Min fascination för tyngdlyfting

Jag har - så länge jag iaf kan minnas - alltid haft ett  otroligt intresse och en ännu större fascination för tyngdlyftning och dess komplexitet. Jag vet inte riktigt varför men jag tycker det är fantastiskt intressant att sitta och titta på tävlingar och träningar med tyngdlyftare i allmänhet, men asiatiska lyftare i synnerhet. Det är lite svårt att förklara men det är något speciellt när man ser en sån tekniskt, markant skillnad på dessa - oftast kineser - asiater mot dom övriga, mycket duktiga deltagarna. Har förstått, via SVT´s dokumentärer, att kineser drillas fruktansvärt hårt redan från barnsben vid olika idrotts-skolor där man nästintill adopteras av staten för att leva och träna under lärarnas/tränarnas krav och skolning. Det som har varit nytt för mej är att det gäller samtliga Olympiska grenar, inklusive tyngdlyftning.

Här under är en intressant länk där en icke-kines(vet tyvärr inte hans landstillhörighet)har fått lov att träna och filma i en kinesisk tyngdlyftarlokal. Det intressanta är att i denna lokal - som det säkert finns 100-tals av i Kina - ser man helt otroliga vikter av atleterna och dess namn är bara ett i mängden, så jag kan förstå att det bara är toppen av isberget man får se på VM och OS.

Vad jag har förstått - som jag tycker är extra intressant - är att anledningen till varför en lyftare blir uttagen till att representera sitt land är inte enbart en eventuell vinst vid en nationell tävling, utan att hen är jämn i sina lyft. Atleten har inte bara något enstaka pass eller tävling som lyften stämmer på, utan har en jämn och mycket, mycket hög lägsta nivå. Det intressanta med kineserna i -77kg detta år var att ersättaren till 1:an blev skadad så nummer tre i turordningen fick representera Kina och placerade sej på andra plats. Klart godkänt enligt mej, men säkert inte enligt deras egna coacher, skulle jag tro.

Som jag skrev tidigare så har jag ett stort intresse för tyngdlyftning, men inte tid och lust att anamma dess livsstil och engagemang. Tränar redan lite förenklade moment för att kunna nyttja dessa i min vardag och inom kampsporten, men skulle aldrig kunna hänge mej såpass mycket som skulle behövas för att eventuellt tävla, även om det skulle vara på regional nivå. Det tillåter varken fru eller övriga delar av mitt redan tidsmässigt fyllda liv.

Här under är det den Azbekiske(tror det skrivs så?)världsmästaren i -105kg, Ilya Ilyin, som specialfilmats med slowmotion-kamera. Jag är lite väl teknikfixerad, men om ni orkar och vill se alla lyft, så lägg gärna märke till dessa små saker
- stången dras upp till höften och stöts med höften(förenklat) upp till ca solar plexus-området innan han drar sej själv under stången för att hamna i rätt position
- höftstöten läggs just ovanför skrevet på samtliga ryck och strax under vid samtliga frivändningar. Beror inte bara på handbredden utan även individuell teknikanpassing. Kineserna drillas hårdare och får sällan individualiseras och lägger höftstöten för båda lyftteknikerna lite ovanför skrevet
- höger fot glider utåt vid frivändingarna. Varför? Kan vara stelhet i vänster ljumske eller höger höft som tyvärr kan ge en härligt, långvarig rehabilitering
Denna lyftare är helt fantastiskt duktig och har en otroligt bra teknik, men kan vara intressant att se saker som ögat inte hinner med att se i vanlig hastighet.

Traditionen fortsätter

Gran och stjärna

Ask, ljus och tomte

Lika traditionsenligt som julgran, Aladdins chokladask, julstjärna, tomte
och adventsstake, så är även jultävlingen traditionsenligt avgjord. Detta år så var det få - endast fem tappra inklusive mej själv - deltagare, men det viktiga är att den utförs, enligt mej. Är ett bra sätt att kolla lite "status" på sin fysik samtidigt som vi kan på, ett mindre smärtsamt sätt, tävla mot och mot varandra.
   I år blev segraren John Carlström som dominerade med sin muskelkondition och segade sej i samtliga momenten till första-eller andra-placeringar. Lika traditionsenligt blev det således fotografering med bar överkropp och tomtemössa plus äran att förnedrat och vunnit över sina team-kamrater.
  

Def(f)enitiv segrare

Besviken Klas tappade leendet med förlusten

Momenten under årets tävling var enbart inriktat på egenkroppsövningar
statiskt eller mest antal repetitioner. Började med militärens GMU-övningar som statisk ryggups och statiskt hängande chins med hakan över chinsräcket plus en icke GMU-övning som var den sk jägarvila. Dvs sitta i 90ºs vinkel mot en vägg så länge man kunde. Efter denna första del gick vi vidare med att utföra övningar under tidsstress, vilket menas att vi hade ett antal sekunder på oss att utföra en repetition innan nästa skulle vara påbörjad.
Exempel - hoppa ett djupt grodhopp framåt var femte sekund.
Förutom ovanstående moment utförde vi även Knektar, ryggups-variant och Superman-pushups som gav dom flesta en härligt syrlig känsla i axlarna.
   Tyvärr så var jag både fotograf och deltagare så inga kort togs under momenten, men lite posing-bilder till blogg och Facebook-gruppen är ju aldrig ett dåligt alternativ.

Ny flockmedlem

Rego och Dagny

Har haft turen att kunna utöka "familjen"med en liten stjärna som heter Dagny. Tar ganska mycket av våran tid, men julen är i antågande så jag ska försöka samla ihop lite ämnen som jag kan bränna av och skriva ner då istället.

En atlet som "hittat rätt" sport

Måste bara snabbt länka och skriva lite om en, för mej, otroligt imponerande atlet inom idrottsvärlden. Jag har ett väldigt stort intresse för amerikansk fotboll med allt från deras sätt att träna, till hur taktik och attityd binds ihop och anpassas efter motstånd. Har mina egna favorit-spelare och lag, men har mer och mer börjat imponeras av en riktigt duktig spelare i Houston Texans som heter
JJ Watt.
   Hans uppgift är att försöka hindra motståndarlagets bollinnehavare att passa eller springa med bollen(mycket förenklat förklarat), vilket han är otroligt duktig på att göra. Det riktigt intressanta är att han numera även används då och då i Houstons anfall. Detta kan kanske verka som en petitess för dom som inte är speciellt insatta i sporten, men som en jämförelse kan jag ge alla med ett "vanligt" fotbollsintresse en liten tankevurpa - Zlatan blir placerad som back istället för divig och bolltrixande målgörare! Det skulle göra att både ett och annat ögonbryn höjs runt om i världen.

 Det jag tycker om med länken är att man får en liten inblick i hans attityd(som i USA kallas för "swagger" som kan, enkelt, förklaras med "kaxighet med glimten i ögat")och otroliga driv när han om och om igen ställs man mot man med motståndaren som har som enda uppgift att stoppa hans tacklingsförsök på bollhållaren.

Här ovanför är ett litet klipp när han maxtestar sin explosivitet under försäsongsträningen. Ha i åtanke att han är 196 cm och väger 130 kg, så det är en otrolig kraft som måste ansamlas i ben-och bål-muskulaturen.