NFL-säsongen på 6 minuter

Får lite rysningar när man ser den här kortfilmen om säsongen 2015/2016.

Ser fram emot årets Hard Knocks som ska följa Los Angeles Rams efter att laget har flyttat från St. Louis.

Idrotts-pensionär

Tyvärr så tänker Aleksey Torokhtiy (-105 kg) fortsätta sin lyftarkarriär utan lägger sin energi på att vara tränare och föreläsare inom tyngdlyftning. Måste medge att jag tycker det är otroligt tråkigt eftersom han är en bra representant för sitt land och sin sport.

I och för sej så kan jag förstå honom när han tycker det är svårt att ladda om efter att ha tagit OS-guld i London 2012. Just OS-guld brukar vara det som driver elitidrottare att fortsätta träna och tävla, så när man väl har nått det målet relativt tidigt i sin karriär kan det vara större sug efter att marknadsföra sej själv och sitt varumärke.
Han fortsätter dock att tävla på mindre tävlingar - såsom i klippet ovanför - men efter dessa tre ryck så skulle jag nog vilja se honom i Rio till sommaren i alla fall...

En spänd väntan

Säsongen fick ett bra avslut i alla fall

Efter en bedrövlig kvalserie till division 1, så visar det sej att Boden kommer att stanna kvar ytterligare ett år i division 2? Nja, kanske inte, men jag tror både jag och många andra är överens om att kvalmatcherna var bedrövliga, med undantag av dom båda Överkalix-matcherna. Det som gör att jag sätter ett frågetecken som avslut av den första meningen är till huvudsak ekonomi. Jag ska förklara lite bättre:

Alla division1-lag inom Svenska Hockeyförbundet måste kunna visa att dom har en likviditet på halv miljon kronor i slutet av varje säsong(SHL och Allsvenskan har 1 miljon kronor), så att inte klubbar runt om i Sverige går med minus år ut och år in ( som det gjorde på slutet av 90-talet/början av 2000-talet ) och till slut måste läggas ner. Jag tror att SHF skulle ha haft lite mindre intresse för klubbarnas existens om den dåliga ekonomin "bara" drabbade a-laget, men tyvärr så är det oftast ungdomsverksamheten som blir tömd på alla pengar för att hålla "flaggskeppet" flytande. Detta har medfört att många barn och föräldrar tappar intresse för hockey när dom ser att allt jobb dom lägger ner på lotter, kioskjobb och andra frivilla engagemang, går direkt till elitlagets ekonomiska svarta hål. Det är ju faktiskt dessa unga, hårt arbetande och tränande ungdomar som kommer att vara Sveriges elit en dag i framtiden och det vill dom inte försumma.

BIK blev BHF efter dåliga "investeringar"

I och med detta krav så har Kovland Hockey "dragit i handbromsen" och avsagt sej sin division1-plats när dom såg att deras minus-ekonomi började rusa ner i källaren. Måste medge att det är berömvärt att göra detta, istället för att låta skeppet sjunka med ungdomsverksamhet och allt annat, pga för höga spelarlöner jämfört med intäkterna. Detta medför att det nu KAN(med betoning på kan) vara en plats öppen för BHF i division1 fastän att dom bara placerade sej på tredje plats i kvalet. Det som nu allt hänger på är ifall Asplöven och Sundsvall klarar sej kvar i Allsvenskan, så att det inte är ett av dessa lag som kniper den "lediga platsen".

Ifall det blir division1-spel för BHF, så tycker jag att dom MÅSTE göra dessa åtgärder ( förutom att träna hårt så in i helvete denna sommar ) :
1) För dom som såg kvalmatcherna observerade man med blotta ögat att det är en klar storlek-och åldersskillnad på spelarna i divisionerna. Alltså bör man behålla så många som möjligt av dom äldre, mer rutinerade spelarna som man anser ha den skicklighet som behövs för division 1, men spelare som är i gränslandet måste man vara rak och tydlig med och berätta att dom kommer att få stå åt sidan ifall en mer rutinerad spelare anländer i truppen. Det kan låta elakt, men det var klart och tydligt att det är av stor vikt med en spelare som kan lugna ner spelet, avvakta och inte stressa, när laget är under press. Panikbeteendet som pågick under kvalet är nästintill pinsamt och får inte vara en källa till eventuella förluster i ett högre seriesystem.

Herman Wallenberg (mitten) skulle göra stor nytta i BHF

2) "Hjärta och lungor ska ta oss upp i division 1" var ett mantra som sades av tränarstaben, men det räcker uppenbarligen inte när man inte har spelare som hatar att förlora. Visst, många av spelarna i BHF gillar inte förlustens bittra smak, men det räcker inte med att sura ihop, svära, domdera och bete sej som en trotsig tonåring när det går dåligt. Laget måste helt enkelt värva spelare som tar ut sitt hat mot förlust genom att nästintill vansinnigt försöka pressa, skjuta, skyffla in pucken i mål när den hamnar i "slottet". Pucken ska in om det så är med motspelare, domare och allt annat på planen. Det behöver inte vara snyggt - bara mål!

3) Måste samtidigt satsa på J20-och J18-laget för med ett lag i division 1, har dom helt plötsligt ett tydligt mål att sikta in sej på. Det kommer inte vara som detta år när det är nästan ett steg neråt i kvalité att spela a-lagshockey istället för J20. Det måste bli såpass hård konkurrens om platserna så att spelarna måste börja kriga om speltid vid 18-års ålder och inte se det som en självklarhet, för så är det inte den dagen dom ger sej in i seniorspel.

Som skrivet tidigare, men jag påminner om det igen :
Detta är min åsikt - inte nån sanning på något sätt!

Kvalet till division 1

BHF har bara spelat två av sex matcher i kvalet till division 1, men jag känner att jag måste skriva av mej den frustration jag känner efter att ha sett dessa matcher.

Märks tyvärr att Petter är "sjukskriven" pga skada

Tidigare så skrev jag att problemet med laget var deras dåliga förmåga att göra mål. Merparten av matcherna så har dom total puck-dominans, men klarar inte av att avsluta ordentligt/resolut. Tyvärr så har detta mönster tagits med i dessa efterkommande kval-matcher. Problemet är att laget även har lagt till sej med ett nytt, besvärande beteende - stress! 

I båda matcherna så såg man uppenbart att det inte var samma självsäkerhet och vilja i tredje perioden. Spelet var både snabbt och välregisserat i dom två första perioderna, men av nån anledning så såg det ut som om spelarna fick nästintill panik ju längre tiden gick i den tredje. Såg ut som om ingen ville förvalta och kontrollera pucken pga risken att orsaka ett baklängesmål, så man slog hellre bort den till motståndarna eller skickande den till icing - vilket i sin tur ledde till tekning och nytt tryck mot det egna målet.

I dessa situationer tycker jag att man ska gå in som coach och ta en time-out. Huvudtesen måste vara att bromsa den negativa spiralen, lugna spelarna och övertyga dom om våga fortsätta med deras tidigare positiva spel. Tyvärr gjordes inte detta pga ovana, osäkerhet eller okunskap? Inte vet jag, men det märktes ganska tydligt att Petter inte stod i båset och styrde skutan, tyvärr.

Jag hoppas verkligen dom rycker upp sej från dessa riktigt taktiskt dåliga matcher. BHF var det bättre laget i båda matcherna, men klarade inte av att behålla lugnet i 60 minuter. Lyckas tränarna att övertyga spelarna om deras förmåga att trumma på sista perioderna som är kvar, tror jag det kommer gå vägen. 

Vikten av att vara beredd

Thomas Rawls(vä) och Marshawn Lynch

När laget är spikat så kan det vara svårt att motivera sej med all fortsatt träning, reser och taktik. Detta gäller alla lagsporter, så varken inriktning, lag eller position i laget spelar någon större roll. Problemet med att inte ta en startposition är allt som oftast beroende på individens kortsiktighet och bara leva "här och nu".

Visst, jag kan förstå att det är trist när man får sitta på bänken eller inte ens byta om en matchdag, men det många glömmer är att fortsätta träna. Om en spelare i ett hockeylag är med i spelartruppen, men inte på matchdagen får han inte ta det som en vilodag och en möjlighet att kolla på matchen, utan ska istället träna ett rejält och hårt pass. Det spelar ingen roll vad han tränar, huvudsaken är att han tränar stenhårt och sen går och tittar på lagets match. Spelaren måste förstå att när nån skadar sej - för det kommer alltid bli skador i lag - så måste man vara beredd att stiga fram och göra ett suveränt jobb som ersättare. Typexemplet är bilden ovanför - ingen visste vem Thomas Rawls var innan Marshawn Lynch slet sönder hälsenan. När tränare Pete Carrol gav han startpositionen från en dag till en annan, var han definitivt beredd.

Vissa kan tycka att det är att elda för kråkorna med så mycket träning för så lite speltid, men "den enes död, den andres bröd". Om man får chansen så måste man övertyga, eller åtminstone göra tränaren tveksam, att man är lagets förstaval och inte det sista. 

Om man även har möjlighet att se ännu längre fram i tiden, så kan man insett att man inte tar ordinarie plats i detta lag, denna säsong. Men man tränar på, håller humöret uppe och tänker på att förbättra smådetaljer, så att man kan göra ett nytt försök nästa år eller riktar in sej på ett annat lag. Det kan tyckas taskigt att "bara" träna ett år med ett lag och nyttja dom som en språngbräda för sitt eget syfte, men i semi-och proffsidrott måste man se sej om efter alternativ om man ska försöka ha idrotten som hel- eller del av inkomst. Självklart så ska man vara en en bra medspelare och ställa upp i det lag som man fått kontrakt med, men det är ingen idé att stanna år ut och år in, om man inte får spela matcher. För ärligt talat, så är det ju därför man lägger ner all den tid man gör - för att få spela!

Röntgen-trailern

Efter många bakslag med axeln så beslutade min ortoped att det var daxs för en magnetröntgen, så
man kunde få en uppfattning hur det ser ut innanför skinnet. Självklart så är inte det här en absolut vetenskap för att se vad som är fel, men ifall det är en sena som gått av eller en rejäl blödning som hela tiden slits upp av min sjukgymnastik, lär detta ses på bilderna.

Släpet ställs upp bakom Läkarhuset Hermelinen

Problem nr 1 var att det är närmare 6 månaders väntetid på en magnetkamera-undersökning, vilket gör att min skada kan läka ihop fel eller så kommer problemet successivt bli värre så att det blir en stor operation som är enda lösningen.

Problem nr 2 är det totala ekonomiska bortfallet med att vänta såpass länge ( ca 20.000kr ) innan man kan påbörja "rätt" behandling, så min ortoped gav mej ett förslag vilket gick ut på att jag istället skulle gå via en privat vårdcentral som gav mej remiss till en mobil verksamhet, den sk röntgen-trailern. Kruxet är att det kostar 5000kr att betala för denna undersökning och det är inget som finns liggande hemma hos mej, så jag har helt enkelt fått låna ihop för att korta av min egen vårdkö.

Jag måste säga att jag är tacksam för möjligheten att kunna betala mej till denna röntgenundersökning. Det finns många som blir sura över att man kan "köpa" sej före i kön, men jag har helt enkelt hoppat över till en annan kö, så landstingets kö blivit kortare eftersom jag inte står i den längre. Tycker faktiskt att det är fler som borde gå via denna trailer för det är extremt många höginkomsttagare som skulle kunna betala för sin undersökning, så att dom som går via landstinget skulle få en betydligt kortare väntetid.

Lite kuriosa - denna röntgen-trailer ägs av ett finskt läkemedelsföretag som åker runt och erbjuder mindre vårdcentraler och sjukhus i Sverige och Finland, magnetkameraundersökningar där möjlighet inte finns för sån utrustning. Dom kör helt sonika trailern till en långtidsparkering i närheten av sina kunder och en specialutbildad sköterska tar emot och utför momentet. Bilderna skickas senare till en röntgenläkare som senare meddelar resultatet vidare till patienten via deras "ombud".