"Halva knäböj - halva benmuskler"

Mannen på bilderna - Lee Haney - är 8-faldig mr Olympia och en, vad jag vet, levande legend. Jag vet ingenting om hans värderingar, sexuella läggning eller hur han beter sej mot andra människor, MEN det finns en sak jag bryr mej om och det är det svar han gav reportern från Flex Muscle Magazine som undrade hur han kunde ha utvecklat en sån förundransvärd fysik :
"- Halva knäböj - halva benmuskler!"
I och för sej så var just den övningen ett litet udda val från mr Haney - eftersom han senare under sin karriär var mycket kritisk till den övningen, men mest emot den tunga belastning som merparten av gym-tränande förespråkade och inte övningen i sej - men ett målande exempel.
   
Tycker att Lee Haney satte fingret på en mycket viktig punkt i träningen - SLUTA GÖRA HALVA PRESSAR, CURLS, BÖJ OCH DRAG!!! Har sett hur många som helst i min omgivning och bekantskapskrets som i sin tragiska jakt på tyngre vikter gör kortare och kortare rörelser. Nu snackar jag inte om overloading för att kunna träna negativa reps, cheeting i slutet av setet när man ska kräma ut det sista ur muskeln eller när man tränar explosiva moment då man ska förflytta mycket vikt så snabbt och kort väg man kan, utan vanliga djävla övningar. Vet att det är hårda ord, men vad fan är det för trams när ens egen viktkåthet förblindar syftet med en övning. Det riktigt tråkiga med det hela är att dom personerna som utför dessa förkortade rörelserna kommer med ganska stor säkerhet dra på sej skador pga felbelastning.

   Har fått bita mej ett antal gånger i läppen både på gymmet och när man ser klipp på nätet, men nu har jag fått släppa ut lite övertryck och ilska med att skriva ner vad jag tycker. Kan vara bra för själen att lätta lite på vad som händer i huvudet, ska jag medge.

Det är nå fel med min mage...

Operationen blev flyttad fram två veckor pga tidigare ingrepp - som säkert syns på bilden - vilket gör att kirurgen kände osäkerhet för att operera. Extremt trist men samtidigt positivt då jag dels kommer få en specialist tilldelat min mage och dels en annan operationsteknik som medför kortare konvalescens. Men trist är det ju...

Crossfit, eller inte!

Mr Froning kanske inte håller med...

Har följt med debatten om crossfitens vara eller inte vara på distans och under ganska lång tid. Kom i kontakt med den för väldigt länge sen via Youtube och förundrades - som många andra - över deltagarnas fysik och prestationer. Har aldrig varit nån som huvudstupa följer trender utan lutar mej - oftast iaf - tillbaka och iakttar händelseförloppet. Kan verka fegt men tycker det funkar för det mesta när det gäller nya trender - ha ett objektivt och kritiskt tänk innan man tar ett beslut PLUS att eventuellt ändra mej om jag blir "överbevisad".
   Det lilla jag har kommit fram till är detta (hittills, ska jag lägga till)

1) Träna crossfit - nej tack!
2) Tävla i crossfit - ja tack!

En lite längre förklaring kan vara på sin plats så jag slipper en alltför stor idiot-stämpel. Dom är ganska enkla men visar tydligt hur jag ställer mej till ämnet. Självklart kommer folk att anse att jag jämför äpplen med päron, men man kanske ska försöka se utanför sin box (HA! ett crossfit- skämt som dom som inte tränar kanske missar, men JAG är nöjd iaf).

Nr 1 - om jag tex är match-boxare kan jag inte gå matcher eller sparra alla pass i veckan. Jag har en, kanske två, dag/dagar i veckan som jag sparrar eller matchar. Dom övriga passen fokuserar jag på teknik och fysik. Springer, hoppar hopprep, slår pukor, skuggboxar och alla andra moment som hör därtill. Om jag skulle matcha/sparra samtliga pass skulle kropp och huvud ta mycket stryk pga den maxprestation som jag skulle bli utsatt för. Till en början är det säkert jobbigt med detta upplägg men efter ett tag skulle min kropp anpassa sej till det den blir utsatt för. Jag skulle mest troligt anse att det var ett hårt men rätt beslut att ändra min träning till detta sätt. Problemen kommer först efter ett tag när jag tränat efter det här konceptet - maxprestationer kräver mycket vila. Senor och muskler kan härda ut, men inte alltför länge, så skador kommer på löpande band att avlösa varandra.
   Dom utredningar som publicerats visar att 13-16 procent av utövarna blir såpass skadad av sin crossfit-träning att dom måste avstå från fortsatt aktivitet. Märkbart är att detta är motionärer och inte proffs som studierna har utförts på.

... men Manny kanske?

Nr 2 - som matchboxare tränar du på dina kombinationer och förbättrar din fysik uppdelat på flera pass. Varje vecka utför du ett hårt sparring-pass alternativt en till flera match/er där du får prestera på absolut max för att kunna hävda dej. Senaste tidens teknik-fokusering för förbättrad boxning plus att taktiskt kunna anpassa sej efter motstånd sätts på sin spets.
   Som crossfitare kan man - enligt mej, som skrivet - fokusera på tex stöt, eller ett delmoment i stöt, och vid WOD (workout of the day, tror jag den korrekta förklaringen är?) försöka tänka extra mycket på den fokus-punkt jag tränat under veckan. Skador kommer med all säkerhet att uppstå, men jag tror att det inte kommer bli i samma utsträckning som vid mitt första exemplet.

Kommer säkert att dryfta mer om det framöver för sista ordet är nog inte sagt i den här frågan...

Äntligen!

Sällan jag blivit glad över ett brev från landstinget

Fick ett trevligt litet brev idag efter min arbetsdag. Har haft svårt att motivera mej att skriva sista tiden när mitt bråck gör att jag successivt blir sämre ju längre tid jag får vänta med min operation. Men nu - 4 månader efter skadan - har jag äntligen fått en operationstid. Visst, det är fortfarande nästan tre veckor tills den kommer utföras (ta i trä) och det kommer bli ett par jobbiga veckor efteråt med avhållsamhet från hård träning, MEN jag har iaf ett datum att bita ihop till. Känns lite mindre svårt när man åtminstone har ett mål i sikte och inte bara "trevar i mörkret" utan nåt egentligt syfte. Var tvungen att fota denna lilla händelse som lyfte en jobbig sten från axlarna.

Bra idé att pälsa på sej

Är otroligt kallt ute just nu - runt -30 grader - så det är skönt att träningarna är inomhus. Det jobbiga med morgondagens kulvertpass är att vi kommer vara under marknivå så att all kall-luft kommer lägligt att komma ner till oss så fort nån öppnar ytterdörren till brottarhuset. Brukar vanligtvis ha ganska mycket kläder på mej när jag är där nere, men imorgon kan en helkropps-teddy, som den till vänster, vara ett skönt alternativ.

Det positiva - i all kyla - är att jag har fått en preliminär operationstid så att jag har ett litet mål i sikte iaf. Har känts tungt att inte veta hur länge jag måste vänta på operation, speciellt när bråcket hela tiden successivt blivit större och värken mycket värre. Det har medfört att bråcket tryckt mer på nerverna i ljumsken så ibland känns det som jag har en brinnande känsla på nedre delen av magen, likt den känsla som infinner sej efter att ha lagt handen på en varm spisplatta. Obehaglig, men samtidigt intressant, utveckling av problemet.

Första passet i röret

Kändes relativt bra att vara i kulverten och fysa. Var lite ovan men jag har sakta men säkert smygit ingång med lite korta, enkla pass så att detta inte skulle bli den chock som det oftast blir. Prowlern som vi använder glider inte speciellt bra pga att det är en dämpande gummi-matta på cementgolvet som suger fast metallmedarna. Det blir tyngre ju längre och fler rusher vi kör för att friktionsvärmen gör att det - förutom att det börjar lukta bränt gummi - bromsar upp ännu mer. Men, men, det gör ju träningen lite mer krävande och det är inget fel i det här fallet, måste jag medge.

Förhoppningsvis kommer jag att kunna fortsätta med den här träningen utan att bråcket påverkar alltför mycket, men håller tummarna att kirurgerna får en ledig säng till mej snart så det inte behöver vara ett problem mycket längre.

Dax för kulvertfys igen!

Djupt andetag innan "klivet"

2014 börjar vi om med kulvertfys och ska även testa att köra lite mer sparring. Båda dessa nygamla upplägg kommer förändras så att det blir mer ändamålsenligt och att deltagarna får det dom vill ha ut av passen. Har alltid försökt att lägga upp mina pass med övningar som kan utföras med olika varianter så att eventuella skador eller tekniska olikheter inte lägger krokben för dom jag tränar med.

Kulvertfysen kommer jag ändra så att det kommer bli mindre djupa, långsamma rörelser (grodhopp framåt, bakåt och i sida) och mera speed - fler rusher, både med och utan prowler.

Sparringpassen (vardagspasset) ska jag köra mer parvis "roll-lekar" där den ena har en specifik roll (kicker, southpaw, fingera skador) för att den andra ska få så många matchlika situationer att träna på plus att den "roll-spelande" fightern ska få en liten inblick hur hen måste lösa uppkomna problem under match.

God julafton!

Idag är det julafton och en skön vilodag för mej. Jag vilar inte för att det är julafton utan för att det är tisdag och enligt det träningsupplägg jag kör just nu, så då vilar jag. Har man möjlighet och ork att utföra ett lite kortare pass denna dag så borde man göra det. Kan vara skönt att mentalt luta sej tillbaka mot ett väl utfört pass, när magen börjar trycka mot livremmen lite senare idag.

Saknar min familj väldigt mycket en sån här dag, så därför passar den här bilden in så utomordentligt bra. Är tyvärr svårt att kunna åka upp och ner 260 mil på några enstaka dagar, när jag har ett jobb som har en av sina få, årliga peakar kring jul och nästan kräver min och en del andras närvaro. Får påminna mej om att jag har en fin och omfamnande "surrogat-familj" genom min bättre hälft och att det kommer fler jular som jag kan, förhoppningsvis, få lite julledigt på. Hoppas jag i alla fall...

Ett litet visdomsord att tänka på...

Den eller dom som är överviktiga, blivit less och tagit ställning för förändring, står oftast inför en besvärlig situation - att ta sej in i gymmet eller ut bland folk och "röra på sej". Inte för mej eller nån annan, normalbyggd person, som kanske läser det här, men för den som just har insett att förändring är ett krav för ens välmående, kan det vara extremt tungt att behöva visa upp sej för andra med sin nya och inte alltför sunda kropp. Jag ska skriva det kort :
- Ni har i alla fall min respekt för att ni försöker göra en förändring!!!
Behöver inte ha som mål att se ut som fitnessmodeller, sätta nya världsrekord eller ha den bästa löptekniken i motionsspåret. Det enda som betyder nåt i mina ögon är att ni gör något åt den situation ni är i. Det kan räcka med att få lite bättre kondition, bli lite starkare eller gå ner en mindre mängd i vikt, för att ni ska må bättre som människa och därefter fortsätta som en lite mer välmående individ. Den känslan är så otroligt upplyftande och ger en härligt självförtroende-boost, så att dom i eran omgivning känner av och påverkas positivt från dom små, men ack så betydliga framgångarna.

Jag gillar både bilden och visdomsordet - respekt för er som tar första steget.

 

Grattis, Anton!

Ingen dålig off-season form

Årets segrare blev Anton Edin med en överlägsen seger. Enda momentet han inte vann i var bänkpress på egen vikt, där Klas (surprise, surprise) vann med fyra repetitioner. Vi har bytt ut julslips och tomtemössa mot en mer passande luciakrona som obligatoriskt fotorekvisita.









Resultaten i fallande placeringsordning (bänkpress, chins, dips och antal meter med prowler) -
Anton - 34, 31, 56 och 114 meter
Daniel - 34, 29, 49 och 100 meter
Klas - 38, 21, 36 och 100 meter
Micke - 30, 27, 46 och 90 meter
John - 8, 26, 45 och 100 meter
Anders - 14, 14, 29 och 74 meter