Man ska inte ta sej själv på så stort allvar |
Klyscha-förklaring : det finns otroligt många kampsportsutövare som tränar å kör på, men aldrig tävlar. Det är knappt så att dom åker iväg på läger i andra städer eller tränar på andra klubbar utan håller sej "på säker mark" hela sin idrottskarriär. Det är oftast dessa människor som har otaliga ursäkter om varför dom inte tävlar, men gärna spöar på ( å då menar jag verkligen spöar på ) sina klubb-kamrater under träningar för att boosta sitt eget ego å snackar minnen om "gamla goda tider". Om man inte vågar tävla så, tycker jag, att man ska säga det rakt ut. Är, för mej, ett bevis på att man är mogen och ödmjuk genom att visa sej mänsklig, men att hitta på dåliga ursäkter om diverse anledningar till sin icke-existerande tävlingskarrriär , tycker jag är både omoget och ett bevis på dåligt självförtroende. Därför tycker jag att den eller dom som vågar ställa sej där på mattan och både ger å tar stryk, ska hyllas för sitt mod, för det spelar ingen roll vilken klubb eller organisation fightern tillhör, om man vinner eller förlorar - när gong-gongen ljuder är du ensam på mattan med din motståndare.