom senaste åren har jag slutat att tjura alldeles för mycket och börjat lyssna på vad kroppen säger - och ibland skriker - åt mej. Det svåra är dock att tro på det man "hör" och våga göra det rätta - iaf när det gäller att träna för mycket - och vila. Eftersom jag snart fyller 36 så har jag haft ett antal år på mej att lära mej lyssna och, så långt det är möjligt, våga vila när jag känner av specifika vibbar kroppen ger mej. Finns säkert flera signaler som jag inte registrerat ännu, men två som jag säkert kan tolka är :
1)  Mina lår blir helt orkeslösa efter bara någon minuts uppvärmning. Spelar inte någon roll om jag dubblerar det successiva tempot, kör kortare eller på något annat sätt ändrar mitt upplägg på uppvärmningen - fortsätter jag träna lika mycket ( dvs fem dgr/vecka och vissa dagar dubbla pass ) blir jag förkyld, magsjuk eller något annat som hindrar att jag kan fortsätta lika mycket.
2) Fruktansvärd hunger! Kan nästan känna en panik-känsla om jag inte får kasta i mej mat. Spelar ingen roll om det är knäckebröd, stek eller fil - allt måste ätas och helst avrunda med en hel påse nötter. Oftast när jag känner såhär har jag ignorerat första punkten och fortsatt träna fem dagar i veckan istället för att ta en extradags vila.

   Har tyvärr märkt att flera av mina träningskamrater ( oftast yngre ) kan känna likadant som mej, men drar sin tolkning åt ett helt annat håll. Dvs att dom anser att deras orkeslöshet redan under uppvärmningen, beror på att dom är för otränade och istället ökar träningsmängden så att dom, relativt fort brakar in i övertränings-väggen. Tyvärr finns inte vett/mod att vila, utan man börjar träna medan sjukdomen, dom själv mest troligt orsakat, ligger kvar i kroppen. Två saker sker, tyvärr, då:
 1) passen blir sämre pga att orken inte finns där, för kroppen koncentrerar sej på att bli frisk och inte att träna.
2) sjukdomen förlängs, för hur mycket man än vänder och vrider på sej är röven bakåt, så kroppen måste få möjlighet att ta dom där extradagarna av vila.
   Nu finns det säkert dom som tycker min gräns för överträning är lite för lågt lagd, men jag menar att när man tränar såpass hårt/fel/annorlunda så att kroppen inte orkar fungera normalt, lägger man sej vid "övertränings-kanten" och den anser jag vara en vy man ska hålla sej på säkert avstånd ifrån så man inte ramlar ner.

Tierp-sejour att minnas

Är, och kommer alltid, vara Tierp Ashiharaklubb tacksam för det vänliga bemötandet jag ständigt får av dom. När jag var klubblös fick jag dom som min klubb att tävla för och det var det som gjorde att jag överhuvudtaget fortsatte med kampsport och inte la det på hyllan.

   Tack till Martin och Talle som drog ihop folk så att jag kunde få köra ett pass och avbryta stillasittandet i bilen på min 120 mil långa resa hem - var mycket lättare när man hade ro att sitta stilla. Passet var varierande och gav några ideér på annorlunda övningar som jag själv kommer att sno rakt av från Martin Mattsson. Speciellt en, som jag visar här ovanför, gav fruktansvärd mjölksyra i benen för enda gången blodet hade chans att rusa in i musklerna, stod jag en kort sekvens på mina händer, innan jag kröp ihop och tryckte ut allt blod återigen. Mycket "skön" känsla i låren och jag var tacksam att det var den avslutande övningen! Ser inte så speciell ut men för mej var det plågsamt.

Fick även köra några lite lättare sparring-ronder så att jag fick mjuka upp benen innan söndags-sparringen. Var ett helt klart "djur-tema" på avslutningsfysen då vi skulle hoppa som schimpanser, smyga som geparder (vänstra bilden), röra oss som gorillor, gå som krabbor och ett flertal andra varinter på gång-arter. Kan verka lite barnsligt, men tycker det är ett bra sätt när man leder en träning, speciellt med blandade åldrar, som gör att man "lurar" dom yngre deltagarna att delta i fysen utan att dom ens tänker på det som just fys.
Återigen, tusen tack tack för att jag fick vara med, Tierp!

"Kommunsponsrad" träning

Åkte några dagar till Stockholm å "vilade" mej med att träna på, ett av flera, utegym som Stockholms stad byggt lite varstans inom sina gränser. Var lite skeptisk först ( måste medge det Per ) men blev glatt överraskad när jag såg gymmet i närheten av Eriksdalsbadet. Som synes här nere, så var det inte extremt tungt, men det fanns iaf en lättare och en tyngre variant av varje station. För att pressa mej själv lite så la jag upp en liten runda på ca 200 meter som jag först rushade och därefter utförde jag ett set a´tio repetitioner av en av tre förvalda moment. Detta gjorde jag tre varv innan jag tog lite vila.
Ex. 200 m rush plus tio axelstötar, 200 m rush plus tio styrkevändningar och 200 m rush plus tio hopp på plint = ett set.

Var faktiskt så varierande och roligt så jag återkom dagen efter å körde några set till, bara för rent nöjes skull. Som synes på bilderna så hade dom många stationer att välja på.

 Efter dessa pass var det tillbaka till Linköping och sedan vidare till Tierp en ny minnesvärd träning av den alltid lika ordviga Martin Mattsson. Mer om det i det tredje och sista semesterinlägget...

Semestertider = träningstider?

Har inte skrivit ner och uppdaterat mina träningspass dom senaste veckorna pga att jag varit på resande fot under två veckor. Tillgång till dator har, till viss del, varit begränsad så jag kommer att skriva ner dom här veckorna i två, tre inlägg så jag inte glömmer allt som varit.
   På våran väg ner till Linköping stannade vi och övernattade i Hudiksvall. Efter ca 75 mils sittande så kändes behovet berättigat för att springa några backryck och köra treminuters-ronder av lite övningar såsom skuggboxning med sprawl var 20 sekund ( svårt att göra försiktigt när jag inte ville störa övriga hotellgäster ), axelsnurrningar och pushup-mage.

   När jag väl kom till Linköping så var tanken att jag skulle försöka ta det lite lugnt å motionsträna lite, men jag måste erkänna att jag fick "feeling" när jag var ledig, kroppen kändes bra och gymmet som jag gäst-tränade på hade en bra utrustning, så jag körde några dagar med rusher och backlöpningar på morgonen plus gymträning på eftermiddagen. Tyvärr så tog "feelingen" överhand och skadan kom som ett brev på posten. Slet mej i ena av lårbiceps-musklerna så jag har haft ordentliga problem med att springa, men, som vanligt, har jag anpassat träningen så gott det går. Vet inte om det är bra, eller om jag egentligen borde vilat, men jag testade på en riktigt rolig träningsform i Stockholm. Mer i nästa inlägg...