Vecka 37 & 38

Finn fem fel på sparken

Tyvärr så höll min förkylning i sej lite längre än jag hoppades på så mitt första riktiga pass blev lördagens sparring. Fick lite "15 minutes of fame" när lokalpressen var förbi och gjorde ett reportage om oss och speciellt dom som ska vara med i nästa helgs Hakuya Cup i Luleå. Tyckte reportaget var bra, men att han fokuserade mer på mej än dom som ska tävla så kort sammanfattning - bra ego-boost men dålig "grupp-PR".

Fint sträck, må jag säga

   Träningsmässigt så är det nu lite kritiskt. Inte nåt som är fel, utan att man måste individuellt överväga om man ska fortsätta träna eller ta någon extra dags vila så man inte är övertränad när dagen D väl kommer. För mej, och dom andra, som måste gå ner några kilon är det extra mentalt stressigt för om den rätta vikten inte vill infinna sej -
som för mej - vill man gärna träna lite extra, MEN eftersom man redan ligger i kalorie-underskott, är balansgången mot överträningen mycket svår redan innan eventuella extrapass. Jag får helt enkelt fortsätta med min nuvarande diet, hålla normal träningsmängd och, ifall jag inte går ner till rätt vikt, slåss i den högre viktklassen. Kommer bli fruktansvärt jobbigt, men måste påminna mej om att det är VM som gäller - inte den här tävlingen.

Vecka 36

Blir lite nya perspektiv när man vilar

Tävlingarna närmar sej med stormsteg, men jag passar på att bli dyng-förkyld! En trasig maskin på jobb med efterföljande sena kvällar och utebliven träning plus dålig sömn, har säkert gjort mej extra mottaglig för den här förkylningen. Fastän min träning har uteblivit så har gruppen trummat på som vanligt. Har fortsatt att köra mjölksyra och speed-övningar, men blandat in lite mer situationsträning som kan komma till användning under stundande matcher. Får försöka vila nu när jag kan för snart är det toppning mot ett eventuellt VM som gäller.

Vecka 35

Den här veckan har både jag och ZUFárna koncentrerat oss lite mer explosivitet och mjölksyra under dom gemensamma passen. Vi har lagt in lite mer sköldronder med gummiband ( se tidigare inlägg ) för mjölksyra och börjat utföra mer explosiva övningar under passen.
   För egen del har jag försökt nöta in dom explosiva övningarna som jag lärde mej på BAT-utbildningen och jag tycker det känns rätt bra plus att jag även - för en gångs skull - försöker behålla dom tunga, kroppsegna övningarna för att inte enbart fokusera på snabbhet som jag gjort inför tidigare tävlingar.

Kommer att delta i tävling i Danmark om en månad men tyvärr så är det tävling i Luleå samma helg för flera i tävlingsgruppen så det passar in perfekt med toppnings-träning för samtliga. Däremot vill jag åka iväg till VM i Rumänien ca fem veckor efter Danmark men tyvärr så verkar det bli för ekonomiskt ansträngt att resa på båda. Kommer hur som helst att träna som att jag skulle åka på den tävlingen ifall det skulle lösa sej ekonomiskt.

Jag är (en) BAT-man

Ursäkta ordleken, men förra helgen gick jag en instruktörskurs i skivstångs-och kroppsövningar som heter Basic Athletic Trainer (BAT). 19 timmar av ryck, stöt, dips i ringar plus många andra bas och avancerade övningar. Instruktörerna var mycket tekniskt kunniga, pedagogiska och - framför allt - hade ett öppet sinne så dom hade inte snöat in på "sin grej" ( som i det här fallet var Crossfit ) utan hela tiden poängterade god teknik utan speciell referens eller skola.

Alltid bra sparring med Klas, numera

   Det jag gjort, under veckan som varit efteråt, är att jag utvärderat vad som jag tycker funkar för mej. Mycket är kvar, men en del har jag lagt åt sidan till en annan gång då jag kanske har en annan inriktning eller en elev som behöver "nåt annat".
    För ZUF så börjat vi en mindre toppning mot Hakuya Cup i Luleå i slutet av september plus en turnering helgen efter i Belgrad för mej och tre, fyra andra. Kommer försöka skriva mer exakt vad vi gör och ändrar under passen ju närmare tävling vi kommer.

Äntligen är sommarträningen över!

Inte egentligen att jag tycker det är fel med sommarträning, men det blir lite enformigt och det har även märkts på mitt skrivande. Jag vet att både jag och dom andra i ZUF behöver bättre kondition (kan aldrig få för bra, enligt mej iaf) och bli snabbare, så det har varit en jämnt nötande av olika konditionsmoment och mer eller mindre långa intervaller, men NU är vi klara för att flytta in merparten av träningen inomhus. Kommer till viss del försöka hålla oss ute med diverse intervall-löpningar och annat smått-å-gott, men blir mycket sparring-och taktik-övningar inför närmsta tävlingarna. 

  Avslutade sandtags-fysen med en liten inofficiell tävling som bestod av duell-löpning 100 meter sandvägg,två och två, plus 10 chins när man kommit upp. Föga förvånande stod Tierps eget "fys-fenomen" som vinnare när loppen var avklarade, men det som imponerade mest var den genomgående förbättrade konditionen i gruppen. Kan bli en mycket intressant vinter för oss...

Upptakts-läger

Var förbi Tierp på ett snabb-pass under semstern

Har inte skrivit mycket den senaste tiden - både jobb, ordinarie träningar och planering för höst-och vinterträningarna har tagit sin tid. Kommer att smyga igång och försöka samla så många som möjligt till ett litet upptakts-läger, nu i helgen. Är lite tidigt på säsongen, men den första tävlingen sätter igång redan 14 september så då får man inte vara oberedd på vad som kommer. Har inte bestämt mej riktigt ännu vilka tävlingar jag tänkt försöka sikta in mej på - pengar är alltid ett huvudbry - men har koll på vilka ZUFárna kommer delta i.

Det intressanta med dom ( ZUF ) är att det har börjat utkristallisera sej vilka som har mål med träningarna och dom som tränar för att dom tycker om att enbart träna. Det roligaste är, enligt mej iaf, att dom som enbart vill träna inte känner nån press, stress eller att dom tar upp min eller dom andras träningstid, utan - som jag alltid hoppats på - ser sej själva som riktigt duktiga sparring- och träningspartners.

Kära tomten...

Vill skriva ner min önskelista inför julen redan nu, ifall tomten skulle ha tid att kolla in bloggen.

Jakobs steg - tror det bara är sandtaget som fått mej att få sån fruktansvärd pump i benen förut.

GHD(Glute-and hamstringdeveloper) - bellyback i förbättrad version

Brutalbänk - även jag kan kanske få magrutor nån gång.

Mycket vila och mat

"Jakobs Stege" är fantastisk

Efter graderingen åkte jag hem, packade jag upp mina karate-attiraljer och påbörjade min vila. Det jag brukar göra när jag vilar är inte - som för många - att jag slutar träna, utan att jag drar ner på träningsmängden och ökar på kcal-intaget. Vissa skulle aldrig kunna tänka sej att riskera att gå upp något hekto, men jag känner min kropp relativt bra och låter både kropp och själ slappna av några dagar innan förberedelserna inför hösten börjar.
  
Fokus har legat på skivstångsträning dom senaste dagarna ( EFC i Linköping - en otroligt bra anläggning ), men kommer att återgå till kampsport nu när jag är tillbaka hemma igen och suget för hård träning återkommit. Efter graderingen - och det sammankopplade lägret - har jag fått många nya ideér som jag är sugen att införliva innan tävlings-säsongen börjar.

Graderingen

Gående kihon med samtliga lägerdeltagare och kancho i mitten

Började med kihon - den traditionella delen med slag, sparkar, knän och blockeringar ( det som dom flesta tror ashihara karate enbart handlar om ) - både stillastående och gående. Den stillastående delen funkade mycket bra, som den brukar av nån anledning, men den gående funkade inte alls. Tyckte den som räknade höll ett alltför högt tempo så jag hann inte sträcka ut mina tekniker med bra fokus och distinkt snärt, utan stressade hela tiden för att inte hamna efter i räkningen.

Efter det så var det en kort brake på ca tio minuter innan vi ställde upp för att visa upp våra kator. Till denna grad skulle jag utföra tre kator, så när jag insåg att man fick en chans på graderings-förrättarens räkning och sen en chans på egen räkning, blev jag lite mer nervös än vad jag redan var, för en liten miss kunde betyda katastrof. Funkade förvånansvärt bra och upptäckte inte om jag gjorde nåt fel - brukar göra det dom flesta gångerna det inträffar - utan gled igenom till det tredje momentet som var sabaki.
 
Sabaki kan utföras på många olika sätt men just på den här graderingen valde dom att ställa upp oss i grupper med fem i varje grupp, där en skulle stå i mitten och dom andra graderande ställde sej runt och utförde enklare slag eller sparkar mot personen i mitten som skulle blockera/undvika och kontra/kontrollera den anfallande personen. Utfördes i två minuter av varje person och även i detta moment kändes det som jag bara "gled med" utan större besvär. Efter detta var det 45 minuters vila och välbehövligt vätske-intag inför dem avslutande tio sparring-ronderna.

Närmare match kunde man knappast komma

Spelar ingen roll hur jag skulle försöka beskriva det här momentet för jag tror alla skulle uppfatta det olika både när man läser det och om man skulle vara med om det, men jag ska försöka vara kortfattad. Första gången, som jag kommer ihåg iaf, som jag känt att jag slogs för mitt liv. Eller rättare sagt, försvarade mej för mitt liv, för det blev inte många moment i offensiv tanke från min sida. Blev sänkt i kroppen redan i tredje ronden och efter det var jag som en urvriden trasa dom resterande sju ronderna. Fy fan vad trött jag var - ville bara skita i allt och gå hem. MEN det gjorde jag inte så nu har jag och Max Enberg våra egna svarta bälten och Stefan Skott andra graden av svart bälte. 

Innan jag åkte iväg hade jag en tanke att jag ville prestera såpass bra att jag skulle utmärka mej på ett positivt sätt. Nu när jag varit där och är klar, så känner jag ingen som helst besvikelse över att ha varit en i mängden utan snarare en lättnad över att helt enkelt klarat av det. En bra och lärorik helg, måste jag medge.

Otroligt skönt, trots allt...

Har inte skrivit nåt på bloggen för jag har inte haft nåt att berätta, faktiskt. Den enda träningen jag gjort sista veckorna är att fysa ( som vanligt ) och repetera, repetera och åter repetera mina kator som jag visade upp för Kancho Ashihara i helgen. Kommer skriva ner mer exakt hur det gick men vill bara skriva ner och poängtera det som står på bilden, för på såna här läger som var i helgen, inser jag hur lite jag egentligen kan inom knockdown-karate. Tar inte ner mina hittills inlärda kunskaper till bagatell-nivå, men inser att så mycket mer finns att lära så risken för att bli full av kunskap är befängd. Det känns skönt att veta.