I valet och kvalet

Är inte det första - säkert det tjugonde - valet och kvalet jag är i, just nu. Under influensan jag fortfarande har, och som inte verkar vilja ge med sej, har jag börjat tänka på hur jag ska göra med det jag har i tanke att fullfölja den närmsta tiden, dvs gradering och tävlingen i Ungern. Tre saker som gör att jag tvekar -

Sliten, man...

1) Kroppen - diskbråcket och smärta höfterna pga sparkar i luften vid ordinarie ashihara-träning, armbågarna pga alla stötar när jag slår plus meniskerna i båda knäna värker med jämna mellanrum pga vrid och stötar av hopp å liknande vid generell kampsportsträning.
2) Motivationen - att både vara sin egen tränare och andra kan ta mycket tid och energi. Är roligt när det går bra, men samtidigt som dom behöver coaching, så behöver även jag det. Har inte haft nån egen tränare på många år som har haft tid till att "studera" mina fel och misstag under en längre tid. Får helt enkelt lära mej den hårda vägen genom att misslyckas vid sparring eller match. Dom få gånger jag får coaching är när jag tränar ihop med gamla fighters eller tränare och då ofta bara en gång, just då, så att uppföljning, riktad träning och "kontroll" av att förbättra sker inte, utan blir något jag får tänka när jag fortsättningsvis tränar.
3) Positiv feedback - försöker verkligen klappa mej själv på axeln, men det är svårt. När jag inte har nån tränare så får man helt enkelt inte höra vad man gör för nåt bra. Motsatsen, däremot, får man höra varken man vill eller inte. Finns alltid folk som är jätteduktiga på att påpeka ens brister och hitta teknikfel så man till slut anser sej själv vara kass på allt. Även jag, som är relativt gammal, behöver höra att man gör nåt bra, nån gång. Även jag får dippar i självförtroendet när nog många fel påpekats eller som nu, när sjukdom och skador hopas sej på varandra.

 Får se hur kropp och själ helar sej närmsta veckan så får jag påskhelgen att fundera över. Kan vara skönt med lite påtvingad ledighet ibland...