Om en vecka - Allhelgonadagen - går VM i Rumänien och två från tävlingsgruppen ska vara med. Själv kommer jag vara hemma, vila ut efter en förväntad tuff arbetsvecka på charkuteriet och kanske vila min kropp från veckans hårda träning. Coachningen för Amando och David sköter Luleåklubbens egen tävlingsansvarige Ronny, så den delen kommer med all säkerhet gå bra - han har både deltagit och coachat på ett flertal VM. Jag kunde ha valt att följa med och avlastat, värmt upp killarna, socialiserat med övriga landscoacher och kanske knutit lite nya kontakter, men inte denna gång. Visst, pengarna som den resan skulle kostat kommer fylla andra hål, så det är inte bara av ondo att jag inte åker med, men jag tror att jag måste luta mej tillbaka lite och fundera på vad jag ska göra
Amando har ett bra "register"
fortsättningsvis. Har lite diffusa idéer hur jag ska fortsätta träna för min egen, personliga utveckling, men har inte riktigt fastställt vad jag tänkt göra med tävlings-gruppen. Efter dom senaste tävlingarna kommer inriktningen vara, förutom att ha samma intensitet på passen, att samtliga ska bli bättre "kickers" dvs ha ett bredare och tekniskt bättre sparkregister. Svårigheten blir att planera och utföra dom passen med såpass variation så att det stimulerar deltagarna att fortsätta träna och inte känna att
jag hackar på deras lite sämre sidor.
Var i Danmark när tävlingen i Luleå var, men har nu kollat igenom tävlingsfilmen ett flertal gånger och sett både positiva plus lite negativa saker som måste utvecklas alternativt avvecklas. Blev nästan en intern Ashihara-tävling med Kyokushin-regler, men tävling är tävling, så det var bara att ge järnet!
Det positiva är att det var såpass många från Boden/Luleå-klubbarna som deltog och att dom fick många matcher under sina bälten eftersom det var poolsystem där alla mötte varandra i täta och, ibland, långa matcher.
Tror att problemet nu blir att fasa ut flertalet av deltagarna från Hakuya i Europa samtidigt som vi måste ta varenda chans till tävling på "hemmaplan". Det kan lätt bli att man inte ser helheten med en lite mindre, närliggande tävling utan "blickar bortåt" på större turneringar och eventuella titlar. Så för att vara lite låtsas-vis och tråkig måste jag skriva :
- En match är ju ändå en match - oberoende av ort eller motstånd.
Mitt nya "tränar-liv" börjar med mycket flott och vila. Har både ätit gott och mycket plus vilat mycket. Anledningarna är två - förkylningarna avlöser varandra så jag känner mej väldigt sliten och för det andra, som tyvärr verkar vara en del av första anledningen, verkar jag ha fått astma. Inget nytt egentligen för varje vår och höst har jag haft väldiga problem med både lungor och luftrör, men nu har jag tagit mej i kragen, uppsökt läkare och fått svar på mina lite extremt långa sjukdomsperioder. Det svåra är nu att hitta rätt medicinering så att jag kan börja träna för fullt utan att få andnöd eller hostattacker, men det känns som ett mer angenämt problem om man jämför med att inte kunna träna alls.
Gjorde min debut som "coach på riktigt" under Nordic Ashihara Cup. Det som avgjorde att jag inte tävlade själv var två saker - förkylning som blossade upp igen och att lusten för att tävla inte infann sej, så då är det lika bra att strunta i det, tycker jag.
Dom två som skulle tävla var Max Enberg och Klas Söderström - båda i -75 kg-klassen. Detta skulle vara en fortsättningstävling/avancerad tävling och en bra start för dom båda. Problemet var att arrangören hade godkänt en tävlande som hade närmare 100 matcher under sitt bälte - alltså en fighter på elitnivå, tyvärr. Max - som gjorde sin andra match som senior med knockdownregler - fick det otrevliga nöjet att möta denna välmeriterade fighter och åkte på en klockren knock mot huvudet redan efter ca 30 sekunder så hans helg slutade ganska abrupt, tyvärr.
Klas fick en bättre början - gick en bra rond som slutade med att den andra fightern gav upp efter ca 90 sekunder efter ett antal fina kroppslag. Orädd och respektgivande internationell debut av honom, men i andra matchen fick han möta Max´s överman, som även knockade Klas med ett fint knä och huvudspark ( något sent utförd, enligt mej ) som försatte honom i ostridbart skick.