Att ta ett steg tillbaka för att gå framåt

Först sitta och tänka lite...

Tror jag har skrivit ett liknande inlägg som detta för några år sen, men det känns lika aktuellt nu som då.
Ibland så fastnar jag i "gamla hjulspår" och tappar lite fokus, entusiasm och glädje med att instruera. Därför så säger jag bort vissa delar av mina åtaganden och ändrar mitt eget fokus mot att träna och utbilda mej själv dom närmaste månaderna. Tror att det kan vara ett bra alternativ för mej just nu för allt som jag gör, på min fritid, är att vända och vrida på min tid för att göra andra "lyckliga" genom att instruera och coacha dom eller deras adepter. Dom få pass som jag tränar själv, eller med en träningskompis, är då som jag är som mest glad och nöjd med mina pass.

...och sen testa nya lösningar och idéer😆

Det brukar vara så att jag måste "prova" mina idéer och funderingar på mej själv innan jag låter någon annan träna efter ett visst koncept eller taktik, för att jag ska kunna ta ett steg tillbaka, utvärdera och, eventuellt, ändra något så det funkar på ett tillfredsställande sätt. Som det är nu så får jag en idé och låter mina atleter pröva tanken innan jag
själv har gjort det - pga tidsbrist - så det blir alldeles för osäkert och "låg kvalité" på idén. Att träna själv, gå kurser eller åka på träningsläger/workshops gör att jag kan se saker på andra, nya, roligare sätt och få lite distans till det jag gör och hur jag instruerar andra människor. Det kan t o m bli aktuellt att byta idrott att instruera i för att få andra problem att lösa med tidigare lösningar alternativt tvärtom - se andra, alternativa, lösningar på gamla problem.

Det jag tror att det i slutändan handlar om är att inte bli bekväm och alltför nöjd med mej själv och mitt kunnande, utan att hela tiden fylla på min mentala ryggsäck med nya åsikter, idéer och lösningar, för hur man än ser det så är kunskap en lätt börda att bära.