Upplägget i skadetiderna

Min skada har orsakat ganska mycket smärta från den dag i oktober jag gjorde illa mej. Det som gör det än värre är att min arbetsgivare börjat ifrågasätta hela olycksförfarandet och ifall jag verkligen är såpass skadad och "icke arbetsför" som jag, ortopeden och sjukgymnasten säger att jag är.
Eftersom jag har ett nästintill omättat intresse för att träna och allt det som hör därtill, är den mentala smärtan väldigt jobbig så fort man ser sin förfallna kropp i spegeln, så ifall han förstod hur jag känner, skulle han aldrig ifrågasätta min sjukskrivning tillika frånvaro vid skivstångspodiet och karate-mattan.

Jag skulle inte kalla mej själv för fåfäng, men när man är van att ha en ganska stark och stabil kropp, gör det ont att se allt man kämpat för vara borta efter endast en fåtal veckor. Det är detta som gjort att jag hållit mej borta från mina uppdateringar på denna blogg - så fort jag ska skriva nåt så blir jag påmind om min risiga status. MEN nu ska jag i alla fall göra ett försök att förtränga dom mörkaste tankarna i alla fall.

Ben, ben, ben är det enda jag kan träna. MEN samtidigt inte för mycket pga mitt hopparknä, så det känns lite frustrerande. Som det ser ut nu så delar jag upp kroppen - förutom all den axelrehab jag utför i samband med varje gympass - är att jag tränar framsida ben ena dagen och den andra fokuserar jag på korsrygg och baksida ben. För att variera mej lite grann under "framsida-passet" så kör jag varje pass med lite olika fokus. Som exempel så kan jag träna frontböj högreps(ca 10-12 reps), lågreps(3-5 reps) eller så kör jag frontböj tillsammans med vanliga knäböj, där jag utför knäböj direkt efter det avslutade frontböjs-setet. Plus att om jag kör frontböj/knäböj-pass så kan jag variera med att köra frontböjen tungt eller lätt och den vanliga knäböjen tungt eller lätt. Det enda som är spikat är att jag lägger frontböjen först pga att den är så förbannat jobbig att utföra när jag tränar knäböj och frontböj i samma set.

För tre veckor sen fick jag ta ytterligare en kortison-spruta i axeln ( jag var så otroligt trög så jag gick tillbaka till jobbet dagen efter dom två första sprutorna, så - mest troligt - rev jag upp skadan än värre. Denna gång var jag sjukskriven och vågade knappt röra armen på tio dagar ) så nu kan jag åtminstone utföra enkla överkroppsrörelser, såsom rehab, utan smärta.
Min sjukgymnast var positiv när jag träffade honom förra veckan och sa att det inte var alltför lång till att jag kan börja lyfta lite tyngre saker, så "snart" jag kan börja jobba igen. 
"- Har vi tur kan du kanske vara tillbaka på jobbet om tio veckor."

Trodde faktiskt att han skojade med mej - han är ganska lättsam, så jag skulle inte bli överraskad ifall han hade skämtat - men han var, tyvärr, allvarlig. Måste faktiskt medge att jag inte är alltför positiv till mitt jobb, men det gör att jag har en inkomst så mat och intresse kan inmundigas, respektive utföras. Så med det sjukförsäkringssystem vi har just nu i detta land gör detta att jag inte fått nån utbetalning av sjuklön och det gör att jag har allt svårare med att stanna hemma och utföra den vila och sjukgymnastik jag bör göra. Jag vet att skadan kommer slitas upp ordentligt och säkert ännu värre om jag går tillbaka till jobbet innan jag är helt återställd, men det är svårt att handla mat utan pengar.

Det "positiva" med denna sjukskrivning är att jag kunnat fördjupa mej ganska rejält i tyngdlyftningen. Jag har sen tidigare tyckt det varit riktigt roligt att se på duktiga lyftare, men nu har jag haft chansen att se olika upplägg, inriktningar, ideér, åsikter, politiken och taktiken bakom träningar och tävlingar. Via olika poddar och You Tube så har jag haft otroliga mängder tränare, tävlande och andra allvetares olika åsikter/tankar att både se och lyssna på. Självklart finns det flera hundra andra som jag inte haft tid eller intresse att fördjupa mej i, men dom jag fastnat för är den Ukrainska lyftaren Torokhtiy(flera olika stavningar på hans namn, tyvärr) - som vann guld i London-OS 2012 (-105 kg) - och vår "egen" Anders T Bergström - fd tävlande, men numera väldigt framgångsrik tränare och gymägare (Fyshuset) från Gävle.

Dessa två är totalt olika, men har - som vanligt när jag intresserar mej för vissa individer - en passion utöver många andra. Det är egentligen inte något revolutionerande som nån av dessa två säger, gör eller visar, utan hur dom gör det. Båda två är ganska lika när dom pratar - har ett ganska avmätt och nästan arrogant sätt att instruera - MEN ju längre tid ett seminarium, instruktion eller intervju håller på, desto mer lyser deras brinnande intresse igenom fasaden. Man kan tydligt se den där drömska blicken när dom försöker förklara sin inre syn, för en person som bett om deras hjälp.

ATB instruerar blivande mästaren(?) Robert Berg

Så om ni får tid och möjlighet så ta gärna en titt eller ägna en liten stund åt en, eller båda, av dessa duktiga tränare. Iofs så är Torokhtiy fortfarande aktiv, men jag kan gissa att efter nästa OS kommer han att ha mer än ett tränar-erbjudande runtom i världen.