Motivation

Har inte skrivit på några veckor pga "ej träningsrelaterade" händelser i vardagen som har tagit upp mer tid än jag haft över, så då har uppdateringarna fått vänta tills mer tid har funnits. För att summera ihop lite av det jag reflekterat över så är det olika människors motivation till att träna, som tagit upp mina tankar. Har, mest troligt, tagit upp det här flera gånger förut, att min motivation kommer av ett nästintill livslångt tränande av olika idrotter och inriktningar, men mina funderingar har faktiskt riktat in sej på hur andra tänker, funderar och fungerar inför träning och, eventuellt, tävling. Anledningen till mina grubblerier är att jag tycker det är så märkligt när folk helt enkelt bara lägger av.
-"Lägger av med vad?", kan man fråga.
-"Med allt!", kan tyvärr svaret vara.
Nu menar jag inte att andas, äta, sova, leva och allt annat, men eftersom jag anser detta vara en träningsblogg, så menar jag självklart all slags träning. Tänk att gå från att träna regelbundet tre-fyra dagar i veckan på en seriös, amatör-nivå med någon slags idrott eller annan organiserad verksamhet i gym eller i löparspår, till att bara helt sonika sluta med allting. Istället för att packa väskan, transportera sej till den eventuella anläggningen, socialisera sej före och efter träningen i mer eller mindre mängd, utföra aktiviteten och därefter transportera sej hem så gör man...ja, vad då!? Vad fan är det som man gör alla dessa timmar som helt enkelt lagt i ens knä, då man inte tänker fortsätta att aktivera sej fysiskt ansträngande nåt mer i sitt liv. Förstår helt klart om man renoverar ett kök eller annan del av sitt hem, får barn eller att annan oförutsedd händelse kan göra att mitt tidigare träningsintresse får minskas eller byta inriktning, men vad är det som gör att man bara slutar? Har tyvärr en hel del människor i min omgivning som gjort just detta - både bekanta som tränat och inte tränat med. Har tyvärr inte fått en enda bra förklaring av nån av dessa personer, men en hel del av riktigt dåliga bortförklaringar och samtliga har jag fått utan att ens ställt frågan om deras bortavaro från träning. Man måste självklart få göra ändringar i sitt liv om man så vill, men jag blir lite lätt irriterad när den enda orsaken till att inte aktivera sej är lättja. När man låter allt förfalla och bara sakta, men säkert, förtvina i ett tjockt lager av fett och igentäppta blodkärl.

   Har många gamla träningsbekanta som har skaffat familj och hus - som är den största orsaken till motionsbortfallet - men dom har även skaffat en sjuhelvetes mage och dubbelhaka. Det konstiga är att intresset för god kosthållning och fantasi försvunnit med brist på aktivitet. Det vanliga svaret är att jag inte vet nåt pga barnlöshet, men samtidigt har jag ett antal bekanta, med ett eller flera barn, som har fortsatt aktivera sej själv plus det barn som för så många andra, varit en käpp i deras hjul. Det är där som ordet fantasi, som jag skrev för två meningar sen kommer in i leken.Vad dessa föräldrar helt enkelt gör är att aktivera sej med sina barn eller aktivera sej, med sin tidigare träningsform, medan barnen skolas in i motion via alla ideella klubbar och föreningar i detta avlånga land.
   Ett klockrent exempel är Judo för barn på Boden Bushidocenter. Minst en gång i veckan tränar barnen tillsammans med en eller båda av sina föräldrar. En helt suverän idé som jag tycker fler ska anamma, för ärligt talat så börjar vi faktiskt blir lite väl feta i det här landet...