Kära tomten...

Vill skriva ner min önskelista inför julen redan nu, ifall tomten skulle ha tid att kolla in bloggen.

Jakobs steg - tror det bara är sandtaget som fått mej att få sån fruktansvärd pump i benen förut.

GHD(Glute-and hamstringdeveloper) - bellyback i förbättrad version

Brutalbänk - även jag kan kanske få magrutor nån gång.

Mycket vila och mat

"Jakobs Stege" är fantastisk

Efter graderingen åkte jag hem, packade jag upp mina karate-attiraljer och påbörjade min vila. Det jag brukar göra när jag vilar är inte - som för många - att jag slutar träna, utan att jag drar ner på träningsmängden och ökar på kcal-intaget. Vissa skulle aldrig kunna tänka sej att riskera att gå upp något hekto, men jag känner min kropp relativt bra och låter både kropp och själ slappna av några dagar innan förberedelserna inför hösten börjar.
  
Fokus har legat på skivstångsträning dom senaste dagarna ( EFC i Linköping - en otroligt bra anläggning ), men kommer att återgå till kampsport nu när jag är tillbaka hemma igen och suget för hård träning återkommit. Efter graderingen - och det sammankopplade lägret - har jag fått många nya ideér som jag är sugen att införliva innan tävlings-säsongen börjar.

Graderingen

Gående kihon med samtliga lägerdeltagare och kancho i mitten

Började med kihon - den traditionella delen med slag, sparkar, knän och blockeringar ( det som dom flesta tror ashihara karate enbart handlar om ) - både stillastående och gående. Den stillastående delen funkade mycket bra, som den brukar av nån anledning, men den gående funkade inte alls. Tyckte den som räknade höll ett alltför högt tempo så jag hann inte sträcka ut mina tekniker med bra fokus och distinkt snärt, utan stressade hela tiden för att inte hamna efter i räkningen.

Efter det så var det en kort brake på ca tio minuter innan vi ställde upp för att visa upp våra kator. Till denna grad skulle jag utföra tre kator, så när jag insåg att man fick en chans på graderings-förrättarens räkning och sen en chans på egen räkning, blev jag lite mer nervös än vad jag redan var, för en liten miss kunde betyda katastrof. Funkade förvånansvärt bra och upptäckte inte om jag gjorde nåt fel - brukar göra det dom flesta gångerna det inträffar - utan gled igenom till det tredje momentet som var sabaki.
 
Sabaki kan utföras på många olika sätt men just på den här graderingen valde dom att ställa upp oss i grupper med fem i varje grupp, där en skulle stå i mitten och dom andra graderande ställde sej runt och utförde enklare slag eller sparkar mot personen i mitten som skulle blockera/undvika och kontra/kontrollera den anfallande personen. Utfördes i två minuter av varje person och även i detta moment kändes det som jag bara "gled med" utan större besvär. Efter detta var det 45 minuters vila och välbehövligt vätske-intag inför dem avslutande tio sparring-ronderna.

Närmare match kunde man knappast komma

Spelar ingen roll hur jag skulle försöka beskriva det här momentet för jag tror alla skulle uppfatta det olika både när man läser det och om man skulle vara med om det, men jag ska försöka vara kortfattad. Första gången, som jag kommer ihåg iaf, som jag känt att jag slogs för mitt liv. Eller rättare sagt, försvarade mej för mitt liv, för det blev inte många moment i offensiv tanke från min sida. Blev sänkt i kroppen redan i tredje ronden och efter det var jag som en urvriden trasa dom resterande sju ronderna. Fy fan vad trött jag var - ville bara skita i allt och gå hem. MEN det gjorde jag inte så nu har jag och Max Enberg våra egna svarta bälten och Stefan Skott andra graden av svart bälte. 

Innan jag åkte iväg hade jag en tanke att jag ville prestera såpass bra att jag skulle utmärka mej på ett positivt sätt. Nu när jag varit där och är klar, så känner jag ingen som helst besvikelse över att ha varit en i mängden utan snarare en lättnad över att helt enkelt klarat av det. En bra och lärorik helg, måste jag medge.

Otroligt skönt, trots allt...

Har inte skrivit nåt på bloggen för jag har inte haft nåt att berätta, faktiskt. Den enda träningen jag gjort sista veckorna är att fysa ( som vanligt ) och repetera, repetera och åter repetera mina kator som jag visade upp för Kancho Ashihara i helgen. Kommer skriva ner mer exakt hur det gick men vill bara skriva ner och poängtera det som står på bilden, för på såna här läger som var i helgen, inser jag hur lite jag egentligen kan inom knockdown-karate. Tar inte ner mina hittills inlärda kunskaper till bagatell-nivå, men inser att så mycket mer finns att lära så risken för att bli full av kunskap är befängd. Det känns skönt att veta.