2015 års VM i tyngdlyftning

Detta år hölls VM i Houston, USA, och var en riktigt intressant historia. Eftersom det är OS nästa år så var det många som ville "kolla formen" och se hur pass rätt dom låg i sin träning och eventuellt rehabilitering. Det är nog detta som är skillnaden på dom lyftare som är etablerade i toppen eller dom som försöker nå dit - vissa är såpass starka så dom kan kvala in till ett VM mer eller mindre skadade, rehabilitera lite till, därefter tävla med 90-95% styrka och ta medalj, medan dom flesta andra vill helt enkelt kolla ifall dom har ens en rimlig chans att träna sej till att få delta i Rio-OS 2016.

En lyftare i den första kategorin ("rehab-lyftarna") är Lu Xiaojun i -77kg´s klassen. Han har varit borta pga knäskada och ryggproblem - som efter att ha sett backstage före och efter tävlingen, tydligen fortfarande är besvärande - och gjorde sin comeback denna tävling. Till en början gick det riktigt bra och han ledde efter ryck-momentet med godkänt på 175 kg (som synes här under).

När han därefter skulle utföra stöten så var det något som inte stämde med själva överstöten. Frivändningen upp till bröstet såg oroande lätt ut för att vara 210 kg, men när han skulle göra sin kick-stöt upp till raka armar, var det som att benen vek sej under hans kropp. Man kan självklart ifrågasätta varför hans tränare satte 210 kg som ingångsvikt, när vinnarens tyngsta vikt var 207 kg och Lu kunde nöjt sej med 198 kg för att säkra totalsegern.
Som en liten extra anmärkning kan man lägga till att samma tränare angav en för tung vikt när Tian Tao i -85 skulle göra sina stötar, när han ledde efter ryck-momentet, och även han bommade ut sej. Men det är som man brukar säga - högmod kommer före fall. Det man i alla fall kan göra är att njuta av riktigt tekniska lyftare när man sitter bänkad framför dessa evenemang.

En annan kines - Wu Jingbiao (-56 kg) - hade en otroligt jämn kamp mot den Nordkoreanska lyftaren Om Jun Chol, som har en diger meritlista med tre tidigare VM-guld och ett OS-guld.
Wu satte nytt världsrekord i ryckmomentet med otroliga 139 kg, men Om var starkare i stöt så dom slutade på samma totalvikt. I dessa sällsamma situationer utgår man från kroppsvikt och eftersom Om vägde 150 GRAM mindre än Wu, så tilldelades koreanen totalsegern.

Jag vet att jag är lite speciell, men jag tycker verkligen om när man visar känslor när man tävlar. Är ett tecken på passion för sin sport, enligt mej.

I dom övriga viktklasserna var det jämna kamper men inget lika utstickande som i dessa två. Iofs så kan jag säkert ha missat nån duell mellan en eller flera antagonister eftersom det är ganska många viktklasser som ska kollas igenom.