I väntan på nästa tävling

Om en vecka - Allhelgonadagen - går VM i Rumänien och två från tävlingsgruppen ska vara med. Själv kommer jag vara hemma, vila ut efter en förväntad tuff arbetsvecka på charkuteriet och kanske vila min kropp från veckans hårda träning. Coachningen för Amando och David sköter Luleåklubbens egen tävlingsansvarige Ronny, så den delen kommer med all säkerhet gå bra - han har både deltagit och coachat på ett flertal VM. Jag kunde ha valt att följa med och avlastat, värmt upp killarna, socialiserat med övriga landscoacher och kanske knutit lite nya kontakter, men inte denna gång. Visst, pengarna som den resan skulle kostat kommer fylla andra hål, så det är inte bara av ondo att jag inte åker med, men jag tror att jag måste luta mej tillbaka lite och fundera på vad jag ska göra

Amando har ett bra "register"

fortsättningsvis. Har lite diffusa idéer hur jag ska fortsätta träna för min egen, personliga utveckling, men har inte riktigt fastställt vad jag tänkt göra med tävlings-gruppen. Efter dom senaste tävlingarna kommer inriktningen vara, förutom att ha samma intensitet på passen, att samtliga ska bli bättre "kickers" dvs ha ett bredare och tekniskt bättre sparkregister. Svårigheten blir att planera och utföra dom passen med såpass variation så att det stimulerar deltagarna att fortsätta träna och inte känna att
jag hackar på deras lite sämre sidor.

Hakuya Cup 2013

Var i Danmark när tävlingen i Luleå var, men har nu kollat igenom tävlingsfilmen ett flertal gånger och sett både positiva plus lite negativa saker som måste utvecklas alternativt avvecklas. Blev nästan en intern Ashihara-tävling med Kyokushin-regler, men tävling är tävling, så det var bara att ge järnet!

Det positiva är att det var såpass många från Boden/Luleå-klubbarna som deltog och att dom fick många matcher under sina bälten eftersom det var poolsystem där alla mötte varandra i täta och, ibland, långa matcher.

Tror att problemet nu blir att fasa ut flertalet av deltagarna från Hakuya i Europa samtidigt som vi måste ta varenda chans till tävling på "hemmaplan". Det kan lätt bli att man inte ser helheten med en lite mindre, närliggande tävling utan "blickar bortåt" på större turneringar och eventuella titlar. Så för att vara lite låtsas-vis och tråkig måste jag skriva :
- En match är ju ändå en match - oberoende av ort eller motstånd.

Flott och vila

Mitt nya "tränar-liv" börjar med mycket flott och vila. Har både ätit gott och mycket plus vilat mycket. Anledningarna är två - förkylningarna avlöser varandra så jag känner mej väldigt sliten och för det andra, som tyvärr verkar vara en del av första anledningen, verkar jag ha fått astma. Inget nytt egentligen för varje vår och höst har jag haft väldiga problem med både lungor och luftrör, men nu har jag tagit mej i kragen, uppsökt läkare och fått svar på mina lite extremt långa sjukdomsperioder. Det svåra är nu att hitta rätt medicinering så att jag kan börja träna för fullt utan att få andnöd eller hostattacker, men det känns som ett mer angenämt problem om man jämför med att inte kunna träna alls.

Vecka 40 = matchvecka

Gjorde min debut som "coach på riktigt" under Nordic Ashihara Cup. Det som avgjorde att jag inte tävlade själv var två saker - förkylning som blossade upp igen och att lusten för att tävla inte infann sej, så då är det lika bra att strunta i det, tycker jag.
   Dom två som skulle tävla var Max Enberg och Klas Söderström - båda i -75 kg-klassen. Detta skulle vara en fortsättningstävling/avancerad tävling och en bra start för dom båda. Problemet var att arrangören hade godkänt en tävlande som hade närmare 100 matcher under sitt bälte - alltså en fighter på elitnivå, tyvärr. Max - som gjorde sin andra match som senior med knockdownregler - fick det otrevliga nöjet att möta denna välmeriterade fighter och åkte på en klockren knock mot huvudet redan efter ca 30 sekunder så hans helg slutade ganska abrupt, tyvärr.
   Klas fick en bättre början - gick en bra rond som slutade med att den andra fightern gav upp efter ca 90 sekunder efter ett antal fina kroppslag. Orädd och respektgivande internationell debut av honom, men i andra matchen fick han möta Max´s överman, som även knockade Klas med ett fint knä och huvudspark ( något sent utförd, enligt mej ) som försatte honom i ostridbart skick.

Tyvärr inte den bästa kvalitèn men, men...

Vecka 37 & 38

Finn fem fel på sparken

Tyvärr så höll min förkylning i sej lite längre än jag hoppades på så mitt första riktiga pass blev lördagens sparring. Fick lite "15 minutes of fame" när lokalpressen var förbi och gjorde ett reportage om oss och speciellt dom som ska vara med i nästa helgs Hakuya Cup i Luleå. Tyckte reportaget var bra, men att han fokuserade mer på mej än dom som ska tävla så kort sammanfattning - bra ego-boost men dålig "grupp-PR".

Fint sträck, må jag säga

   Träningsmässigt så är det nu lite kritiskt. Inte nåt som är fel, utan att man måste individuellt överväga om man ska fortsätta träna eller ta någon extra dags vila så man inte är övertränad när dagen D väl kommer. För mej, och dom andra, som måste gå ner några kilon är det extra mentalt stressigt för om den rätta vikten inte vill infinna sej -
som för mej - vill man gärna träna lite extra, MEN eftersom man redan ligger i kalorie-underskott, är balansgången mot överträningen mycket svår redan innan eventuella extrapass. Jag får helt enkelt fortsätta med min nuvarande diet, hålla normal träningsmängd och, ifall jag inte går ner till rätt vikt, slåss i den högre viktklassen. Kommer bli fruktansvärt jobbigt, men måste påminna mej om att det är VM som gäller - inte den här tävlingen.

Vecka 36

Blir lite nya perspektiv när man vilar

Tävlingarna närmar sej med stormsteg, men jag passar på att bli dyng-förkyld! En trasig maskin på jobb med efterföljande sena kvällar och utebliven träning plus dålig sömn, har säkert gjort mej extra mottaglig för den här förkylningen. Fastän min träning har uteblivit så har gruppen trummat på som vanligt. Har fortsatt att köra mjölksyra och speed-övningar, men blandat in lite mer situationsträning som kan komma till användning under stundande matcher. Får försöka vila nu när jag kan för snart är det toppning mot ett eventuellt VM som gäller.

Vecka 35

Den här veckan har både jag och ZUFárna koncentrerat oss lite mer explosivitet och mjölksyra under dom gemensamma passen. Vi har lagt in lite mer sköldronder med gummiband ( se tidigare inlägg ) för mjölksyra och börjat utföra mer explosiva övningar under passen.
   För egen del har jag försökt nöta in dom explosiva övningarna som jag lärde mej på BAT-utbildningen och jag tycker det känns rätt bra plus att jag även - för en gångs skull - försöker behålla dom tunga, kroppsegna övningarna för att inte enbart fokusera på snabbhet som jag gjort inför tidigare tävlingar.

Kommer att delta i tävling i Danmark om en månad men tyvärr så är det tävling i Luleå samma helg för flera i tävlingsgruppen så det passar in perfekt med toppnings-träning för samtliga. Däremot vill jag åka iväg till VM i Rumänien ca fem veckor efter Danmark men tyvärr så verkar det bli för ekonomiskt ansträngt att resa på båda. Kommer hur som helst att träna som att jag skulle åka på den tävlingen ifall det skulle lösa sej ekonomiskt.

Jag är (en) BAT-man

Ursäkta ordleken, men förra helgen gick jag en instruktörskurs i skivstångs-och kroppsövningar som heter Basic Athletic Trainer (BAT). 19 timmar av ryck, stöt, dips i ringar plus många andra bas och avancerade övningar. Instruktörerna var mycket tekniskt kunniga, pedagogiska och - framför allt - hade ett öppet sinne så dom hade inte snöat in på "sin grej" ( som i det här fallet var Crossfit ) utan hela tiden poängterade god teknik utan speciell referens eller skola.

Alltid bra sparring med Klas, numera

   Det jag gjort, under veckan som varit efteråt, är att jag utvärderat vad som jag tycker funkar för mej. Mycket är kvar, men en del har jag lagt åt sidan till en annan gång då jag kanske har en annan inriktning eller en elev som behöver "nåt annat".
    För ZUF så börjat vi en mindre toppning mot Hakuya Cup i Luleå i slutet av september plus en turnering helgen efter i Belgrad för mej och tre, fyra andra. Kommer försöka skriva mer exakt vad vi gör och ändrar under passen ju närmare tävling vi kommer.

Äntligen är sommarträningen över!

Inte egentligen att jag tycker det är fel med sommarträning, men det blir lite enformigt och det har även märkts på mitt skrivande. Jag vet att både jag och dom andra i ZUF behöver bättre kondition (kan aldrig få för bra, enligt mej iaf) och bli snabbare, så det har varit en jämnt nötande av olika konditionsmoment och mer eller mindre långa intervaller, men NU är vi klara för att flytta in merparten av träningen inomhus. Kommer till viss del försöka hålla oss ute med diverse intervall-löpningar och annat smått-å-gott, men blir mycket sparring-och taktik-övningar inför närmsta tävlingarna. 

  Avslutade sandtags-fysen med en liten inofficiell tävling som bestod av duell-löpning 100 meter sandvägg,två och två, plus 10 chins när man kommit upp. Föga förvånande stod Tierps eget "fys-fenomen" som vinnare när loppen var avklarade, men det som imponerade mest var den genomgående förbättrade konditionen i gruppen. Kan bli en mycket intressant vinter för oss...

Upptakts-läger

Var förbi Tierp på ett snabb-pass under semstern

Har inte skrivit mycket den senaste tiden - både jobb, ordinarie träningar och planering för höst-och vinterträningarna har tagit sin tid. Kommer att smyga igång och försöka samla så många som möjligt till ett litet upptakts-läger, nu i helgen. Är lite tidigt på säsongen, men den första tävlingen sätter igång redan 14 september så då får man inte vara oberedd på vad som kommer. Har inte bestämt mej riktigt ännu vilka tävlingar jag tänkt försöka sikta in mej på - pengar är alltid ett huvudbry - men har koll på vilka ZUFárna kommer delta i.

Det intressanta med dom ( ZUF ) är att det har börjat utkristallisera sej vilka som har mål med träningarna och dom som tränar för att dom tycker om att enbart träna. Det roligaste är, enligt mej iaf, att dom som enbart vill träna inte känner nån press, stress eller att dom tar upp min eller dom andras träningstid, utan - som jag alltid hoppats på - ser sej själva som riktigt duktiga sparring- och träningspartners.