Ofrivillig vilo-vecka

Söndagens sparring-och fys-pass fick godkänt betyg. La in två lite kortare styrkecirklar mellan sparring-ronderna så att samtliga skulle få känna sej rejält trött när passet var avslutat. Verkar tyvärr som många i min omgivning börjat känna sej, eller är, förkylda och jag är inte mycket bättre jag, utan har känt mej hängig och vilat veckans tre första dagar och kommer nog vila imorgon oxå så att jag kanske är nog pigg för fredagens sandtagsfys.

 Räknar detta som en vilovecka även om det egentligen bara kommer att vara fyra dagar ( ta i trä ) så förhoppningsvis kommer jag fått tillbaka lite träningsvilja igen. Har tyvärr tappat lite mod när jag inte kan träna 100 procent pga fötterna även om det sakta men säkert börjat gå bättre. Har varit hos sjukgymnast och lärt mej tejpa fötterna så att mina fettkuddar dämpar min vikt lite bättre, men har inte hunnit testa ännu. Det får bli ett eldprov på fredag.

Vikten av vikten

Ett år ganska exakt har gått mellan min ego-bild överst på blogg-sidan och denna. Förutom det rent uppenbara med tatuering och ett patetiskt försök till skägg, så skiljer det mellan tre - fyra kg mellan bilderna. Har ändrat om min träning ganska radikalt sen startside-bilden, men har behållit det jag tycker gett mej bra intensitet och ändamålsenliga resultat. Om jag nu skulle vara en riktigt professionell tränare, skulle jag självklart gjort en massa tester och då kunna påvisa eventuella förbättringar eller försämringar, men ,amatör som jag är, får den härliga magkänslan vara min vägvisare. Det "den" säger mej är :
- att jag blivit lättare, men inte för den skull tappat speciellt mycket av min styrka
- fått bättre grundkondition fastän jag inte långdistansspringer över huvudtaget numera
- blivit långsammare på tex rusher, men istället fått snabbare sparkar = hårdare
- mindre skador har uppstått oftare - mest troligt pga intensivare träning - men mindre sjukdom såsom förkylningar, än året innan.

Mina egna slutsatser baserade på "magkänslan" är att jag kommer fortsätta på samma sätt detta året ut, men att den stora förändringen måste vara min kost, som har varit ganska slarvig senaste månaderna. Har ätit alldeles för oregelbundet och alldeles för mycket sena natt-mackor, som gett mej - tillsammans med stressigt jobb - orkeslöshet och magkatarr.  Måste även "våga" vila när jag känner mej sliten och inte bita ihop bara för att passet ska genomföras. Tror det kan vara en av orsakerna till mina små-, och idag stor-, skador jag dragit på mej. Om eventuell en sista tävlings-säsong ska genomföras måste jag även ha lite tur med både antagningar till tävlingar och att mina träningskamrater håller sej friska, för hur man än ser på det så blir jag inte bättre om mina sparringpartners är frånvarande. Hoppas alla haft en trevlig midsommar!

Vad händer

Gi, mits och rotorklinga

Körde mitt andra sparring-pass på närmare två månader idag. Är fortfarande relativt försiktig med rörelsen mellan slag-och spark-kombinationerna - alltså förflyttningar, riktningsändringar och liknande - så rent tekninskt ser det inte så speciellt snyggt ut, men, om sanningen ska fram ( som Erik Amarillo skulle sagt ) så har det nog aldrig sett speciellt snyggt ut när jag slåss. Går lite mer på passion och försök att vara listig, än teknisk överlägsenhet.
   Mina knogar har dock haft bättre dagar än nu. Har fått lite baby-hud när jag varit borta ett längre tag så dom är lite blodiga och allmänt ömma. Som kronan på verket så slant jag i fredags på jobbet när jag skulle slipa en rotorklinga till korv-hacken så det blev ett härligt, djupt sår just ovanpå knogen som hela tiden spricker och blöder relativt mycket när jag ska slå.
     Jajja, jag får ju i alla fall slåss igen....

Fredagsvärmen är äntligen tillbaka

Förra årets fredagar var alltid otroligt varma, men detta året har varit nästan en plåga så när solen och värmen kom igår var det verkligen tacksamt. Blev för första gången att jag körde alla momenten plus att jag joggade mellan stationerna. Får se hur det funkar med fötterna under dagen, men jag hade rejält åtdragna kängor så hälsenorna borde fått bra stöd. Tyvärr så är mina dubbelsidiga hälsporrar inte lika förstående så vi får se, vi får se...

Förutom vattendunkar, så körde vi slägga, välta litet eller större däck, lång eller kort sandväggslöpning, slag på mits ( efter sandväggen ) och lyfta plus stöta 40 kg´s trädgårdssten.
   Hade som vanligt med min "coach" i backen som envisades med att försöka bita i mina shorts.

Får se hur bra det känns idag, som skrivet, men jag tror jag ska mäkta med ett lite kortare gym-pass iaf. Imorgon är det sparring och för första gången på länge ser jag fram emot det. Bådar gott inför vinterns duster.

Lite mat-tips

Har sakta men säkert börjat träna ashihara igen, men känner efter väldigt mycket så jag inte "går på en mina" och blir skadad igen. Igår körde jag mitt första pass med sparkar och förflyttningar, men kommer att vänta några veckor till innan jag ger mej på att hoppa/studsa och rushar full hastighet. Och nu ett litet mat-tips ( som rubriken berättar ) som inte jag, men min kära sambo förärar mej att tillaga emellanåt:

Kycklingbiffar fyllda med ädelost

Ca 1 kg kycklingfile´
Ca 150 gram ost
1 gul lök
Salt, peppar och timjan efter smak

Mal fileérna till färs, finhacka löken och blanda ihop med kryddorna och saltet. Platta ut färsen till sexton platta biffar och placera osten på hälften av "kyckling-plättarna". Fördela osten jämnt mellan åtta av dessa och ta dom resterande utan ost och para ihop dom till biffar. Stek i ca sex minuter/sida. Smaskens!

Imorgon är det sandtagsfys!

Fredag = soffa eller sandtagsfys

Äntligen fredag! Alternativ ett - Glida ner i soffan, trycka ner en härligt kladdig efterrätt som håller nere kräkreflexerna efter att ha tvingat i sej en alltför stor pizza med sockerstinn, bubblande halvliters-cola innan man slocknar framför tv´n eller datorn.
Äntligen fredag! Alternativ två - byta om, stressa in hund och sambo i bilen och åka ut till sandtaget där man kör ett rejält fys-pass så låren svider och lungorna krampar efter mer luft än dom kan pressa ut i musklerna. SEN åker jag hem å trycker i mej pizza, läsk å annat sött!
   Idag körde jag alternativ två (förutom mat-och sötsaks-biten ) och det kändes fruktansvärt jobbigt samtidigt blev jag lite euforisk, som Loreen skulle sjungit, för jag sprang för första gången på månader. Visst, det var uppför sandtaget, så "lunkade" är nog ett mer korrekt ord och jag vet inte än hur mina fötter och hälsenor kommer att reagera, men ändå...

Längre än det ser ut

Undra vad förbipasserande tänker

     Dagens pass bestod av slägga och däckvält nedanför backen innan den skulle bestigas.
     Väl däruppe hade vi ytterligare ett däck, vattentunnor att bära, stenar att lyftas eller bara återhämta sej.

PT alá terrier

    Sen var det bara ner igen å börja om, men tur som jag hade så var Rego med å stressade på med att hela tiden ligga före alternativt efter och naffsa mej i byxorna.



Återstår att se hur det känns imorgon, men just nu känns det mycket skönt att fått pressa kroppen ordentligt iaf.

Första försöket genomfört

Igår, onsdag, fick jag chans att för första gången på många veckor köra ett riktigt mits-pass. Visst, eftersom det är jag som lägger upp passen, så kan jag styra upplägget så att jag inte behöver hoppa och studsa som jag gjorde innan skadan. Var hyfsat nervös när jag skulle stiga upp idag, men till min förvåning så hade jag inte alls mer ont än tidigare, utan snarare lite mindre. Det svåra kommer bli att inte stressa iväg och börja, med alltför ivrig lusta, successivt öka träningsdos och intensitet tills skadan är ännu värre än tidigare, utan skynda extremt långsamt med lite, lite mera rörelse varje pass. Som tur är så har ZUF börjat med sommarupplägget så vi kör endast två ashihara-pass i veckan så det är inget eventuellt hopp och studs förrän på söndag. Ytterligare en inspirationsfilm...

Kan verka som jag driver när jag kallar det här klippet en inspirationsfilm, men faktum är att det är såna här, och liknande, som gör att jag hela tiden fortsätter med den träning jag gör. Passen som vi kör ihop är oftast mycket tunga och fulla av onda muskler och leder, men att mitt i, i slutet eller efter passen få se en sån här ogenerad uppvisning tillhör, tro det eller ej, inte ovanligheterna. Spannet mellan total, brutal träning till att bryta ut i hejdlöst skratt gör det så härligt att vara med dessa människorna som vi sinsemellan kallar ZUF.

Lite inspiration inför sommaren

Har själv spelat football i några säsonger, men det är när man ser klipp som dessa som jag förstår att det verkligen gäller att kunna dedikera sitt liv till sporten om man ska bli proffs i NFL - och att dom få som blir just professionella spelare måste vara något alldeles speciellt. Varsågod - inspiration på ett silverfat!