Påsken - mat och träning

Libanesiska små-rätter och thailänds lax-och grönsaksröra

Brukar försöka åka och hälsa på min syster i Linköping och mina bekanta i Stockholm så ofta jobb
och plånbok tillåter, så påskhelgen blev ett perfekt tillfälle då inget extrajobb var nödvändigt. När jag åker iväg till andra städer brukar jag alltid försöka att äta på nya restauranger och träna på, för mej, nya gym eller kampsportsklubbar. Eftersom många i vårat land har påsken som träningsfri helg så blev det gymmet för min. Har ändrat lite upplägg nu när läkningen av mitt ljumskbråck blivit successivt bättre, men tyvärr inte bra. Kommer lägga in lite tyngre och explosivare pass ju närmare sommaren jag kommer, så att jag - förhoppningsvis - kommer att kunna träna med full intensitet innan juni är slut. Är ett litet del-mål som jag både tror och hoppas jag kommer nå.

Stort och luftigt på Actic Linköping 1

När jag vara i Linköping så testade jag på gym-kedjan Actics nya, fina lokaler i centrum. Dom hade
ett stort, fint gym med tydligt uppdelade sektioner för kondition, friviktsrum och maskiner plus, den numera obligatoriska för dom flesta moderna gymmen, crossfit-ytan. Var helnöjd med det gymmet valmöjligheter, men har otroligt svårt för dom skivstänger som tillhandahölls av den här och många andra stora kedjor. Dom flesta gymmen jag tränar, och tränat på tidigare, har alltid haft minst en av Eleikos IOK-godkända tävlingsstänger i frivikts-delen. Numera köps det in lite billigare varianter som även dom väger 20 kg, MEN dom är någon enstaka millimeter längre i omkrets än vad Eleiko-stängerna är och det gör en otroligt skillnad för mej som tränat in mej på dom något smalare varianten. Är otroligt liten skillnad, men det gör att det känns som jag håller en PET-flaska i handen när jag gör övningar som kräver ordentligt grepp, såsom ryck och frivändning. Självklart anpassar jag mej efter situationen, men det är lite trist när man är förberedd för en övning men måste ändra i sista stund pga en struntsak, egentligen.

Gott bröd men onödigt kaffe, tycker jag iaf

Testade även på Friskis och Svettis lokaler när jag var i Linköping och även dom imponerade med fina, stora och uppdelade utrymmen, så det enda jag behövde fokusera på var att träna hårt. Helt rätt fokus, enligt mej.

I matväg provade jag på det libanesiska köket för första gången och även på en restaurang i Stockholm som fokuserade på mycket grönsaker och kött med härlig kryddning från Thailand. Båda dessa restaurang-besök gav både mersmak och nya ideér till egna maträtter. Den enda dåliga saken jag fick i mej, var det så hyllade Bulletproof-kaffet jag provade på tillsammans med ett alldeles förträffligt mandelmjöl-och äggbröd. Kaffet bestod av - förutom kaffe - kokosolja och smör som mixades ihop till en härlig dryck och toppades med lite kanel. Inget för mej, men säkert för dom som inte gillar kolhydrater över huvudtaget.

Fint gym och ännu finare struktur på övriga utrymmen

När jag ändå var i huvudstaden fick jag möjlighet att prova på den numera "prins-titlade" Daniel Westlings  gamla gym. Även här hade ägarna satsat seriöst på både lokalerna och utrustningen. Det mesta var splitternytt och kändes väl underhållet. Det enda som kändes lite konstigt var att det var lite väl trångt mellan maskinerna, men ska inte vara alltför kinkig eftersom det inte är det billigaste att bekosta lite extra luft för sina medlemmar 100 meter från "Svampen" på Östermalm.

Om jag ska summera veckan som varit så har jag tränat lite, umgåtts med vänner plus familj mer och ätit alldeles för mycket för att min samvete ska må bra, MEN det har helt klart varit värt det, måste jag medge.

En riktig boxarhelg

Riktigt oskönt

Har försökt öka upp intensiteten i mina pass något och testat vad ljumsken klarar av. Kommer ta ganska lång tid innan jag kan max-prestera när det gäller styrka och löpning/rusher, men känns ändå skönt att kunna ta ut mej mer och mer.
   Tyvärr så slet jag bort skinnet från båda mina händer under ett av mina gym-pass. Eftersom jag inte klarar av att köra 15-20 repetitioner i fem set, så har jag fått anamma kipping-teknik(dvs ett sjuhelvetes fuskande med höft och bål för att orka så många som möjligt) vilket medför stora påfrestningar av mitt grepp så till slut ville inte huden hålla, utan slets helt sonika av. Rejält smärtsamt och tråkigt att återigen behöva anpassa min träning efter skada och inte efter nåt mer positivt, som tex en tävling eller dylikt.

   Förutom denna lilla fadäs så har det känts bra att börja sparra igen. Kan göra lite ont när nån sparring-partner råkar träffa rakt på operations-såren, men för övrigt så känns det riktigt bra. Nu gäller det bara att höja energin och trycka mej psykiskt förbi den fysiska konditionsgränsen så jag känner mej mer bekväm när hjärtat arbetar nära max-puls under längre tid. Som det är just nu så känner jag en liten panik-känsla i kroppen när jag hamnar vid hög puls vid relativt lite intensitet, men det ska jag, förhoppningsvis, ändra på inom en snar framtid.

Anthony Yigit

   Igår, lördag, gick både Nordic Fight Night(NFN) plus returmötet mellan Pacquiao och Bradley. "Pacman"-matchen såg jag fram emot bara för att se världsklass-boxning, men NFN såg jag fram emot att se Erik Skoglund. Hans match kändes säker och bröts pga teknisk överlägsenhet till Skoglunds favör, men den som imponerade på mej var den, dåtids för mej, okände Anthony Yigit från Farsta. Vilken fantastisk energi och intensitet!!! Kommer följa honom inför kommande galor för hans teknik var det som gav mej mest intresse. Oftast brukar fighters ha antingen teknik eller speed/energi. Dom som har båda attributen brukar gå väldigt långt och mr Yigit gav mej den känslan. Han kommer kanske inte bli en ny Pacman(båda är south-paw så man ska aldrig säga aldrig), men han kommer definitivt ta fler segrar, enligt mej iaf.
 
Snart är det påsk så då passar jag på att lägga ut en liten påsklilja och traditionsenlig tupp. Kommer vara relativt krävande på jobbet sista dagarna plus att det är endast två veckor innan nästa "ätar-högtid" - Valborgsmässoafton - så jag kommer för första gången lägga in extra vilo-dagar så kroppen inte ger upp pga tjurskallighet. Måste bevisa för mej själv att åldern faktiskt gjort mej lite visare och inte bara blivit nostalgisk och tänker på "gamla goda tider".

  

Veckan som gått

En liten ljusning på gång

Körde mitt första riktiga sparring-pass igår lördag. Kändes roligt och besvärligt på samma gång.
Roligt helt enkelt för det var smärtfritt - åtminstone i mage och ljumske - men besvärligt för jag knappt orkade med det tempo jag själv orsakade pga min höga ambitionsnivå. Glömde helt enkelt bort att det inte finns något som kräver så mycket av mej, och säkert alla andra, som att slåss. Även om man vet att det inte för ens liv man slåss, så ligger det hela tiden ett visst adrenalin-påslag för sinnen och kropp måste vara under total kontroll och samarbeta. Det riktigt positiva var att jag fick möjlighet att observera dom övriga deltagarna pga att vi var ojämnt antal, så en fick hela tiden vila. Gav en hel del ideér som vi kommer att arbeta vidare med framöver och även saker vi gjort bra som gav utdelning, fast inte på ett "matchavgörande" sätt utan mer att basen för våran "skolning" börjar ta form. Från idé till verklighet, om man så vill kalla det.

Stenhård man

Solar sej i vinnar-glansen

En av mina tidigare sparring-partner och medtävlande har varit och presenterat sej på mma-scenen och var såpass vänlig så han använde våran team-tröja när han så gjorde. Stort, stolt grattis till vinsten, Anton Edin. Tror det kommer gå riktigt bra för honom nu när han gått tillbaka till sitt "riktiga habitat" där hans extrema styrka och kondition kommer ännu bättre till pass.

Veckans TOD-vinnare blev Klas. Måste kännas skönt att för en gångs skull vinna utan att ha med en reps-räknare som inte tappar räkningen.

SJ39

Har uppdaterat med lite info om en atletisk och ödmjuk förebild från NFL´s komplexa värld. Inlägget ligger längst ner i Funderingar-delen till höger på start-sidan, under länken Förebilder och ovetande mentorer.