Saknad och inte glömd!

Midsommar är här och det påminner mej - tråkigt nog - om hans bortgång. Är viktigt att inte glömma, men får inte bli att man fastnar i hjulspåren utan påminns och är tacksam för den tid man fått med bortgångna medmänniskor.

Hard Knocks!

Den har fått pris för att vara den bästa dokumentär-serien som producerats tre år på raken och är, numera, årligen återkommande i augusti. Konceptet är lika enkelt beskrivet som det är svårt att utföra:
Dokumentera ALLT som händer under ett NFL-lags försäsong. Från första dagen på träningslägret till det att den slutliga roostern är spikad.

Lagen brukar samla ca 90 spelare i början av träningslägret och slutar med 62. Av dessa så är 53 säkrade kontrakt i laget och dom nio övriga får vara med och träna, men inte byta om till match om inte nån spelare skadas( vilket händer relativt ofta ) eller blir sparkad pga disciplinära orsaker.

Dom har närmare 50 kameror som är stationära eller bärs av kamerapersonal och hundratals mikrofoner både i samtliga rum - utom dusch och toalett - och på spelare före, under och efter träningarna. Allting - och då menar jag verkligen ALLTING - dokumenteras, klipps ihop och sänds på bara sex veckor.

I år kommer kamerorna vara fixerade på Houston Texans. För att summera det laget så kan man säga att dom ligger i mellanskiktet i sin division. Dom har ett väldigt bra försvar, men ganska stora problem med sitt anfall. Dom stora fix-stjärnorna i laget är JJ Watt, som jag nämnt flera gånger i tidigare inlägg, och Jadeveon Clowney som båda två är helt otroliga försvarsspelare med uppgift att bryta pass och tackla den spelare som för tillfället har bollen. Clowney har mycket att bevisa för både sej själv, laget och fansen efter att ha blivit draftad som nummer 1 förra året. Hans första säsong som proffs slutade innan den börjat, då han slet sönder korsbandet under försäsongen( var med i Hard Knock 2014 ) och har egentligen inte haft nån som helst chans att visa vad han kan.

Som vanligt i denna serie, så lägger man mer fokus på dom killar som ska försöka ta sej in i laget, mer än dom som redan är med. Stjärnorna brukar allt som oftast bara klippas in då och då, men det intressanta är att man ser klart och tydligt att dom inte på nåt sätt särbehandlas när det gäller den hårda träningen( förutom om dom är skadade, vill säga ). Dom får springa, hoppa och fysa lika mycket som alla andra för att visa tränarna att dom inte är på väg nerför i karriär-stegen, för är det nåt som alla vet så är det att i NFL är det väldigt lätt att bli petad - speciellt om man har en hög lön som inte är förtjänad.

I väntan på en ny lokal

Mitt sista pass i BBC´s nuvarande lokal avslutades lördag 6 juni klockan 11.30. Jag hoppas att Bodens Kommun har ett någorlunda intresse att klubben får en ny, liknande lokal så att all verksamhet fortsätter och inte går i glömska pga lokalbrist.

 Helgen innan så slutfördes den traditionsenliga 30-mannasparringen med både nya och ett gammalt ansikte. Pulle Panter gjorde en lite come-back och boxades till armarna tog slut, men istället för att ge upp fortsatte han i härlig judo-stil och mosade mina drömmar att lyckas med ett överambitiöst kast(som synes på bildserien).

Känns ganska turligt att jag blivit erbjuden att instruera lite Box-pass på Strand (fd Sensia) för annars hade jag varit borta från all kampsport tills dess att vi erbjuds ny lokal.

Stor sportlördag

Denna lördag var det både Champions League-final och boxning på TV-tablån. Juventus och Barcelona möttes i Berlin plus att Mikaela Laurén gick match om interim-bältet ( mästarinnan blev skadad i sista stund ) i Eriksdalshallen mot Victoria Cisneros.

Rejäl storleksskillnad

Brukar inte se europeisk fotboll alltför ofta och om jag nu gör det så är det oftast Barcelona som är ett av lagen. Just denna kväll var det en mer jämn match än resultatet visade ( 3-1 till Barcelona ) och målen som gjordes var riktigt vackra prestationer. Det jag tyckte var extra intressant var att se vilken storleksskillnad det var mellan lagen - Barcelona med sina korta, snabba spelare mot Juventus långa och kraftfulla, men ändå kvicka löpare. Det roliga var att samtliga på planen hade så bra bollkontroll och inga större misstag gjordes utan det var snygga, snabba spel som visades upp av båda lagen.

Godkänd helg av Laurén

I Mikaelas fall var det mer eller mindre "skott på ett mål", som man skulle sagt i fotbolls-världen. Laurén jabbade mer eller mindre, sönder sin motståndare och domaren beslutade att bryta matchen i fjärde ronden pga ett jack som inte ville sluta blöda. Cisneros sekond tyckte att matchen bröts för tidigt, vilket mer eller mindre är hans jobb. Eftersom vi har tydliga regler i Sverige för att minimera skador för dom atleter som ställer upp måste domaren, först och främst, se till boxarnas välmående, så risk för permanenta skador ska undvikas. Därför kan det kanske vara svårt för nån som inte är van vid våra "noggranna" domare att acceptera, det för dom, tidiga beslutet för att avbryta en match. Kan räkna med att det blir en returmatch, för just nu står Mikaela först i kön för en titelmatch, efter denna vinst.

Regionals - kvalet till Crossfit Games

Mikko och Jonne

I helgen har dom stora del-kvalen till Crossfit Games ( inofficiella VM, enligt min och många andras mening ) avgjorts. Reebok har delat in alla världsdelar efter ett väldigt underligt mönster, men logiken i det är kanske inget att lägga alltför många bokstäver på, utan bara konstatera att fem st/region får möjligheten att åka och få chansen till att bli krönt Fittest Man On  Earth(ödmjukhet är verkligen inte en dygd i dessa sammanhang). Det har varit både dam-, herr- plus lag-tävlingar och det europeiska/afrikanska kvalet utfördes i Köpenhamn, Danmark.

Kommer bara att skumma lite på ytan och inte bli alltför analytisk, men måste medge att förra årets regionvinnare, Jonne Koski, har haft en fantastisk utvecklingskurva. Han vann fyra av sju deltävlingar och har lärt sej sin läxa från förra året, där han halkade rejält efter täten i dom mer gymnastikinriktade momenten. Detta året var han mycket mer jämn och kommer med största sannolikhet att förbättras ännu mer, om han väljer att fortsätta med denna tävlingsform. Det märks tydligt att han är en av Mikko Salos träningspartners - en av dom första vinnarna av Crossfit Games och en extremt säregen ( på ett positivt sätt ) person.

"Vår egen" Lukas Högberg - som för övrigt har samma tränare som Jonne Koski - lyckades lite sämre än förra året, men lyckades ändå kvala in till "The Games" för andra året i rad. Min personliga åsikt är att han är lite för svagt för sin vikt. Dvs han väger ganska mycket och är förhållandevis lång, men kan inte prestera nog tunga lyft i skivstångsmomenten för att kompensera hans lite sämre prestationer i kroppsvikts-övningarna, såsom gå på händer och muscle-ups.

För den som undrar på vilket sätt jag anser att Miko Salo är positivt säregen kan gärna se denna timmes korta, men väldigt innehållsrika, dokumentär som jag länkat här ovanför. Är publicerad för första gången runt 2012, tror jag, men släpptes igen detta år pga den mannens "Wow-faktor". Riktigt intressant brandman, denna Mikko.