Vänstra armen(högra bilden) ser mer ut som en tennisboll |
Det jobbiga just nu är väntan på att få träffa den specialist som kommer bedöma om jag ska opereras eller inte. Tyvärr så fick jag indikationer från ortopeden, tidigare i våras, att det mest troligt inte blir nån operation eftersom dom anser att "jag säkert kan leva med skadan" så länge som den inte hindrar mej i mitt arbete. Problemet är att jag inte är, eller nånsin varit, nån som sitter på kontor utan - efter att ha bytt jobb för ca tre månader sen - är minst lika aktiv som vid min tidigare tjänst och behöver min arm för att kunna jobba.
Den enda fördelen, om man ska se nåt positivt med allt det här, är att jag får fokusera min träning på mer teknik, men lägre vikter. Olympisk lyftning är vad jag fastnat för - om ingen förstått det - och det roliga med den grenen är att man nästintill aldrig kan bli perfekt utan hela tiden lär sej nya små detaljer som gör sporten så intressant. Det liknar karaten i just den detaljen, men eftersom jag känner mej lite besviken på hela upplägget inom tävlingsverksamheten, har jag valt att ta ett steg tillbaka från karaten och fokusera på något annat(OL-lyftning)tills dess att utövarna själva klarar av att ta tag i sin träning, istället för att jag ska vara "navet i hjulet" hela tiden.
Så framöver så kan ni räkna med massa små-filmer som visar lätta vikter och begränsad teknik, med mej i huvudrollen i en märklig vinkel, dvs som nästintill alla Instagram-filmer ser ut numera. Skillnaden är att det inte är några tunga vikter på stången - ännu iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar