Min fascination för tyngdlyfting

Jag har - så länge jag iaf kan minnas - alltid haft ett  otroligt intresse och en ännu större fascination för tyngdlyftning och dess komplexitet. Jag vet inte riktigt varför men jag tycker det är fantastiskt intressant att sitta och titta på tävlingar och träningar med tyngdlyftare i allmänhet, men asiatiska lyftare i synnerhet. Det är lite svårt att förklara men det är något speciellt när man ser en sån tekniskt, markant skillnad på dessa - oftast kineser - asiater mot dom övriga, mycket duktiga deltagarna. Har förstått, via SVT´s dokumentärer, att kineser drillas fruktansvärt hårt redan från barnsben vid olika idrotts-skolor där man nästintill adopteras av staten för att leva och träna under lärarnas/tränarnas krav och skolning. Det som har varit nytt för mej är att det gäller samtliga Olympiska grenar, inklusive tyngdlyftning.

Här under är en intressant länk där en icke-kines(vet tyvärr inte hans landstillhörighet)har fått lov att träna och filma i en kinesisk tyngdlyftarlokal. Det intressanta är att i denna lokal - som det säkert finns 100-tals av i Kina - ser man helt otroliga vikter av atleterna och dess namn är bara ett i mängden, så jag kan förstå att det bara är toppen av isberget man får se på VM och OS.

Vad jag har förstått - som jag tycker är extra intressant - är att anledningen till varför en lyftare blir uttagen till att representera sitt land är inte enbart en eventuell vinst vid en nationell tävling, utan att hen är jämn i sina lyft. Atleten har inte bara något enstaka pass eller tävling som lyften stämmer på, utan har en jämn och mycket, mycket hög lägsta nivå. Det intressanta med kineserna i -77kg detta år var att ersättaren till 1:an blev skadad så nummer tre i turordningen fick representera Kina och placerade sej på andra plats. Klart godkänt enligt mej, men säkert inte enligt deras egna coacher, skulle jag tro.

Som jag skrev tidigare så har jag ett stort intresse för tyngdlyftning, men inte tid och lust att anamma dess livsstil och engagemang. Tränar redan lite förenklade moment för att kunna nyttja dessa i min vardag och inom kampsporten, men skulle aldrig kunna hänge mej såpass mycket som skulle behövas för att eventuellt tävla, även om det skulle vara på regional nivå. Det tillåter varken fru eller övriga delar av mitt redan tidsmässigt fyllda liv.

Här under är det den Azbekiske(tror det skrivs så?)världsmästaren i -105kg, Ilya Ilyin, som specialfilmats med slowmotion-kamera. Jag är lite väl teknikfixerad, men om ni orkar och vill se alla lyft, så lägg gärna märke till dessa små saker
- stången dras upp till höften och stöts med höften(förenklat) upp till ca solar plexus-området innan han drar sej själv under stången för att hamna i rätt position
- höftstöten läggs just ovanför skrevet på samtliga ryck och strax under vid samtliga frivändningar. Beror inte bara på handbredden utan även individuell teknikanpassing. Kineserna drillas hårdare och får sällan individualiseras och lägger höftstöten för båda lyftteknikerna lite ovanför skrevet
- höger fot glider utåt vid frivändingarna. Varför? Kan vara stelhet i vänster ljumske eller höger höft som tyvärr kan ge en härligt, långvarig rehabilitering
Denna lyftare är helt fantastiskt duktig och har en otroligt bra teknik, men kan vara intressant att se saker som ögat inte hinner med att se i vanlig hastighet.