Graderingen

Gående kihon med samtliga lägerdeltagare och kancho i mitten

Började med kihon - den traditionella delen med slag, sparkar, knän och blockeringar ( det som dom flesta tror ashihara karate enbart handlar om ) - både stillastående och gående. Den stillastående delen funkade mycket bra, som den brukar av nån anledning, men den gående funkade inte alls. Tyckte den som räknade höll ett alltför högt tempo så jag hann inte sträcka ut mina tekniker med bra fokus och distinkt snärt, utan stressade hela tiden för att inte hamna efter i räkningen.

Efter det så var det en kort brake på ca tio minuter innan vi ställde upp för att visa upp våra kator. Till denna grad skulle jag utföra tre kator, så när jag insåg att man fick en chans på graderings-förrättarens räkning och sen en chans på egen räkning, blev jag lite mer nervös än vad jag redan var, för en liten miss kunde betyda katastrof. Funkade förvånansvärt bra och upptäckte inte om jag gjorde nåt fel - brukar göra det dom flesta gångerna det inträffar - utan gled igenom till det tredje momentet som var sabaki.
 
Sabaki kan utföras på många olika sätt men just på den här graderingen valde dom att ställa upp oss i grupper med fem i varje grupp, där en skulle stå i mitten och dom andra graderande ställde sej runt och utförde enklare slag eller sparkar mot personen i mitten som skulle blockera/undvika och kontra/kontrollera den anfallande personen. Utfördes i två minuter av varje person och även i detta moment kändes det som jag bara "gled med" utan större besvär. Efter detta var det 45 minuters vila och välbehövligt vätske-intag inför dem avslutande tio sparring-ronderna.

Närmare match kunde man knappast komma

Spelar ingen roll hur jag skulle försöka beskriva det här momentet för jag tror alla skulle uppfatta det olika både när man läser det och om man skulle vara med om det, men jag ska försöka vara kortfattad. Första gången, som jag kommer ihåg iaf, som jag känt att jag slogs för mitt liv. Eller rättare sagt, försvarade mej för mitt liv, för det blev inte många moment i offensiv tanke från min sida. Blev sänkt i kroppen redan i tredje ronden och efter det var jag som en urvriden trasa dom resterande sju ronderna. Fy fan vad trött jag var - ville bara skita i allt och gå hem. MEN det gjorde jag inte så nu har jag och Max Enberg våra egna svarta bälten och Stefan Skott andra graden av svart bälte. 

Innan jag åkte iväg hade jag en tanke att jag ville prestera såpass bra att jag skulle utmärka mej på ett positivt sätt. Nu när jag varit där och är klar, så känner jag ingen som helst besvikelse över att ha varit en i mängden utan snarare en lättnad över att helt enkelt klarat av det. En bra och lärorik helg, måste jag medge.

Otroligt skönt, trots allt...

Har inte skrivit nåt på bloggen för jag har inte haft nåt att berätta, faktiskt. Den enda träningen jag gjort sista veckorna är att fysa ( som vanligt ) och repetera, repetera och åter repetera mina kator som jag visade upp för Kancho Ashihara i helgen. Kommer skriva ner mer exakt hur det gick men vill bara skriva ner och poängtera det som står på bilden, för på såna här läger som var i helgen, inser jag hur lite jag egentligen kan inom knockdown-karate. Tar inte ner mina hittills inlärda kunskaper till bagatell-nivå, men inser att så mycket mer finns att lära så risken för att bli full av kunskap är befängd. Det känns skönt att veta.

Explosivt

Eftersom jag ser den stundande graderingen - två veckor kvar, så därför har jag haft lite dålig motivation att blogga - som ett delmål för 2013, så har jag redan nu börjat mitt upplägg inför sensommarens och höstens tävlingsförberedelser. Kan verka onödigt tidigt, men eftersom jag kryper närmare 40 så tar det allt längre tid för min kropp att ta åt sej av den träning jag vill utsätta den för så jag tar det säkra före det osäkra. Kommer att testa en lite motsägelsefull teori där jag kommer att köra tungt med få reps, men tillsammans med en annan övning och under en treminuters-rond. Tex 3-5 reps bänkpress tillsammans med 3-5 reps hantelrodd då jag istället för att vila kör ena eller andra övningen i tre minuter.

   Det motsägelsefulla är väl egentligen att jag inte får den vila som egentligen behövs för att kunna bli starkare, men jag ska testa. Det braiga är att jag kan ju alltid avbryta mitt försök eftersom jag är min egen coach, fystränare och dietist.
   För att förbereda mej - plus hålla igång och eventuellt utveckla explosiviteten - kör jag efter tidigare nämnt koncept fast med lätta vikter ( 50-60% 1MR ) där jag försöker behålla hög hastighet i den positiva fasen.

Väggen är nära, tyvärr!

Fastän jag vet att det aldrig går att undvika överträning ifall jag inte är återhållsam med antal pass i veckan, så har jag svårt att hejda mej. Vill så gärna ha det där bältet, men med mitt relativt tunga jobb, tävlingsgruppens träningar och det hockeylag jag åtagit mej att sommarträna, gör att jag nästan gått in i väggen - iaf orkesmässigt, så att säga. Det intressanta med det här - för jag kan inte låta bli att analysera mej själv - är att det är mitt korttidsminne som tagit mest skada av "stressen" jag åsamkar mej själv och det är VERKLIGEN inte bra.
   När jag ska utföra mina kator så säger "graderingsförättaren" den kata jag ska utföra, men det jobbiga är att när vi övar på träningarna, så glömmer jag och måste tänka efter en kort sekund vilken kata det är jag ska utföra, innan jag kan starta. Det i sej gör mej stressad så mitt utförande känns stressat, så då stressar jag upp mej själv för att jag inte kan slappna av, osv osv osv. En dålig, nedåtgående spiral är påbörjad, så nu gäller det att "sitta ner i båten" och våga ta extra vilodag/vilodagar så jag iaf kan göra mitt bästa. Resten är upp till Kancho...

Behålla snärten!

Kör sällan pukor eller underarmspads numera, men när det blir av så är det innan tävling eller, som i det här fallet, innan gradering. Anledningen är för att kunna "nypa till" i själva träffögonblicket så att så mycket hastighet som möjligt absorberas av, i det här fallet, pukan. Kör bara några få slag när jag tränar snärt i slagen så jag inte blir trött utan kan agera explosivt hela "setet". Nedanför lägger jag upp min bakre hand/gyaku zuki ( som är fokus på i denna övning ) med två singel-jabbar för att fortsätta med ytterligare en jabb och sist min bakre hand. Försöker tänka på tillbakadraget så att kraften stannar i målet och inte "plattas ut" för att jag trycker för långt bakom pukan.

Kör ofta ett till tre slag i serien som jag fokuserar på, för kör jag längre kombos tenderar mina tekniker bli slarviga. Inser när jag ser klippet att jag måste träna mer pukor (fan oxå, skulle aldrig filmat det här inser jag nu) för min jabb är lite slarvig.

Sommar betyder sandtag!!!

Imorgon fredag kör vi igång med sandtagsträning igen. Det är en lite senare start än tidigare år, men pga graderingar så har vi väntat till alla kan vara med - förutom jag, tyvärr. Kommer fokusera extra mycket mot min egen gradering, som är första helgen i juli, så jag fortsätter med ordinarie träningsupplägg en månad till för att kunna finslipa teknikerna.

 Upplägget kommer vara lite annorlunda än tidigare. Ska försöka placera ut styrkemomenten på större yta så att det blir mer likt en lång hinderbana än en liten yta då vi kör stationsträning. Kan bli spännande att se hur mina idéer funkar...

Sommaren är här! Snart, iaf...

Har haft lite svårt att hinna med att skriva inlägg sista tiden. Många olika projekt med ZUF och Boden Hockey, som jag både tränar med och instruerar med respektive sommarträning. Det besvärliga just nu är att imorgon är ZUFárnas "säsong" över och dom kommer gå över till försäsongsträning medan jag har ytterligare fem veckor kvar - pga ev. gradering - innan jag kan fokusera på min egna grundträning inför vintern. Kommer bli lite dribblande men jag hoppas att det kommer gå bra.

Det jag måste komma ihåg mest just nu, är att äta ordentligt. Har kommit på mej själv att vara lite odisciplinerad när det gäller att äta ordentligt. Värmen, som varit i nästan två veckor, gör att jag blir lite slarvig med mängden mat och dricker mera vatten istället. Vatten är ju självklart bra, men ska verkligen försöka behålla kalorimängden så jag inte stupar på mål-linjen pga en sån basic sak som mat.

Konsten att fortsätta träna

Dom flesta tränar mot ett specifikt mål - strandformen, match eller minska, alternativt öka, kroppsomfång. För mej, just nu iaf, är att försöka gradera till svart bälte. Har hållit på att träna i snart 15 år inom knock-down karate och dom flesta brukar ha det där bältet redan efter 8-10 år, men olika omständigheter och mitt stora ointresse för kata-träning har gjort min väg mycket krokigare än många andras. När jag gjort mitt försök till den nya graden - skriver hela tiden "försök" för jag är väldigt osäker på att klara graderingen - är mitt mål för den här terminen "av-checkat". Det många gör - när målet är avklartat - är att luta sej tillbaka och känna sej nöjd. Visst, om man klarat av det uppsatta målet ska man få unna sej lite "mentalt firande", men för att inte fastna, och eventuellt förlora allt man vunnit, bör man ha en liten tanke på vad som ska göras efter "målet".

Tex - jag graderar i sommar, men tänker tävla igen till hösten med början i oktober. Alltså måste jag fortsätta med konditionsträningen hela vägen fram till hösten, MEN om jag känner för att minska ner träningsmängden finns möjlighet att göra det i några veckor så att jag håller igång "motorn utan att slita ut den"plus att det inte blir en chock för kroppen att öka intensiteten närmare ev. tävling.

http://www.youtube.com/watch?v=WqBmveJ5QnA

Klippet ovanför - som det verkar vara nåt galet med länken - är två sorters mattfys som vi körde senaste sparring-passet för att bränna ut det sista ur kroppen. Ena ronden kör vi skugg-boxning med upphopp var tionde sekund och andra ronden skugg-boxning med push-ups. Kommer använda mycket tjock-matta för att lura kroppen till maximal utmattning under sommaren så att valet - ifall jag ska tävla eller inte - inte hänger på orken iaf.

In med det nya och ut med det gamla! Eller?

I helgen avgörs EM i Ashihara i Ungern, men tyvärr så är ingen av oss svenskar med. Är på gång en generationsväxling hos våra representanter så det är egentligen "ingen big deal"- som en viss snabbmatskedja skulle uttrycka det - att ingen svensk är där. Jag själv börjar närma mej 40 år, Tomas Eriksson 30 och dom resterande som varit med under åren är fyllda år däremellan och är, tyvärr, inte speciellt aktiva längre.
  Det positiva är att för våran lilla organisation - i Sverige iaf - är det relativt många som är sugna och villiga att ta klivet utanför våra gränser och tävla på internationell nivå. Samtliga kommer mest troligt inte att delta på VM, men kommer säkert att göra mycket bra ifrån sej när dom väl känner sej redo att representera våran flagga på andra tävlingar. Vet inte om jag själv kommer att stå bredvid dom ( som fighter ) eller bakom dom ( som coach ), men jag lovar att vara där och ge dom mitt fulla stöd om dom så vill.

Fortsättning efter något bra

Intensivt studerande av matcherna

Efter att vi satt oss ner och både utvärderat och, delvis, diskuterat hur vårt träningsupplägg fungerat hittills, måste vi nu ta ut en ny riktning. Det gick ju ganska bra på tävlingen så att det blir ingen helomvändning beträffande upplägg utan mer att vi ska fortsätta i ungefärlig riktning med endast en lite mindre kursändring, så att säga. Det stora positiva svaret vi fick efter helgen var att intensiteten och fysiken för deltagarna var över förväntan, men det relativt uppenbara var våran bristande teknik. Det lite svåra blir nu att väva in teknik-träning utan att för det ta bort intensiteten från passen, men det ser jag som ett angenämt problem att lösa.