Sommar betyder sandtag!!!

Imorgon fredag kör vi igång med sandtagsträning igen. Det är en lite senare start än tidigare år, men pga graderingar så har vi väntat till alla kan vara med - förutom jag, tyvärr. Kommer fokusera extra mycket mot min egen gradering, som är första helgen i juli, så jag fortsätter med ordinarie träningsupplägg en månad till för att kunna finslipa teknikerna.

 Upplägget kommer vara lite annorlunda än tidigare. Ska försöka placera ut styrkemomenten på större yta så att det blir mer likt en lång hinderbana än en liten yta då vi kör stationsträning. Kan bli spännande att se hur mina idéer funkar...

Sommaren är här! Snart, iaf...

Har haft lite svårt att hinna med att skriva inlägg sista tiden. Många olika projekt med ZUF och Boden Hockey, som jag både tränar med och instruerar med respektive sommarträning. Det besvärliga just nu är att imorgon är ZUFárnas "säsong" över och dom kommer gå över till försäsongsträning medan jag har ytterligare fem veckor kvar - pga ev. gradering - innan jag kan fokusera på min egna grundträning inför vintern. Kommer bli lite dribblande men jag hoppas att det kommer gå bra.

Det jag måste komma ihåg mest just nu, är att äta ordentligt. Har kommit på mej själv att vara lite odisciplinerad när det gäller att äta ordentligt. Värmen, som varit i nästan två veckor, gör att jag blir lite slarvig med mängden mat och dricker mera vatten istället. Vatten är ju självklart bra, men ska verkligen försöka behålla kalorimängden så jag inte stupar på mål-linjen pga en sån basic sak som mat.

Konsten att fortsätta träna

Dom flesta tränar mot ett specifikt mål - strandformen, match eller minska, alternativt öka, kroppsomfång. För mej, just nu iaf, är att försöka gradera till svart bälte. Har hållit på att träna i snart 15 år inom knock-down karate och dom flesta brukar ha det där bältet redan efter 8-10 år, men olika omständigheter och mitt stora ointresse för kata-träning har gjort min väg mycket krokigare än många andras. När jag gjort mitt försök till den nya graden - skriver hela tiden "försök" för jag är väldigt osäker på att klara graderingen - är mitt mål för den här terminen "av-checkat". Det många gör - när målet är avklartat - är att luta sej tillbaka och känna sej nöjd. Visst, om man klarat av det uppsatta målet ska man få unna sej lite "mentalt firande", men för att inte fastna, och eventuellt förlora allt man vunnit, bör man ha en liten tanke på vad som ska göras efter "målet".

Tex - jag graderar i sommar, men tänker tävla igen till hösten med början i oktober. Alltså måste jag fortsätta med konditionsträningen hela vägen fram till hösten, MEN om jag känner för att minska ner träningsmängden finns möjlighet att göra det i några veckor så att jag håller igång "motorn utan att slita ut den"plus att det inte blir en chock för kroppen att öka intensiteten närmare ev. tävling.

http://www.youtube.com/watch?v=WqBmveJ5QnA

Klippet ovanför - som det verkar vara nåt galet med länken - är två sorters mattfys som vi körde senaste sparring-passet för att bränna ut det sista ur kroppen. Ena ronden kör vi skugg-boxning med upphopp var tionde sekund och andra ronden skugg-boxning med push-ups. Kommer använda mycket tjock-matta för att lura kroppen till maximal utmattning under sommaren så att valet - ifall jag ska tävla eller inte - inte hänger på orken iaf.

In med det nya och ut med det gamla! Eller?

I helgen avgörs EM i Ashihara i Ungern, men tyvärr så är ingen av oss svenskar med. Är på gång en generationsväxling hos våra representanter så det är egentligen "ingen big deal"- som en viss snabbmatskedja skulle uttrycka det - att ingen svensk är där. Jag själv börjar närma mej 40 år, Tomas Eriksson 30 och dom resterande som varit med under åren är fyllda år däremellan och är, tyvärr, inte speciellt aktiva längre.
  Det positiva är att för våran lilla organisation - i Sverige iaf - är det relativt många som är sugna och villiga att ta klivet utanför våra gränser och tävla på internationell nivå. Samtliga kommer mest troligt inte att delta på VM, men kommer säkert att göra mycket bra ifrån sej när dom väl känner sej redo att representera våran flagga på andra tävlingar. Vet inte om jag själv kommer att stå bredvid dom ( som fighter ) eller bakom dom ( som coach ), men jag lovar att vara där och ge dom mitt fulla stöd om dom så vill.

Fortsättning efter något bra

Intensivt studerande av matcherna

Efter att vi satt oss ner och både utvärderat och, delvis, diskuterat hur vårt träningsupplägg fungerat hittills, måste vi nu ta ut en ny riktning. Det gick ju ganska bra på tävlingen så att det blir ingen helomvändning beträffande upplägg utan mer att vi ska fortsätta i ungefärlig riktning med endast en lite mindre kursändring, så att säga. Det stora positiva svaret vi fick efter helgen var att intensiteten och fysiken för deltagarna var över förväntan, men det relativt uppenbara var våran bristande teknik. Det lite svåra blir nu att väva in teknik-träning utan att för det ta bort intensiteten från passen, men det ser jag som ett angenämt problem att lösa.

Tatsu Cup ( eller Tatzii Cup, enligt Rickard )

Förra helgen var det äntligen dags - terminens första, och tyvärr enda, nationella tävling för oss

Ett litet colage av -70kgs-killarna

tävlande. Enda restriktionen var att man inte hade tävlat i mer än två turneringar innan, så kort sagt var det en nybörjartävling. För andra gången fick jag öva att vara coach för fler än en fighter och det gick relativt bra, tack vare Max som hjälpte till med uppvärmningen bakom "scenen" så att jag kunde fokusera på matcherna. Ska medge att jag känner relativt maktlös när man sitter som sekond, men dom tävlande gjorde mej inte besvikna utan trummade på som om det var deras sista match i livet.

En bild säger mer än tusen ord

 Har satt ett lite längre mål med ZUFárna och det är att kunna hålla ett mycket högt och intensivt tempo i matcherna till höstens tävlingar, men dom visade mej att dom har nått den nivån redan nu. Eftersom Rickard, Anton och Anders tog medaljerna i -70kgs-klassen och Klas vann -80kgs-klassen kan jag bara vara nöjd med deras insatser. För övrigt så var det ytterligare en Ashiharafighter i matchen om 3-4 pris, Marcus från Tierp, så det värmde extra gott i hjärtat att ha kunnat placera fyra fighters högst upp från våran lilla organisation.

Det finns vissa detaljer vi måste arbeta på och förbättra, men det borde inte vara några större problem eftersom dom som tävlade har fått mersmak och inte avsmak för fler matcher. Visst, det kan bero på att det gick såpass bra som det gick, men jag tror även att matcherna gjort att dom fått en liten "aha-upplevelse" till dom situationsövningar vi tränat och fått en större förståelse när man kallar knockdown-karate för fullkontakts-schack.

Vilodag

En riktig mästare på vila

Har skrivit det förut, men det tål att upprepas - vilodag är positivt! Brukar utgå från ungefärlig puls när jag relaterar till vilodag och undviker att få mer än 130 slag/minut. Självklart är det svårt att veta exakt puls om man inte har pulsmätare med sej så en bra indikator att pulsen börjar bli för hög är att man måste avbryta sej med ett andetag ifall man pratar under rörelse. Ibland kan jag vara lite jobbig och rastlös när jag tar mina vilodagar, men det jag brukar göra dom dagarna bla laga storkok för arbetsveckan, lägga upp kommande träningar och gå planera träningsgruppens kommande ev. tävlingar. Kanske inte det roligaste, men får min sambo lite vila från enerverande beteende.

Man måste ha skydd, vettu!!!

Titeln kan misstolkas, självklart, men det jag menar är att dom tävlande måste kunna träna utan att oroa sej för skador så därför brukar jag tvinga på dom lite extraskydd ju närmare dagen D vi kommer. I filmsnutten här nedanför är det jag och Klas som sparras å pga hans relativt nära deltagande i tävling så vill jag inte riskera eventuella revbensskador så han får helt enkelt ta på sej en heltäckande bellypad. Hindrar honom en del men fyller syftet - båda två kan ge varandra hård sparring men utan risk för utebliven tävling eller gradering.

 Brukar även köra med dubbla benskydd, tjockare handskar och, i vissa fall, hockeybyxor för att inte riskera lårkakor. Är viktigt för dom tävlande att vara smärt-tålig och risken finns att dom blir ovana för hårt kontakt om allt för mycket skydd används, men för att kompensera det brukar jag lägga in kontrollerade moment eller övningar då utövaren kan reglera hårdheten på slag/sparkar/knän. Nedanför ett exempel på det, då jag och Max kör en kombinerad härdning- och mjölksyra-övning.

Prövar mej fram...

Tyvärr verkar det som jag fått ett rejält "projekt" i mina luftvägar så jag får skynda långsamt och testa på olika övningar som påverkar andningen olika hårt med en liten utvärdering om känsla/hosta efteråt. Testade lite mindre hård sparring plus kortare intervall-fys på tjock matta igår. Känns relativt bra idag men är fortfarande torr i hals och hostar, men blir inte sämre så lite hopp har kommit tillbaka.

Tycker gymnastik-mattan är en underbar hjälp att pressa kroppen maximalt. Igår - som det här är inspelat - gick jag inte så långt som till mjölksyra, men känns ändå bra att låta kroppen få en försmak på vad den kommer få mer utav. Mitshållare denna gång var Klas och det är oftast en av Söderströmmarna( Klas, Dennis eller Pulle )som hjälper mej och det är jag - och kommer alltid vara - otroligt tacksam för. Dom har en förmåga att lura min hjärna så jag inte påminns om min ålder och mina begränsningar. Tack så mycket!

I valet och kvalet

Är inte det första - säkert det tjugonde - valet och kvalet jag är i, just nu. Under influensan jag fortfarande har, och som inte verkar vilja ge med sej, har jag börjat tänka på hur jag ska göra med det jag har i tanke att fullfölja den närmsta tiden, dvs gradering och tävlingen i Ungern. Tre saker som gör att jag tvekar -

Sliten, man...

1) Kroppen - diskbråcket och smärta höfterna pga sparkar i luften vid ordinarie ashihara-träning, armbågarna pga alla stötar när jag slår plus meniskerna i båda knäna värker med jämna mellanrum pga vrid och stötar av hopp å liknande vid generell kampsportsträning.
2) Motivationen - att både vara sin egen tränare och andra kan ta mycket tid och energi. Är roligt när det går bra, men samtidigt som dom behöver coaching, så behöver även jag det. Har inte haft nån egen tränare på många år som har haft tid till att "studera" mina fel och misstag under en längre tid. Får helt enkelt lära mej den hårda vägen genom att misslyckas vid sparring eller match. Dom få gånger jag får coaching är när jag tränar ihop med gamla fighters eller tränare och då ofta bara en gång, just då, så att uppföljning, riktad träning och "kontroll" av att förbättra sker inte, utan blir något jag får tänka när jag fortsättningsvis tränar.
3) Positiv feedback - försöker verkligen klappa mej själv på axeln, men det är svårt. När jag inte har nån tränare så får man helt enkelt inte höra vad man gör för nåt bra. Motsatsen, däremot, får man höra varken man vill eller inte. Finns alltid folk som är jätteduktiga på att påpeka ens brister och hitta teknikfel så man till slut anser sej själv vara kass på allt. Även jag, som är relativt gammal, behöver höra att man gör nåt bra, nån gång. Även jag får dippar i självförtroendet när nog många fel påpekats eller som nu, när sjukdom och skador hopas sej på varandra.

 Får se hur kropp och själ helar sej närmsta veckan så får jag påskhelgen att fundera över. Kan vara skönt med lite påtvingad ledighet ibland...