Ett litet leende

Ett leende förlänger livet

Som synes på bilden är det inget annat än olika färgkombinationer på sockorna. Inget speciellt med det, kan tyckas, men jag bär dom för att jag kan kanske få någon att le när dom går där i sin egen, slutna värld och stirrar ner i golvet.
Många i BHF har påvisat att dom sett sockorna under mina fys-pass denna säsong och har sagt, med ett leende och en liten ton av ironi :
"- Snygga sockar!"
"- Visst är dom!", brukar jag svara stolt och fortsätta :
"- Dom fick dej att le och det är det viktiga!"

"Om du möter någon utan ett leende så ge dom ett av dina"

Satan så hårda snubbar

Kan låta lite klyschigt, men jag tycker verkligen att man ska le lite mer när man tränar. Jag menar självklart inte att man ska springa omkring med ett stort grin i ansiktet hela tiden, men träning - och då speciellt i grupp eller lag - ska inte kännas påtvingat eller besvärligt.
Om man tar sej en titt i gymmet under sin tränings-sejour, så lovar jag att dom allra i åldrarna 20-40 år har en slags reklambild i sitt huvud och tänker sej vara en levande poster av den. Det jag menar är  tex som den här reklambilden till höger från Gasp - killarna är grova, deffade, tok-pumpade, ser jävligt hårda ut och riktigt osar av testosteron och kraft. Jag kan gissa att många av dom som köper kläderna inte tror sej vara lika grova och deffade som dessa två proffs (för dom är professionella byggare båda två), men dom kan iaf uppvisa minst lika hårda attityd (som även är deras slogan påvisar - Crazy Attitude).
Problemet med detta är att det bara ser jävligt löjligt ut, ärligt talat. Om man var tvungen att hela tiden vara tvungen att spänna blicken i folk, bita ihop käkarna och ha ett ständigt underliggande morrande i strupen, så måste det betyda att den som är mest socialt inkompetent, är den som bygger mest muskler och har bäst fysik. Dom personerna har aldrig sett 8-faldige Mr Olympia Ronnie Coleman träna, kan jag gissa. Han bara tränade hårt som fan, snackade lite i vilan med folk som tränade runt omkring honom och var en allmänt skön snubbe.
En annan riktigt härlig atlet är Ilya Ilyin - som jag skrivit flera gånger tidigare om - som är flerfaldig världsmästare i tyngdlyftning och regerande rekordinnehavare i stöt. Han bröt med sitt landslag för att han tyckte det var för strikt, stramt och enkelspåriga träningar, vilket gjorde att han valde sina egna, moderna tränare som kunde slappna av och le emellanåt.  Först ville landslagsledningen porta honom från all tävlan, men efter ännu större framgångar tvingade landets president fram ett avtal där Ilya och även andra atleter, fick välja själv sina tränare hädanefter. Klippet här under är kanske lite väl avslappnat, men visst ska man fira när ens team-kamrat gör ett personrekord!

Men det är ju klart - då har ju ingen stenhårda Gasp-kläder på sej, heller...