Har legat lågt med kampsportsträning pga en väntande operation av ett ljumskbråck som jag smärtsamt upptäckte för några veckor sedan. Från en början trodde jag att det var en sträckning som uppstått under något av mina sparring-pass, men när jag tydligt så en bula i pingisbolls-storlek i ljumsken förstod jag att det inte var läge för "ignorerings-mode" som brukar infinna sej vid skador. Efter läkarbesök och väntan på kirurgi har bråcket stadigt försämrats såpass att jag inte kan lyfta nån vikt över huvudet eller utföra utfallsliknande rörelser. Vad jag förstår så är detta vanliga symtom, men - så som för många andra - tror man innerst inne att "det gäller inte mej". Fan ochså, det gäller tydligen mej med.
Lite glädje i denna skit - fick mitt egna, unika bälte från Honbu igår. Svart,
fint och med mitt namn(-isch ) broderat på ena sidan. Kan verka som nåt simpelt i mångas ögon, men för mej betyder det mycket. Framför allt att jag nu kan bromsa ner och förkovra mej lite mer i teknikerna. Låter kanske "djupt" men bältet kräver mer ansvar och fördjupning för nu måste man kunna svara på dom frågor som ställs till mej om dom tidigare kraven - kan inte bara hänvisa och peka på "svartbältena" lite längre bort, när nån kommer å frågar om hjälp.
Iofs - skadan gör ju att jag inte har något annat val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar