6 år sen, men känns mycket närmare

Nina Segermans collage av Per

Kommer ihåg vissa detaljer bättre än andra. Vissa saker kan jag förvrängt och andra vara knivskarpa, men det starka innehållet i minnes-mappen är att Per Backman dog dagen innan midsommarafton för sex år sen. Vet faktiskt inte det exakta datumet för hans död men påminns alltid om det som inträffade den sommaren, runtomkring dessa dagar. Det var efter en relativt lång och mycket besvärlig cancer-behandling som till slut gjorde att han somnade in en varm sommardag efter månader av cellgifter, kraftiga kortison-kurer och säkert många, många fler behandlingar som jag inte vill veta av eller få utstå själv under min livstid.

   Det min bekantskap - vi var tyvärr inte nära vänner utan hade mer en vänskaplig "lärare-elev-relation" - med honom gav mej, var att han lyckades väcka min, numera, stora passion för kampsport i allmänhet och knockdown-karate i synnerhet.

Kunde ha ganska långa konversationer på telefon om läger nån av oss varit på eller en specifik match-situation som gått bra/mindre bra för nån av oss. Han tog sej tid för dom samtalen och det gav nog mej mer än vad det gav honom. Det kommer jag alltid vara tacksam för och har därför gett honom "titeln" mentor när jag brukar nämna eller referera till honom under mina träningspass där jag instruerar.  


Delade inte alla hans åsikter men gjorde som han själv lärt mej - lyssnade, utvärderade, tog åt mej av det jag ansåg vettigt och lagrade det andra lite längre bak i skallen för att eventuellt användas längre fram i tiden. Fick med mej ganska mycket från våra konversationer och möten under årens lopp. Några ledstjärnor som jag fått och utvecklat från våra samtal :

- hellre 5 ordentliga tekniker än 500 halvhjärtade
- alla har nåt att lära dej - om inte annat så iaf ger vissa mej bättre tålamod
- hårt jobb knäcker talang. Iaf på längre sikt...
- var inte så djävla naiv!!!
- var glad för dom som kommer på träning/tävling och lägg ingen tid på dom som inte dyker upp
- erase and rewind. Man kan ändra sina åsikter och medge att man gjort det. Ständig utveckling!!!

Tack för det du hann ge mej! Vila i frid, mentor Per.

Hinderbana och lokal-lösa

Besvärligt att vara kort

Riktigt bra utmaning för hela kroppen

Bestämde mej för att lägga in ett pass boxning nu under sommaren för att inte snöa in i allt för mycket fys-träning plus för att "bara" träna istället för att även lägga upp och planera passen jag senare deltar i. Tyvärr så blev inte denna idé så långlivad eftersom uppföljaren till succéfilmen"Så som i himmelen" har valt att nyttja den anläggning vi boxas i, till vissa utvalda scener. Förhoppningsvis kan kommunen leta fram en ny lokal åt verksamheten, men tyvärr så brukar stora organisationer inte vara alltför effektiva eller flexibla så tyvärr så ser det mörkt ut på den fronten.

 

50 reps gav hand-värk

Testade på hinderbanan för första gången denna vecka - var tre år sen sist - och det gav en härlig påminnelse hur jobbigt det är, men samtidigt hur exakt och bra den är för det nya upplägget med kondition/explosivitet. Kravlade mej fram tre varv runt banan och avslutade med några övningar med egen kroppsvikt(förutom hantel-ryck). Hade - som vanligt - med mej både hund och fotograf som tog en hel del kort så det blev lite fotografi-orgie i detta inlägg. 
 

Det är två veckor kvar till midsommarafton så det kan bli lite

Lite ego-fixering i bilderna

problem att hålla samma träningsmängd fram till dess - jobbet brukar tyvärr kräva lite extra övertid vid 10-15 dagar innan högtiderna. Var lite frustrerande förut men har börjat anpassa och acceptera det nu och försöker - som med så mycket annat - gå runt potentiella problem istället för att tjura ihop och beklaga mej(kanske inte alltid, men oftast iaf).